Om pensionsåldern ska höjas måste arbetsvillkoren förbättras. Och då behöver vi först kortad normalarbetstid, skriver Annelie Nordström och Lotten Sunna, Feministiskt initiativ, i en replik.
Christer Wretborn skriver i Dagens Arena att regeringspartierna borde lyfta frågan om kortare arbetstid i samband med pensionsöverenskommelsen. Det har han alldeles rätt i. Allt talar för att det är en angelägen reform, men tyvärr talar ingenting för att regeringspartierna ens kommer att lyfta den tanken i pensionsgruppen.
Att (S)-kvinnor har drivit frågan om 6 timmars arbetsdag i flera decennier tycks inte röra regeringen i ryggen.
Den så kallade arbetslinjen har kommit att upplevas allt mer som ett tungt ok för dem som är i arbete och som en ouppnåelig vision för dem som inte är i arbete. Med snabbt växande klyftor är inte ens en anställning någon garanti för en tillräcklig inkomst och framför allt inte en rimlig pension.
Inte bara skillnaderna i inkomst ökar, utan även i arbetsvillkor, både i fråga om arbetsmiljö och privilegier. Välutbildade och högavlönade har också förmånliga avtal, god arbetsmiljö och förmåga att arbeta högt upp i åldrarna.
Vi möter ständigt människor, framförallt kvinnor, som oroar sig över hur det ska bli i slutet av deras arbetsliv. Hur länge kommer de att orka med sina jobb? Hur ska deras låga pension räcka till livets nödtorft?
Många har ägnat hela sitt arbetsliv åt att ge omsorg till andra, i vården, skolan och omsorgsverksamheterna, många har år av föräldraledighet och deltidsarbete bakom sig och vet så klart vid det här laget att det kommer att straffa sig i pensionskuvertet.
En stor grupp kvinnor lämnar också arbetslivet i förtid, och oftast på en sjukförsäkring, efter att ha slitit ut sig inom ett låglöneyrke med dåliga villkor.
För dem låter det helt orimligt att pensionsåldern ska höjas och vi förstår dem. Visst är det så att de flesta av oss kommer att leva väsentligt längre än tidigare generationer och vi behöver anpassa pensionssystemet efter de nya förutsättningar som finns.
Ska alla orka jobba längre måste vi börja med att förbättra villkoren på arbetsmarknaden så att det blir möjligt för fler. Ett starkt argument för att sänka normalarbetstiden är de höga ohälsotalen bland främst kvinnor i kontaktyrken.
Vi inser dock att kortare arbetstid är svårt att införa direkt, när nu matchningsproblemen på svensk arbetsmarknad är gigantiska.
Regeringens jämställdhetsmål och feministiska attityd har inte lett till påtagliga förändringar för kortutbildade och lågavlönade kvinnor. Kvinnor fortsätter att utföra huvuddelen av det obetalda hemarbetet och föräldraansvaret och samtidigt förvärvsarbeta. Inta alls konstigt att hälsan sviktar. Studier visar att efter andra barnet ökar långtidssjukskrivningar för kvinnor dramatiskt.
För oss i Feministiskt initiativ är det naturligt att successivt sänka normalarbetstiden, att ta ut en del av produktivitetshöjningen i tid istället för i ökad konsumtion.
Att få tid att leva, vara en engagerad förälder och samhällsmedborgare är efterlängtat av många. Vi inser dock att kortare arbetstid är svårt att införa direkt, när nu matchningsproblemen på svensk arbetsmarknad är gigantiska.
Många av de yrkesgrupper som redan lider svårt av bemanningsproblem, skulle verkligen behöva kortare arbetstid, men först måste fler utbildas för att kunna göra det möjligt.
Vi menar därför att reformen kortare arbetstid ska inledas med en stor satsning på att utbilda fler till bristyrken. Intresserade bör stimuleras att söka sig till bristyrken med hjälp av generösa studiestöd.
Dessa reformer måste inledas innan, eller åtminstone samtidigt som, höjningar av åldersgränserna i pensionssystemet flyttas. För att såväl livet som pensionär och arbetslivet ska fungera i en ny och föränderlig värld behövs kraftiga systemförändringar.
Vi behöver arbeta färre timmar om dagen, för att få plats med mer liv i vardagen, och för att orka arbeta längre upp i åldrarna.
Vi behöver dela på de arbetstillfällen som finns för ett mer inkluderande samhälle. Vi behöver ett nytt pensionssystem som tar hand om oss på ålderdomen med värdighet och inte förpassar oss till en skuggtillvaro i fattigdom.
Det är som sagt inte så troligt att regeringspartierna eller för den delen de borgerliga partierna ska lyfta behovet av kortare arbetstid, så ska det bli verklighet behövs F! i riksdagen, som feministisk blåslampa på de etablerade partierna.
Annelie Nordström är arbetsmarknadspolitisk talesperson och riksdagskandidat för F! Lotten Sunna är socialförsäkringspolitisk talesperson och riksdagskandidat för F!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
