Ledare Aborträtten är hotad i Norge för att den norska högerregeringen ska kunna behålla makten. De svenska Moderaterna vill visserligen inte ändra abortlagen, men makten förefaller viktigare än allt och då kan det liksom för norska Høyre bli nödvändigt med kompromisser.

Nyligen hotade Kristelig folkeparti (KRF) att sluta stödja Erna Solbergs högerregering i Norge. För att behålla stödet har Solberg öppnat för att gå KRF till mötes i abortfrågan.

Norge har redan idag en abortlagstiftning som är långt strängare än den svenska. Aborter är tillåtna 12 veckor efter graviditeten. Senare aborter får endast ske om fostret är allvarligt skadat. Nu är förslaget att skriva om paragraf 2C i abortlagen så att aborter efter vecka 12 endast blir tillåtna om fostret inte är livsdugligt.

Solbergs eftergift till KRF har lett till stora protester. Under parollen »rör inte abortlagen« samlades nyligen över åtta tusen demonstranter utanför Stortinget i Oslo.

I Sverige har kvinnan rätt att besluta om abort fram till vecka 18. För senare aborter krävs tillstånd från Socialstyrelsen.

En intressant fråga är om även om de svenska Moderaterna skulle vara berett till eftergifter i abortfrågan. Frågan skulle kunna bli aktuell om Sverige fick en högerregering bestående av M och KD som styrde med stöd av SD.

Visserligen vill inte M ändra abortlagen, men makten förefaller viktigare än allt och då kan det liksom för norska Høyre bli nödvändigt med kompromisser.

Banden mellan KD och SD i abortfrågan är med andra ord starkare än vad som framgått

Inom KD är abortmotståndet starkt, även om partiet för närvarande inte vill sänka abortgränsen. KD vacklar emellertid i frågan och skulle när som helst kunna ändra sig.

Partiet vill också strama åt möjligheten till sena aborter efter vecka 18 och är positivt till en så kallad samvetsklausul som skulle göra det möjligt för barnmorskor att vägra utföra aborter.

Till KD:s förra riksting fanns en motion skriven av tre män om att abortgränsen borde sänkas till vecka 12.

De fick inte stöd för förslaget, men partiledningens argumentation ger snarast stöd för att abortmotståndet fortfarande är centralt.

Ebba Bush Thor hävdar är att andelen aborter efter vecka 12 ändå är relativt liten, just därför är det inte meningsfullt att sänka gränsen. En konsekvens av resonemanget är att om andelen aborter efter vecka 12 var högre skulle Bush Thor vara mer positiv till ett förbud.

Intressant i sammanhanget är också att Solberg använder samma argument men drar motsatt slutsats. Just därför att andelen aborter i Norge som utförs efter vecka 12 är liten anser Solberg att det är acceptabelt att ändra lagen.

Vi kan knappast lita på KD i abortfrågan. KD har rört sig tydligt till höger efter att Bush Thor tog över rodret. KD är också pressade av SD som kräver att abortgränsen i Sverige ska sänkas till vecka 12. I en mening är det också KD som skapat SD:s argumentation i abortfrågan.

För att mobilisera motståndet mot aborter grundade ett antal kristdemokrater antiabortorganisationen Ja till Livet 1991. Den förste ordföranden blev Mikael Oscarsson, tillika riksdagsledamot för KD. Sedan dess har banden mellan KD och Ja till Livet varit starka. Det gäller även efter att organisationen bytte namn till Föreningen Människovärde 2017.

Efter avslöjanden av Expressen har det visat sig att SD:s talesperson för en skärpt abortpolitik, Julia Kronlid, redan 2011 tog kontakt med Ja till Livet för att få underlag och argument att använda i riksdagen.

Flera av de förslag som skickades från Ja till Livet blev omvandlades till formuleringar i Kronlids riksdagsmotioner, som uppfattningen att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet.

Banden mellan KD och SD i abortfrågan är med andra ord starkare än vad som framgått. KD:s egen propagandaorganisation har dirigerat SD:s politik, delvis i oppositionen mot KD:s ledning.