Det går inte att hävda att kurderna, världens största befolkning utan eget land, inte ska ha rätten att bestämma över sitt geografiska område, skriver samhällsvetaren Karwan Kareme och uppmanar utrikesminister utrikesminister Margot Wallström (S) och Sverige att erkänna ett självständigt Kurdistan.
Presidenten i den irakiska federala regionen Kurdistan, Massoud Barzani, har utlyst en rådgivande folkomröstning om irakiska Kurdistans självständighet den 25 september 2017. Omröstningen gäller huruvida kurdiska medborgare i området vill tillhöra centralregeringen i Iraks huvudstad Bagdad eller ett självständigt Kurdistan.
Opinionsmätningar visar att kurderna kommer att rösta för ett självständigt Kurdistan. I Sverige har Liberalerna tydligt informerat om att de stödjer en folkomröstning för kurdernas rätt och Vänsterpartiet står bakom kurdernas kamp mot Turkiet.
Det finns motståndare till folkomröstningen, föga förvånande just Turkiets president Erdoğan. Det är lätt att förstå. Under Daeshs framfart i Mellanöstern har kurdiska styrkor stått upp för befolkningen i området och fått ett stort erkännande från västvärlden, vilket har upprört Erdoğan.
Orsaken till folkomröstningen är att Irak inte klarar av att ge trygghet vare sig till den kurdiska befolkningen eller andra medborgare på grund av att landet är uppbyggt på felaktiga grunder efter kolonialmakternas inblandning i de kurdiska områdena för flera decennier sedan. Irak har efter USA:s invasion gjort många försök att bygga upp landet från grunden, men omvärlden kan se att resultatet har blivit det motsatta.
Den bästa lösningen för befolkningen i Irak är att de själva får bestämma över sin framtid genom folkomröstningar inom sina olika geografiska områden.
En folkomröstning som den som nu planeras till den 25 september skulle ha skett redan 2007 enligt Iraks lagar men har ännu inte genomförts. Under tiden har de statsanställda kurdernas löner uteblivit liksom intäkterna från olja. Det har pågått sedan 1990-talet under Saddams tid i makten och beror på stora ekonomiska problem av sänkt oljepris som lett till svårigheter att betala ut löner till de många statsanställda i Kurdiska området av Irak.
Enligt Iraks konstitution ska 17 procent av Iraks intäkter gå till det kurdiska området och de kurdiska styrkorna, men verkligheten är en annan. Det bevisar bara en sak: Irak är inte kapabelt att ge kurderna sina rättigheter och hålla ihop landet.
Kurdernas dröm är att man på morgondagens karta ska kunna hitta staten Kurdistan med egna landgränser.
Dagligen skrivs det i media om problematiken och hur komplex situationen är i Mellanöstern. Det finns, utan tvekan, problem i Kurdistan kring frågor som rör demokrati. Men det går inte att hävda att världens största befolkning utan eget land inte ska ha rätten att bestämma över sin framtid och sitt land. Sverige skall erkänna Kurdistan utifrån det faktum att rättigheten till ett självbestämmande är en central grund i internationell rätt som konsekvens av internationell sedvanerätt.
Betoningen av självbestämmande blev aktuell efter världskrigen för att folkgrupper inte ska utstå statligt övergrepp utanför sitt land, vilket sker dagligen med kurderna och självbestämmande är inte bara en princip utan även en rättighet för alla.
Kurderna har blivit förtryckta i flera länder, i Irak från Saddam Husseins tid vid makten bland annat genom attacken i Halabja, i Turkiet där kurderna inte har tillåtits tala sitt modersmål, i Iran av Ayatollah Khomeini där kurderna har varit den mest aktiva av de oppositionella motståndsgrupperna och kämpat för grundläggande mänskliga rättigheter och i Syrien av släkten Al-Assad som ville förena alla araber i en enda nation och införde speciella lagar som försvårade för kurderna genom att de fråntogs sitt syriska medborgarskap och inte hade rätt att äga fast egendom.
I Sverige bor minst 100 000 personer med kurdisk härkomst som har bidragit till det här landets utveckling och som av Sverige bör få stöd och erkännande i frågan om ett självständigt Kurdistan.
Den 30 oktober 2014 tog Sveriges regering genom utrikesminister Margot Wallström ett historiskt beslut genom erkännandet av staten Palestina. Bakgrunden till beslutet berör fred, självbestämmanderätt, demokrati och rättigheter enligt folkrätten.
Flera länder har gått i Sveriges fotspår i frågan om att erkänna Palestina. Kriterierna för en stats erkännande är också tillämpliga för regionen Kurdistan som sedan Daeshs framfart tagit emot 1,5 miljoner flyktingar. Kurdernas dröm är att man på morgondagens karta ska kunna hitta staten Kurdistan med egna landgränser.
Vi kurder är Mellanösterns fjärde största folkgrupp som i alla tider varit hårt drabbade på grund av vår etnicitet. I Sverige bor minst 100 000 personer med kurdisk härkomst som har bidragit till det här landets utveckling och som av Sverige bör få stöd och erkännande i frågan om ett självständigt Kurdistan.”
Karwan Kareme är utbildad samhällsvetare med inriktning mot sociologi. Kvotflykting från flyktingläger i Ramadi, Irak.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
