Jesper Bengtsson, foto: Charles Ludvig

Fredagskrönika Allt fler verkar vilja göra avsteg från viktiga rättsprinciper. Det öppnas för godtycke, kollektiv bestraffning och inskränkningar i yttrandefriheten. Fattar de inte att sådana förändringar får konsekvenser?

Det finns några viktiga grundprinciper i det svenska rättssystemet. Till exempel den vida definitionen av yttrandefrihet. Viktig för den personliga friheten, men också för demokratins möjligheter att leva och utvecklas.

Eller som principen att vi inte ägnar oss åt kollektiv bestraffning. En sådan riskerar nämligen att leda till att oskyldiga döms till saker de inte gjort.

Två principer alltså. Båda viktiga.

Ändå har båda ifrågasatts under de senaste dagarna.

I går lade Jimmie Åkesson fram Sverigedemokraternas förslag för att stoppa kravaller och gängkriminalitet i förorterna. Ett av förslagen handlade om att hela familjer ska få sina sociala rättigheter indragna om någon i familjen ”vägrar foga sig efter svenska värderingar och normer”.

En tjej på tio år ska alltså få sitt barnbidrag indraget och förlora rätten till sjukvård om hennes äldre bror är kriminell? En kvinna ska få rätten till komvux indragen om hennes man gör dumheter?

Det är svårt att tolka förslaget på något annat sätt.

Kanske är det oss introverta man vill åt

I samma anda vill Moderaterna att det ska bli straffbart att ”vara med i kriminella gäng”. Även om man själv inte begått något brott ska man alltså kunna dömas i domstol för att man hänger med fel personer.

Ni fattar vilket godtycke sådana förändringar öppnar för? Vilken grad av subjektiva bedömningar som följer med en sådan förändring. För vad betyder det egentligen att ”vägra foga sig efter svenska värderingar”? Hur ska en domstol objektivt kunna bedöma den saken?

Och vad innebär det att vara med i ett gäng? Finns det verkligen några medlemsmatriklar som polisen kan beslagta och sedan bläddra igenom och döma alla som står med där, från A till Ö.

För att göra det hela ännu mera luddigt och obegripligt vill Sverigedemokraterna också att man ska kunna utvisas för ”asocialitet”. Kanske är det oss introverta man vill åt. Frågan är bara vilket land vi ska utvisas till.

En annan princip som nu ifrågasätts är alltså den vida yttrandefriheten, eller rättare sagt rätten att häda eller smäda. Många radikala grupper har genom åren kämpat väldigt hårt för att vinna den rätten. Tidigare var det förbjudet att smäda svenska nationalsymboler. Konstnären Carl Johan De Geer dömdes på 1960-talet för sitt screentryck med en bild på svenska flaggan och texten ”Skända flaggan, vägra vapen. Kuken”.

I dag är den sortens konst tillåten.

Men hur länge till? I dagarna har journalisten och opinionsbildaren Atilla Yoldas startat en namninsamling för att det ska bli definierat som hatbrott att bränna Koranen. Över 35 000 personer har redan skrivit under.

De fattar uppenbarligen inte vilken dörr de är på väg att öppna.

Det går redan i dag att hindra sådant som Koranbränning vid en given plats och tidpunkt. Paludan hade inte behövt få tillstånd just där och då. Men det kommer bli mycket knepigt att olagliggöra Koranbränning generellt. Rent lagtekniskt skulle det troligen handla om att förbjuda hädelse. Och plötsligt är vi på ett sluttande plan.

För ingen ska inbilla sig att det i det läget kommer vara minoriteter eller utsatta grupper som starkast kommer kräva att olika former av uttryck ska förbjudas för att de uppfattas som kränkande. Jag är ganska säker på att SD sitter redo med ett lagförslag om att åter göra det förbjudet att skända flaggan. Eller kanske Dala-hästen. Eller Skånes flagga. Eller kanske, som Åkesson de facto redan föreslår, ska det bli olagligt att inte ”foga sig efter svenska värderingar”.

Ett rättssystem i en modern stat ska inte bygga på godtycke. Det bör inte tillämpa kollektiv bestraffning och det är nog trots allt ganska bra att yttrandefriheten är omfattande.

Konsekvenserna av en annan modell … kan vi ens överblicka dem?