Häromdagen beskrev journalisten Thomas Nordegren i P1 hur SVT gjort en miss att inte direktsända Håkan Juholts presskonferens i Oskarshamn i lördags. Gammelmedier håller på att bli omkörda av nätet, menade han.

Kan så vara. Annars har väl vi tittare och lyssnare knappast känslan av att det direktsänts för lite om den socialdemokratiska krisen, snarast tvärtom. Ofta sänder man utan att någonting hänt.

Gammelmedierna borde konkurrera med de nya medierna med ökad professionalism, bättre kunskaper och hårdare källkritik, men inte med ökad sändningsvolym eller fler sidor. Felprioriteringen syntes inte minst i den felbedömning som många i fredags gjorde av att Håkan Juholt skulle sitta kvar som partiledare för Socialdemokraterna.

De stora redaktionernas egna kunskaper har inte räckt till. I stället för verkliga insikter – som nästan ingen har eftersom verkställande utskottets dörrar är stängda – har både gamla och nya medier gått på tomgång. Behovet av ”experter” som ska kunna fylla nästa sändning eller nästa tidningsuppslag har varit stort.

Statsvetare smäller högt. I tv har vi kunnat se statsvetaren Jenny Madestam flytta porträtt på ledande s-politiker framför sig, och förklara att den ena är ”vänster” och en annan är ”höger”. Var och en som i sin kammare själv gjort försöket att sätta sådana etiketter, inser att det handlar om personligt tyckande av Jenny Madestam, som kamouflerats som vetenskap.

En annan statsvetare som ofta förekommit som expertkommentator under krisen är Ulf Bjereld i Göteborg. Han har forskat om Sverige och Mellanöstern och har haft kloka tankar om vikten av politik. Men Bjereld ingår också i förbundsstyrelsen för ”Socialdemokrater för Tro och Solidaritet” (tidigare Broderskap) och är därmed en part i dramat om Håkan Juholt.

Är det som forskare, broderskapare eller tyckare som Bjereld om Håkan Juholt i några av våra största tidningar sagt ”att flera faktorer talar för att han förblir partiledare” eller att han ”inte ser det som troligt” att några ledamöter av VU skulle kräva Juholts avgång?

För gammelmedierna är inringda ”experter” en billig lösning. Vi ser samma rollsammanblandning när bankernas ekonomer dyker upp i radio, tv och tidningar och lägger ut texten om eurokrisen.

Robert Bergqvist på SEB och Annika Winsth på Nordea är sällan svarslösa. Men när krisen fördjupas och bankerna själva hänger på repet, är det då dessa ”opartiska experter” som ska undervisa politikerna och allmänheten om vad som ska göras?

Gammelmediernas enda slagkraftiga konkurrensmedel är att skaffa sig egna kunskaper, inte förlita sig på ”experter” under falsk flagg.