debatt Jätten Glufs-Glufs växer och slukar en allt större del av marknaden på väg mot det eftertraktade monopolet, Men Arla hade inte räknat med de kraftfulla protesterna, skriver ostälskaren och Boxholmsbon Bengt Lindman.
Det såg ju så enkelt ut i Arlas kalkyl. Mejeriet i Östersund får in mer mjölk än det har avsättning för i Jämtland efter det att tillverkningen av messmör flyttat till Stockholm. Alltså lägger vi ner det lilla mejeriet i Boxholm och flyttar deras osttillverkning till Östersund. Boxholmsostens mjölkbönder kan skicka sin mjölk till ett utbyggt mejeri i Linköping. Visserligen går inte Boxholmsmejeriet med förlust men det blir ju mer rationellt och så kan vi tjäna 14 miljoner.
Så har Arla gjort många gånger förut. Köpt upp små mejerier, knutit deras leverantörer till sig för att så småningom lägga ner mejeriet och flytta mjölkleveranserna till ett större mejeri lite längre bort. Och mjölkbönderna har inte längre någon annan att leverera till. Då blir det ju enkelt att hålla tillbaka prishöjningarna på mjölken till bönderna.
Jätten Glufs-Glufs växer och slukar en allt större del av marknaden på väg mot det eftertraktade monopolet.
Numera är Arla ett inte särskilt svenskt företag utan en multinationell koncern där svenska bönder bara har 1/5 av makten.
Istället är det danskarna som sätter sin prägel på besluten. Ett av Arlas uppgivna motiv till nedläggningen i Boxholm har varit den tuffa konkurrensen på hårdostmarknaden. Svenska butiker översvämmas av billig hårdost från Europa.
Mjölken från Arla står nu därför osåld i många östgötabutiker och reas ut för 5 kronor litern.
Det är bara det att det är Arla själva som står för stora delar av denna import genom billig ost från danska Arlabönder. Ost som ibland bär svenska varumärken efter nedlagda mejerier och flyttad produktion från Sverige.
Men så hände något oväntat. Att det skulle bli protester mot beslutet hade Arla säkert räknat med. Men inte såna protester. Som har enat östgötarna över partigränserna. Som har skapat en facebookrörelse med 17 000 engagerade förkämpar för att Boxholmsosten ska fortsätta produceras just i Boxholm.
En speciell organisation som har bildats för att leda motståndet mot nedläggningen, har arrangerat en demonstration större än någonsin på orten, skriver debattartiklar mm. Engagerade människor köper de olika ostarna från Boxholm som aldrig förr – så länge produktionen blir kvar i Boxholm.
Många sätter samtidigt konsumentpress på Arla genom att välja mjölkprodukter från andra mejerier till dess Arla ändrar sitt beslut om nedläggningen. Mjölken från Arla står nu därför osåld i många östgötabutiker och reas ut för 5 kr litern.
Frågan har vuxit från att handla om 24 jobb i ett litet mejeri till att handla om självkänslan i en bygd och en allt starkare önskan om ökad mångfald av närproducerad och smakrik mat gjord med omsorg i hantverksmässiga traditioner.
Nedläggningen i Boxholm har väckt ett ökat intresse för matens ursprung, tillverkning och innehåll – inte bara i Östergötland utan i hela Sverige. Allt fler människor vill att Västerbottensost ska produceras i Västerbotten, Leksandsknäcke i Leksand och Boxholmsost i Boxholm.
Tänk om Arlas företagsekonomiska kalkyl inte håller. Tänk om det visar sig att marknaden för Boxholmsost dör den dag produktionen flyttar till Östersund. Den största delen av marknaden finns ju just i Östergötland hos de människor som motsätter sig flytten och är övertygade om att ostarna inte kommer att bli desamma när tillverkningen flyttar till Östersund.
Vem ska då övertygas om att köpa den osten? Och kommer köpmotståndet mot Arlaprodukter att leva kvar hos alla som engagerat sig i denna fråga?
Hur går det då med de 14 miljoner man skulle tjäna på flytten och hur mycket badwill drabbar Arla? Tänk om hela inriktningen på storskalig centralisering bort från småskalighet, lokala mattraditioner och närproduktion är fel väg att gå?
En annan väg att gå vore ju att lyssna på protesterna, ändra beslutet och dra nytta av den stora uppmärksamheten som frågan väckt till att sälja de märkvärdiga Boxholmsostarna mer än någonsin och skapa goodwill som ett företag som förstår och är lyhörd för konsumentmarknaden.
Bengt Lindman är en tjurig Boxholmare som gillar Boxholmsost från Boxholm
Tidigare informationschef vid fackförbundet SKTF numera Vision, författare till jubileumsboken »I ständig förändring; SKTF 1976-2011«..
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
