Ledare Av 335 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen går bara 6000 på en arbetsmarknadsutbildning. Den andelen måste höjas och fler arbetslösa kvinnor måste få del av utbildningarna.

Tidöavtalet behandlar arbetslösheten styvmoderligt. I en mening konstateras att matchningen behöver ”förbättras” och bristen på kompetens ”motas”. Mer än så har SD-M-KD-L inte att komma med. Kontrasten mot de 19 detaljerade sidorna om migration är slående.

Snart ska regeringen presentera en ny budget. Då blir det svart på vitt i vilken mån man prioriterar åtgärder mot arbetslösheten. Men redan nu finns skäl till oro. I den M-KD-budget som antogs med stöd av SD 2018 skar man drastiskt ner på arbetsmarknadspolitiken. I dag behövs tvärtom en upprustning.

För att få ner arbetslösheten behövs olika typer av åtgärder

Den svenska arbetsmarknaden är starkt tudelad. Å ena sidan råder brist på arbetskraft inom många hantverksyrken, inom vård och omsorg och inom branscher kopplade till den gröna omställningen. Samtidigt finns 335 000 arbetslösa inskrivna på Arbetsförmedlingen. Ungefär hälften av dessa är långtidsarbetslösa, det vill säga de har varit arbetslösa i mer än 12 månader.

För att få ner arbetslösheten behövs olika typer av åtgärder. Det handlar om förmedlingsinsatser, om utbildningar och om subventionerade anställningar. I en ny rapport utgiven av LO diskuterar Annika Sundén, tidigare analyschef vid Arbetsförmedlingen, dessa åtgärder. En av hennes viktigaste poänger är att det behövs en kraftig utökning av arbetsmarknadsutbildningarna. I dag deltar endast 6 000 av de arbetslösa i en utbildning. Av dessa är dessutom endast 31 procent kvinnor. Orsaken är att utbildningarna främst riktar sig till yrken inom mansdominerade branscher som bygg och hantverk, medan betydligt färre ger kompetens för yrken inom vård, skola och omsorg. Utifrån denna analys är två saker nödvändiga: arbetsmarknadsutbildningarna behöver byggas ut och de behöver bli mer jämställda.

Arbetsförmedlingen behöver också återta kontrollen över fler förmedlingstjänster och driva dem i egen regi. Den vanligaste offentligt finansierade insatsen till arbetslösa i dag är tjänster ”Stöd och Matchning” utförd av en privat aktör. Sundén menar att denna insats kan vara effektiv för vissa grupper, men att den inte är utformad för arbetssökande som befinner sig ”långt ifrån arbete och som är i behov av mer omfattande insatser”. Denna slutsats bekräftas också av Arbetsförmedlingens egen effektutvärdering. I samband med att LO presenterade rapporten förklarade Sundén att nedmonteringen av offentliga förmedlingstjänster särskilt drabbat de utrikesfödda kvinnor som står långt från arbetsmarknaden.

Dessa fakta borde få den nytillträdda regeringen att tänka till. Menar man allvar med en framgångsrik integration är jobbpolitiken en hörnsten.