Småpengar samtidigt som stora anslag till civilsamhället minskar.
Det finns en tydlig linje i Tidö-regeringens politik i relation till det civila samhället. De delar som handlar om människors självorganisering, folkbildning och arbete för utvecklingsfrågor möts av misstro och minskade anslag.
De delar som handlar om välgörenhet får lite mer att röra sig med.
Det är så man ska förstå det nya beskedet, att socialminister Jakob Forssmed avsätter 20 miljoner för att stötta ”vissa organisationer som arbetar med volontärsamordning”. Förra året ökade man också stödet till organisationer som arbetar med stöd till socialt utsatta.
Människor kommer samman för att lära sig saker, och organisera sig
Detta alltså samtidigt som regeringen under två år ägnat sig åt att minska stödet till just det civila samhället.
Tidö-partierna har dragit ned på stödet till studieförbunden med 500 miljoner kronor över tre år. Bara under det här året försvinner 250 miljoner.
Enligt Folkbildningsrådet minskade dessutom kommunernas stöd till folkbildningen med 63 procent mellan 1992 och 2018. Efter det har det planat ut, men det finns inget som tyder på att det generellt kommer att öka under de kommande åren, snarare tvärtom. I kommuner som styrs av Tidö-partierna pågår ofta samma svartmålning av studieförbunden som i rikspolitiken.
Studieförbunden arbetar med folkbildning. Människor kommer samman för att lära sig saker, och organisera sig.
Tidö-partierna har tagit också bort civilsamhällets pengar för kommunikationsarbete inom utvecklingsbiståndet. Det låg på 155 miljoner, i år är det bara 20 och troligen försvinner det helt sedan. Inom biståndet har regeringen även aviserat att man ska satsa på stöd till det civila samhället i mottagarländerna, men samtidigt ska det stödet inte gå via de svenska civilsamhällesorganisationerna, utan komma direkt från svenska staten. Tror någon att byråkrater från UD och Sida är bättre än organisationer i det civila samhället på att lära ut vad civilsamhället är till för i en demokrati?
Nyligen försvann även 19 miljoner som går till etniska organisationer i det civila samhället, trots att forskningen visat att den sortens organisationer är bra för integrationen.
Och vet ni varför de är bra på integration? För att det handlar om självorganisering.
Men den sortens organisering är också svårare att kontrollera.
I bakgrunden finns förstås Sverigedemokraternas bild att stora delar av det civila samhället är vänstervridet. Det är en dimridå. Poängen är att det de egentligen motsätter sig är organisationer som spelar en roll för samhällets demokratiska infrastruktur.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
