Även den som förgäves letat nödutgångar på en fotbollsläktare som hotar att implodera kan omöjligen föreställa sig de scener som utspelade sig i Port Said i onsdags kväll.
Hittills har 74 människor konstaterats döda efter matchen mellan Al-Masry och Al-Ahly, ett tusental är skadade. De tycks ha klämts ihjäl – eller fallit offer för knivhugg. Vittnesmål talar om hemmasupportrar som varit beväpnade med stenar, knivar och svärd, och hur människor som försökt ta sig ut från arenan mötts av låsta dörrar – alltmedan de få närvarande poliserna tittade på.
Al-Ahly är ingen vanlig fotbollsklubb. Den är Egyptens, och Afrikas, överlägset största – i ett land där fotboll är extremt populärt. Al-Ahlys supportrar har också deltagit i revolutionen: först mot Hosni Mubarak, därefter i protesterna mot militärrådet. Under den senaste hemmamatchen, just innan årsdagen av den egyptiska revolutionen, skanderade läktarna matchen igenom: “Militärpolisen, ni är hundar! Skriv det på fängelseväggarna: Ner, ner med militärstyret!”.
Att Al-Masrys hemmapublik skulle storma planen efter att laget faktiskt besegrat sin största konkurrent, samt att publiken släpptes in utan metalldetektorer till en match som även utan Al-Ahlys revolutionsgärningar skulle betecknas med ett högriskprefix, har lett till misstankar om att planinvasionen och våldet var planerat.
Inte bara oppositionspolitiker och Al-Ahly-supportrar skyller händelserna på det styrande militärrådet, som möter ständiga krav på att ge upp och låta demokratin och revolutionen segra. Företrädare för Muslimska Brödraskapet, med 47 procent av platserna i parlamentet, säger offentligt att våldet är ett sätt att “stjäla revolutionen från folket” och att de många döda är offer för en medveten nonchalans från såväl polis som militär.
Det är samma parti som bara en dag innan massakern bildade mur för att hindra demonstranter mot militärregimen, däribland ultras från Al-Ahly, att nå parlamentet med krav på demokrati. Samma parti som därmed drog på sig än fler anklagelser om att gå militärrådets ärenden.
Oavsett vilka, och oavsett om någon, medvetet ligger bakom våldet i Port Said är det inte första gången fotboll i så fall nyttjas i politiska syften.
Under Hosni Mubaraks tid användes ofta landslagsfotboll för att skapa nationell sammanhållning, och för att rikta blickarna bort från den korrupta regimen. VM-kvalmatcherna mot Algeriet 2009 är ökända, efter våldsamma oroligheter påeldade av regimpropaganda från båda sidor tvingades lagen att spela de avgörande matcherna – i Sudan.
2009 vann Algeriet den åtråvärda VM-biljetten. Efter matchen i Port Said finns bara förlorare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
