(Bild: Pixabay)

SÖNDAGSKRÖNIKAN De senaste fem åren har Saint Louis varit den stad i USA med flest mord i förhållande till invånarantal. Två tredjedelar av dem sker i stadens fattiga norra del. Vår krönikör Jonas Cullberg åkte dit.

Sharon Williams 21-åriga son Wesley kom hem och berättade att folk var ute efter honom. Några killar påstod att Wesley skulle ha pratat med polisen och fått deras kompis att hamna i fängelse. I norra Saint Louis kan en sådan anklagelse betyda en dödsdom, det visste Sharon Williams allt för väl.

Tio år tidigare hade hon drivit ett center för ungdomar som vill hoppa av gänglivet i stadsdelen Walnut Park. Wesleys storebror Mikey följde ofta med henne dit för att spela basket och arbeta med muralmålningar. Två av ungdomarna som brukade vara på centret fick för sig att Mikey hade skvallrat om dem för polisen. De lurade honom att komma till en gränd i Walnut Park och sköt honom i bakhuvudet. Han blev 19 år gammal.

Under sin tid på centret hade Sharon gått på 17 unga mäns begravningar, berättade hon när jag träffade henne i Saint Louis i januari. Alla offer för vapenvåld. Mikey blev den artonde. Hon slutade arbeta på centret och har inte orkat komma tillbaka till Walnut Park sedan dess.

Masskjutningar på platser som Parkland, Orlando, Newtown och Columbine har bränt sig in i den amerikanska samtidshistorien. Men i skuggan av alla medieuppmärksammade vansinnesdåd pågår ett mer lågintensivt dödligt vapenvåld i fattiga svarta områden som norra Saint Louis.

De senaste fem åren har Saint Louis i delstaten Missouri, på gränsen mellan Mellanvästern och Södern, varit den stad i USA med flest mord i förhållande till invånarantal. Två tredjedelar av dem sker i stadens fattiga norra del. Alla jag träffar där känner någon som har drabbats och ofta så många att de inte längre kan hålla räkningen. Bara under förra sommaren sköts 18 barn till döds.

Saint Louis är en av USA:s mest segregerade städer. Gatan Delmar Boulevard går som en inofficiell gränslinje,”Delmar Divide”, mellan det fattiga och vanskötta norr, med nästan uteslutande svarta invånare, och Saint Louis mer välmående och övervägande vita södra del.

Saint Louis var en av de första städerna i USA att införa lagar som hindrade svarta från att köpa bostäder i vita områden.

Under 1900-talets första decennier flyttade många svarta till Saint Louis från Södern för att arbeta i stadens fabriker. Men precis som i sina hemtrakter mötte de svår rasism. Saint Louis var en av de första städerna i USA att införa lagar som hindrade svarta från att köpa bostäder i vita områden. När lagarna försvunnit har segregationen levt vidare, bland annat genom att det varit praktiskt taget omöjligt för invånare i svarta områden att få bostadslån.

Saint Louis har drabbats av samma öde som många andra städer i USA:s postindustriella rostbälte. Nedlagda fabriker och försvunna arbetstillfällen har gjort att staden krympt från från 850 000 invånare 1950 till drygt 300 000 idag. Fattiga svarta har blivit kvar i norra Saint Louis, medan vita invånare och svart medelklass har flyttat ut till förorterna. Staden har i många år struntat i området, som är fullt av övergivna hus med igenspikade fönster och murgröna som klättrar över fasaderna. Längs med de spruckna trottoarerna har folk satt upp minnesplatser över för tidigt avslutade liv, med värmeljus och teddybjörnar.

Arbetslöshet, fattigdom, opioidepidemin och usla relationer mellan poliser och lokalbefolkning efter år av diskriminering är några delförklaringar till våldet. Delstaten Missouris tillåtande vapenlagar en annan. Vem som helst som är 19 år gammal eller äldre har rätt att bära vapen, utan något specialtillstånd. Eftersom så många vapen cirkulerar blir mängder av dem stulna och försvinner ut på svarta marknaden, för den som vill köpa anonymt. Att så många är beväpnade gör att steget är kort till att småbråk i sociala medier, rykten, gängkonflikter och svartsjukedraman leder till dödligt våld. De flesta mord förblir olösta, få vågar vittna.

Krafter i lokalsamhället har klivit in där stadens ledning är passiv. Organisationer som drivs av boende i North Saint Louis medlar i konflikter och hjälper ungdomar att hitta jobb. Sharon Williams driver en stödgrupp för andra mammor i Saint Louis drabbats av vapenvåldet. Utöver sorgen innebär det också ett stigma, berättar hon. Folk tar lätt för givet att alla unga män som dör i skjutningar är gängmedlemmar.

Sharon Williams arbetar för att göra Saint Louis till en bättre plats, men när Wesley hotades såg hon bara en lösning. Hon packade två väskor med kläder, tog ut 200 dollar och köpte en bussbiljett till honom, till en delstat långt bort där hans pappa bor. Enkel resa. Till våren ska Wesley börja utbilda sig till brandman. Han kommer inte tillbaka till Saint Louis, men Sharon Williams sover bättre nu.

Jonas Cullberg är journalist och författare. Han bor för närvarande i New York.