Anders Österberg (S): S måste avväpna SD och näringslivet

Avslöjandena om näringslivets täta kontakter med SD visar med all önskvärd tydlighet vilket Sverige de båda parterna vill ha, skriver riksdagsledamoten Anders Österberg (S).

Företagarna, Bemanningsföretagen, Almega, Svenskt Näringsliv, Capio, Svensk Handel och Japan Tobaco. De har en sak gemensamt.

Alla uppvaktar de Sverigedemokraterna.

Kontakter mellan näringslivets viktigaste organisationer och det högerextrema partiet Sverigedemokraterna är inget nytt. Dagens Industri har tidigare avslöjat att SD, som i valrörelsen sa att de ville begränsa vinsterna i välfärden, ändrat uppfattning efter möten med bland annat det privata vårdföretaget Capio. Expressens senaste avslöjande visar hur täta kontakterna är. Dessa nyheter skadar delar av svenskt näringslivs rykte allvarligt.

»Vi tar ställning för ett välkomnande Sverige« hette den kampanj som Svenskt Näringsliv nyligen drev där företag uppmanades att vara med och driva på regeringen. Under kampanjen tycktes målet varit detsamma som mitt: ett öppet Sverige. Men lösningarna skiljer sig.

Det är svårt att finna någon logik mellan Svenskt Näringslivs middagar med Sverigedemokraterna och näringslivets kampanj. Hittills har ingen offentlig företrädare kommit med något avståndstagande från lobbyismen gentemot Sverigedemokraterna. Därför måste vi fråga oss vad syftet var.

Sätter näringslivets företrädare vinstintresset före människovärdet? Vad är det som går först, åsikterna de torgför i den officiella kampanjen eller den som de har på de hemliga middagarna? Det är rätt uppenbart att vad som sagts på de mötena inte tål dagens ljus. I och med det tycks Svenskt Näringslivs kampanj främst handlat om att sänka lönen för vanliga löntagare och inte skapa ett välkomnande Sverige.

Lika mycket som att nyheterna avslöjar näringslivet, lika mycket avslöjar de Sverigedemokraterna.

Utåt vurmar partiet för sjuka, äldre, barn, sämre ställda och landsbygden men i realiteten är de beredda att lägga fram politiska förslag från näringslivet. Samma näringsliv som genom vinstjakt och marknadslogik orsakat just det lidande SD hävdar sig vilja stävja. För det går inte alltid att göra både och.

Också här reser sig en principiell fråga: Vad går först för Sverigedemokraterna? Är det de äldre, barnen och så vidare som kommer först eller är närheten till näringslivsföreträdarna viktigast? När Sverigedemokraterna hösten 2014 fällde den socialdemokratiska budgeten som just innehöll satsningar på barn, höjda pensioner och ökad jämlikhet fick vi en fingervisning om vad som är viktigast för dem.

Detta påverkar även Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna har goda förutsättningar att vinna matchen mot de auktoritära krafterna. Men för att det ska lyckas krävs mer än slagkraftiga argument och konkreta förslag. Partiet måste analysera sitt läge eftertänksamt och ödmjukt, och lära av historien.

I dag läcker det ur socialdemokratins bägge ändar – människor som känner sig marginaliserade tycker inte att vi talar deras språk, och intellektuella/urbana anser inte att vår berättelse inte svarar på dagens samhällsproblem. Det har länge knakat i koalitionen mellan klasskänsla och bildning.

Det som band samman det fyrtioprocentiga socialdemokratiska partiet – från intellektuella till industriarbetare, från Kiruna till Trelleborg – var en gemensam övertygelse att utveckling är jämlikhetens förutsättning, och jämlikhet utvecklingens drivkraft. Ur den insikten formades en konkret, progressiv politik som utjämnade skillnader och stod upp för alla människors lika värde och rätt.

Socialdemokratin stod upp för jämlikheten i praktisk politisk handling. Utan ett självförtroende där partiet vågar tro att denna koalition ännu är möjlig riskerar näringslivets – och Sverigedemokraternas – taktik att lyckas.

Ja, en liten fotnot för den som nu irriterat sig genom hela texten och tänkt »Socialdemokraterna och LO har också ett samarbete« – ja, skillnaden är att det har skett öppet sedan 1898.

Anders Österberg (S), riksdagsledamot