Karin Rågsjö

debatt Det är inte acceptabelt att socioekonomiska faktorer, kön eller geografi ska påverka vilken cancervård människor erbjuds. Det skriver Vänsterpartiets Karin Rågsjö med anledning av Världscancerdagen.

Idag är det Världscancerdagen. Överlevnaden i cancer har ökat i samtliga socioekonomiska grupper de senaste 20 åren, men glappet mellan de olika grupperna kvarstår och har inte påverkats. Om överlevnaden hade varit lika hög för alla som i grupperna med flest överlevande hade ungefär 3 000 liv kunnat räddas. De högutbildade får i större utsträckning än personer med lägre utbildningsnivå tillgång till snabbare och bättre behandling. Exempelvis visar också studier att högutbildade får mer tid för sina frågor och önskemål trots att personer med lägre utbildning är i större behov av sådant stöd. Det handlar om klass.

Idag ringer varningsklockorna för att privata sjukförsäkringar, cancerförsäkringar och privata lösningar för de med stor plånbok kommer att öka ojämlikheten i överlevnad.

Det är inte acceptabelt att socioekonomiska faktorer, kön eller geografi ska påverka vilken cancervård människor erbjuds. Vänsterns vill att en utredning ska tillsättas för att analysera de regionala skillnaderna samt de socioekonomiska skillnaderna avseende väntetider, användning av nya cancerläkemedel, screeningverksamhet samt uppföljningsrutiner för cancersjukdomar. Den utredningen ska resultera i en plan för att eliminera de stora skillnaderna i vård och överlevnad.

Privata lösningar och minskade skatter för de rikaste innebär i förlängningen en ännu mer ojämlik cancervård.

Det finns stora geografiska variationer i form av vilken medicinsk kompetens som finns tillgänglig. Onkologikompetensen är ojämnt fördelad över landet, vilket leder till problem med väntetider och försämrad tillgång till vård och behandling. Vänstern vill komplettera cancerstrategin med en kompetensförsörjningsplan.

Nästan varje dag drabbas ett barn av cancer. Som för alla grupper av drabbade har också vården av barn gått framåt och allt fler överlever. Som i övriga vården är det personal- och kompetensförsörjning som står i centrum. Personalen måste ges bättre arbetsförutsättningar och personaltätheten behöver öka. Arbetssituationen behöver göras så attraktiv att barncancercentrumen behåller sin personal och att fler vill utbilda sig och vidareutbilda sig för detta krävande arbete. En genomtänkt kraftsamling behövs.

En mängd nya läkemedel och behandlingsmetoder tas fram mot olika former av cancer. Men även om det kan komma till prispressande insatser så kommer många nya mediciner och behandlingsmetoder att vara extremt dyra. Det blir ekonomiska utmaningar för regionerna, men också etiska. Vilka människor med en viss diagnos ska få dyra insatser men inte andra? Vilka människor med samma diagnos men boende i olika regioner ska få bästa vård? Ska bara människor med god ekonomi få den bästa behandlingen då de kan betala själva ur egen ficka?

De ekonomiska förutsättningarna i de olika regionerna är olika vilket påverkar cancersjuka människor. Dyra läkemedel har betydelse för människor i alla regioner men det blir en extra hög tröskel för cancersjuka i regioner med lägre inkomster och högre strukturella kostnader. Förutsättningarna för ett statligt stöd bör prövas och hur det kan utformas mest effektivt.

Inrättandet av sex regionala cancercentra är ett viktigt steg framåt för att utveckla cancervården i hela Sverige med målet om en jämlik cancervård. Ökade insatser behövs för jämlik cancervård och samverkan mellan de sex regionala cancercentra.

En fråga som även bör ställas är hur framtiden ser ut för de regionala cancercentra.

Förutsättningarna för att permanenta regionala cancercentra bör ses över.

Hur vi ska få en jämlik cancervård hänger på hur välfärden utvecklas. Fler privata lösningar och minskade skatter för de rikaste innebär i förlängningen en ännu mer ojämlik cancervård.

 

Karin Rågsjö
Vårdpolitisk talesperson för Vänsterpartiet