ledare Medan Boris Johnsson låg inlagd på grund av corona började hans regering diskutera hur landet kan lätta på restriktionerna. Nu återstår att se om premiärministern kan »ta tillbaka kontrollen« över hur smittan ska bekämpas och i förhandlingarna med EU.

Boris Johnsons slogan inför den brittiska folkomröstningen om EU var »Ta tillbaka kontrollen«. Den gångna veckan, när han återkom i arbete efter en svår sjukhusvistelse, drabbad av coronaviruset, är frågan hur mycket kontroll han har över Storbritanniens framtid.

Öriket verkar vare sig ha fått något grepp över pandemin, med skenande dödstal, men inte heller kunnat ge några svar på hur skadliga för ekonomin som de slutliga villkoren för Brexit riskerar att bli.

Det brittiska statliga sjukvårdssystemet, NHS, är något närmast heligt för britterna. Boris Johnson själv har sedan han friskförklarats talat lyriskt om sitt lands offentliga sjukvård som dess »bultande hjärta«. Men sanningen är att NHS under många år varit gravt underfinansierat, med dåligt betald personal, sjuksköterskebrist, få bäddar och långa väntetider även för enkla ingrepp.

Bragden under den gångna vintern har varit att man snabbt kunnat öka antalet akutplatser. Men på de flesta andra punkter kvarstår gigantiska problem. Ett är bristen på personlig skyddsutrustning. En läkare som offentligt klagat över detta missförhållande dog två veckor senare. Till råga på allt har regeringen missat chansen att upphandla skyddsutrustning som EU – trots att britterna lämnat – erbjudit öriket att samarbeta om.

Sammanfattningsvis är Storbritannien i dagsläget – som en av dess ledande epidemiologer sagt i BBC – kanske det värst drabbade landet i Europa.

Den här veckan ska en plan presenteras för hur restriktionerna ska lättas. Så något särskilt stor manöverutrymme har knappast Boris Johnson.

Trots detta – och trots bristen på omfattande tester – har Johnsons regering i hans sjukfrånvaro haft heta diskussioner om hur snabbt landet ska öppna upp och för ekonomins skull överge restriktionerna för allmänheten.

Riktigt var man ska landa är oklart. I sitt tal till nationen i måndags efter återkomsten ville premiärministern mana folket att hålla ut, för att inte riskera ett bakslag. Men kommer han själv att hålla ut? Den här veckan ska en plan presenteras för hur restriktionerna ska lättas. Så något särskilt stor manöverutrymme har knappast Boris Johnson.

Det gäller också i Brexitfrågan. Storbritannien lämnade EU den sista januari. Återstår att förhandla med unionen om vilka villkor som ska gälla i fortsättningen. EU har en färdig avtalstext. Ska man tro EU:s chefsförhandlare Michel Barnier efter den senaste förhandlingsveckan får Bryssel nästan inga svar av britterna på sina förslag.

Kanske beror det på helvetet att förhandla via länk. Eller på att all kraft gått åt för att hantera pandemin. Hur som helst, tidtabellen för att ro hem ett avtal har nu blivit nästan omöjlig. Parterna måste i praktiken enas senast i juni. Annars ökar risken för ett avtalslöst tillstånd.

Och vad ska britterna då försörja sig med, när tusentals jobb i den finansiella sektorn och bilindustrin redan lämnat eller är på väg att lämna landet?

Och hur ska den massiva upprustning av NHS som Boris Johnson flera gånger utlovat kunna finansieras om färre människor än någonsin kommer att finnas i arbete och kunna betala skatt?

Så det är hög tid för Boris att ta tillbaka kontrollen. Men man avundas inte hans möjligheter att klara sitt gamla vallöfte.