Det finns många argument mot grisuppfödning

Svinpesten är en katastrof för de drabbade, men också en möjlighet att ställa om produktionen, skriver Lisa Pelling.

Kring Fagersta skiftar löven i alla nyanser av gult och rött, det är bedårande vackert i skogen. Stenhällen ligger sensommarvarm i gläntan, som gjord för rast med smörgås och kaffe i termos. Lingonen är mogna, de blänker röda från djupgröna buskar. Skogen är sprängfylld av svamp.

Och förbjudet område.

Inte för några dagar eller veckor, utan förmodligen för år framåt.

Ett mer än tusen kvadratkilometer stort område har spärrats av för att förhindra spridning av afrikansk svinpest från smittade vildsvin till tamgrisar.

Det finns också allt mer kunskap om hur skadlig köttindustrin är för klimatet

Vid ett liknande utbrott i Belgien tog det ett år mellan upptäckten av det första smittade vildsvinet och skjutningen av det sista sjuka svinet. Restriktioner av olika slag var sedan kvar i ytterligare ett år.

Det är ett dramatiskt läge för alla som bor i och invid det stora avspärrade området. Och det kommer det alltså att vara under lång tid.

Det är dramatiskt för lantbrukare och skogsbrukare, och för vanligt folk som inte kan plocka bär och svamp eller gå skogspromenader.

Mest dramatiskt är läget så klart för grisuppfödarna. I dag kom besked om att samtliga besättningar med tamgris i området ska nödslaktas. Det är livsverk som går till slakt, gårdar som drivit grisuppfödning i generationer som står utan inkomster.

Men det kan också vara ett gyllene tillfälle att ställa om. Och lägga ner.

Det finns många argument mot grisuppfödning.

Även om Sverige har skarpare djurrättslagar än andra länder är det ingen tvekan om att även svenska grisar plågas. Grisar är intelligenta flockdjur som nyfiket vill böka runt utomhus. Men 97 procent av de 2,5 miljoner grisar som slaktas i Sverige har fötts upp i trånga burar inomhus, 10 grisar på upp till 100 kilo på 9 kvadratmeter. De blir aggressiva av tristessen och biter varandra, suggorna får smärtsamma bogsår av att ligga på betonggolv och dia sina kultingar.

Det finns också allt mer kunskap om hur skadlig köttindustrin är för klimatet. Produktionen av animaliska produkter står för nästan 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Utbrottet av afrikansk svinpest i Bergslagen är också ännu ett tecken på hur ohållbar vår djurhållning är. Covid-19-pandemin var en skrämmande påminnelse om hur köttkonsumtion riskerar att leda till zoonoser, alltså sjukdomar som sprids från djur till människor.

Dessutom är det ju ohälsosamt att äta fläskkött. Särskilt processat fläskkött, som i köttbullar och korv, vi borde sluta betrakta rökta och salta likdelar av gris som rimlig vardagsmat. Både konsumenter och producenter borde byta biffen mot bönor.

Utbrottet av afrikansk svinpest kommer att kosta skattebetalarna svindlande summor. Jägarna som nu finkammar zonen efter sjuka vildsvin kommer att behöva någon form av ersättning, Jordbruksverket sätter upp provstationer och förbränningscentraler, det talas om att bygga stängsel kring delar av zonen. Grisbönderna som måste avliva sina djur kommer att kräva ersättning. ”Regeringen utesluter ingenting” enligt jordbruksministern. Om regeringen nu är villig att öppna plånboken borde den göra det på ett klimatsmart och framtidssäkert sätt.

Under covid-19-pandemin stängde Danmark ner sin minkindustri. Nu är det sedan årsskiftet tillåtet att föda upp minkar i Danmark igen, men mycket få uppfödare har valt att fortsätta. Förra året var det bara 15 av totalt över 1000 uppfödare som inte ansökt om stöd för att lägga ner helt och hållet.

Det var en omställning som få trodde var möjlig. Men det var den.