Bild: Flickr/Sodexo Sverige och Flickr/vonderauvisuals
Bild: Flickr/Sodexo Sverige och Flickr/vonderauvisuals

Låglönedebatten är inte en isolerad fråga om lönesättning. Det handlar om vilket Sverige svenskarna vill ha, skriver 13 fackliga företrädare.

En viktig del i den svenska modellen är att löner och trygghet på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan facket och arbetsgivaren. Det som parterna kommer överens om nedtecknas i ett kollektivavtal.

I dag på kollektivavtalets dag hyllar och synliggör fackföreningsrörelsen den svenska modellen.

Det är svårt att sätta ett värde på ett kollektivavtal i kronor och ören. Men ett kollektivavtal kan vara värt upp till 80 000 kronor per år. I ett kollektivavtal ingår många viktiga försäkringar och ger dig löneökning varje år. Utan kollektivavtal finns inga regler om lägsta lön för ett visst jobb.

Därför är det oerhört oroande att modellen just nu är satt under attack. Ingen har kunnat undgå de senaste månadernas debatt om huruvida lägre ingångslöner är vägen framåt för att minska arbetslösheten.

Förslagen har duggat tätt. Arbetare i låglöneyrken ska ha lägre lön för att företagen ska kunna göra större vinster. Problemet är bara att vi vet att ökade vinster i företagen inte per automatik leder till fler anställningar. Det leder till större vinster – punkt. Vi får inte fler sysselsatta, bara fler arbetande fattiga.

Dessutom har de senaste förslagen gått ut på att det framförallt är nyanlända som ska omfattas av de lägre ingångslönerna. Om parterna inte kommer överens hotar Centerpartiet med lagstiftning, stick i stäv med den svenska modellen. Var svensk fackföreningsrörelse står i den frågan är glasklar. Vi accepterar inte social dumpning, det vill säga konkurrens med sämre löner eller arbetsvillkor.

Frågan om social dumping aktualiserar också debatten om utländsk arbetskrafts villkor på svensk arbetsmarknad. Det handlar om utstationeringsdirektivet som reglerar vilka villkor som ska gälla när arbetstagare från ett EU-land arbetar en begränsad tid i ett annat EU-land. Direktivet har inneburit ett hårt slag mot den svenska modellen.

Vissa framgångar har dock vunnits det senaste året, inte minst i höstas när regeringen lade fram förslag om utökad rätt att kräva kollektivavtal och att utländsk arbetskraft ska kunna kräva minimivillkor enligt kollektivavtal direkt i svenska domstolar.

Men häromveckan läckte ett förslag från EU-kommissionen som återigen hotar villkoren på svensk arbetsmarknad. Förslaget innebar att fack och arbetsgivare inte längre skulle kunna bestämma villkoren på den svenska arbetsmarknaden. Stridsåtgärder skulle i praktiken bli förbjudna, och konkurrens med hjälp av lägre löner skulle uttryckligen bli grunden för utstationering. Detta skulle i praktiken rasera den svenska modellen.

I förra veckan lade så EU-kommissionen fram sitt slutgiltiga förslag. Då hade det skett en del förändringar efter påtryckningar från svenskt håll. Nu finns öppningar för likabehandling i lönesättningen och strejkrätten är inte hotad. Men förslaget ska nu diskuteras vidare i EU:s ministerråd och det finns inga garantier för att utkomsten blir till Sveriges fördel.

EU-kommissionens förslag och debatten om lägre ingångslöner gör att den svenska modellen är under hård attack. För svenska löntagare är det stora värden som står på spel. Det är inte en isolerad fråga om lönesättning. Det handlar om vilket Sverige svenskarna vill ha.

Ett jämlikt Sverige där parterna gör upp om villkoren på arbetsmarknaden med löner människor kan leva på och relativt små inkomstskillnader. Eller ett Sverige med en arbetsmarknad uppdelad enligt etniska och sociala skiljelinjer med stora inkomstskillnader där vi har arbetande fattiga som inte kan leva på sin lön och inte får ihop till en pension.

Vi vet vilket Sverige vi väljer.

Magnus Alm, ordförande LO i Skåne
Maria Bergqvist, Hotell och Restaurangfacket
Åke Nilsson, SEKO
Kenth Hellqvist, IF Metall
Marie Nilsson, Kommunalarbetareförbundet
Nils Bonnevier, GS-facket
Krister Wicander, Byggnadsarbetareförbundet
Suzanne Jensinger, Handelsanställdas förbund
Lars Klang, Transportarbetareförbundet
Thomas Westman, Målareförbundet
Matilda Hague, Fastighetsanställdas förbund
Per-Ola Nilsson, Elektrikerförbundet
Neziya Rahman, Livsmedelsarbetareförbundet