Yttrandefrihet I dag hyllas pressfriheten världen över. Men journalistiken kan vara hur fri den vill och ändå inte nå människor, om internetleverantörer inte behandlar alla källor lika. Vad händer om plattformen som den fria pressen verkar på inte längre är fri och öppen, utan köpt och uppdelad i gräddfiler?

Tänk dig att du vill läsa en artikel på en tidnings nätsida, men när du försöker gå in på den artikeln så laddas inte sidan upp som den ska. Går du däremot in på en annan tidnings hemsida så funkar uppladdningen utmärkt. Du kommer inte åt en streamingsajt, men däremot en annan. Du har slut på surf i mobilen, men kan ändå fortsätta titta på Youtube-klipp. Ett framtidsscenario där vilka sidor och tjänster du kommer åt, och inte, bestäms av internetleverantören – och de företag leverantören har avtal med.

Den här utvecklingen varnas det för i flera delar av världen och av så väl flera tunga internetjättar som av traditionella medier. I USA har lagen om nätneutralitet från 2015 rivits upp och i Sverige har Telia fått myndighetskritik av Post och telestyrelsen, PTS, för sitt fortsatta samarbete med Facebook och andra globala giganter som ger dem fördelar.

Mediebranschen skrev ett gemensamt upprop den 3 maj 2016 till stöd för det öppna internet och som en protest mot Telias gynnande av specifika företag. Två år senare protesterar 26 publicister åter – för att ingenting har förändrats.

– Det som publicisterna i uppropet sätter ljuset på, som jag tycker är klokt, är att Telia favoriserar vissa tjänsteleverantörer. När den surf du har genom ditt abonnemang tar slut så kan du inte längre surfa på internet, men däremot har du fortsatt tillgång till ett par specifika tjänster som Telia har valt ut. I det här fallet Facebook, säger Måns Jonasson, digital strateg på Internetstiftelsen i Sverige, IIS.

Han varnar för att det i förlängningen finns risk för att man som konsument bara kan surfa på de sajter som en operatör har bestämt åt en – en artificiell begränsning som inte ligger i linje med hur internet är tänkt att fungera.

Begränsningen kan ske genom att strypa tillgången helt till vissa sidor, eller genom att sakta ner uppkopplingen. Gräddfil för vissa tjänster, långsam och hackande tillgång till andra, och på så sätt styra användare till de företag som leverantören har avtal med. Måns Jonasson vänder sig dock mot resonemanget att det skulle handla om en privatisering av internet.

– Internet är redan privat. Kablarna som utgör nätet ägs så gott som alltid av privata bolag, men det är därför nätneutraliteten är så viktig. Den agerar som en sorts garant för att även om du råkar sitta på en kabel som ägs av Telia och vill nå innehåll som ligger på en kabel som ägs av Tele2 så ska det gå lika bra.

Grundidén med nätneutralitet är att internetleverantörer ska behandla all webbtrafik neutralt och lika, och inte, exempelvis, ta betalt för snabbare vägar, blockera eller påverka innehåll som abonnenten tar del av. Leverantörerna ska inte kunna gynna utvalda streamingtjänster eller sökmotorer med mer trafik än andra.

Dels handlar det om konkurrensmöjligheter – att det blir svårt för en konkurrent till exempelvis Facebook att nå ut till konsumenter om Facebook har avtal med internetleverantörer som premierar dem med uppladdningshastighet, fri tillgång och så vidare. Men Måns Jonasson lyfter även en demokratisk princip och riskerna med ett »kabel-tv-internet« – en paketlösning där tillgången är begränsad till innan bestämda sajter.

– Ur ett yttrandefrihetsperspektiv kan man fundera på varför någon ska få bestämma vad du har för rätt att besöka olika hemsidor?

Ja tekniskt är det en viss skillnad på att blockera trafik och sakta ner uppkopplingen till vissa sidor, men etiskt och moraliskt är det ingen jättestor skillnad.

Internet är en allt större del av våra liv. Det är där vi betalar våra räkningar, går till läkaren, dejtar, umgås och roar oss. IIS senaste mätning från 2017 visar att »så gott som alla« i Sverige använder internet upp till pensionsåldern. Även i den äldsta gruppen, 76 år och äldre, är mer än hälften internetanvändare.

I världen i stort har bara hälften av alla människor uppkoppling. En viktig faktor är mobilt bredband, som i dag når nästan 90 procent av världens befolkning. 52 procent av all internettrafik i världen sker i dag via en mobiltelefon. Samtidigt är det som sagt »bara« 50 procent av världen som de facto har tillgång till internet, så det finns en enorm potentiell marknad där internettillväxten är störst i utvecklingsländerna.

– De största operatörerna är globala, Telia har till exempel nät inte bara i Sverige utan också utomlands. Lyckas företag att i länder som Sverige eller USA, med hög penetration, komma undan med en tjänst där de prioritera viss trafik så finns det ingen anledning för dem att inte ta med sig den affärsmodellen till andra länder när man bygger vidare.

Sedan början av 2016 har EU en förordning om nätneutralitet, som primärt innebär att all datatrafik ska behandlas lika av alla bredbandsleverantörer. Men så sent som hösten 2017 röstade USA för att plocka bort sin lagstiftning som upprätthöll lika villkor på nätet. Måns Jonasson menar dock att det är svårt att sia in i framtiden. De politiska beslut som fattas nu kommer inte ge effekt förens ett par år fram i tiden, och det är svårt att tillskriva vilka beslut och handlingar som genererar vad.

– USA är den största internetmarknaden för globala bolag och det är klart att man anpassar sina villkor till det som funkar bäst där. Risken är på sikt att det som börjar gälla i USA börjar gälla på hela internet, än så länge är USA såpass viktigt för internet. Men än har vi inte börjat se effekterna av den avskaffade nätneutraliteten.

Beslutet från den amerikanska Post och telestyrelsen, FCC, har mött stort motstånd både från internetjättar, flera politiker och det amerikanska folket och riskeras att dras i långbänk genom rättssystemet. Även den svenska PTS tillsägelse till Telia rör sig långsamt genom rättsväsendet. Fallet ligger sedan 2016 kvar hos förvaltningsrätten efter att Telia överklagade PTS beslut.

Telia själva menar att de inte har något samarbete med Facebook och andra sociala medieföretag. På Dagens industris debattsida skriver företaget: »Det finns inga kommersiella upplägg mellan oss och de aktuella sociala plattformarna, det görs inga finansiella transaktioner och vi delar ingen kund- eller användardata. Det sker inte heller någon trafikprioritering och därmed anser inte vi att erbjudandet strider mot nätneutraliteten.«

– Det Telia använder som försvar är att de inte blockerar någon trafik, det går bara väldigt väldigt långsamt, men i praktiken blir det nästan samma sak för det är ingen användare som orkar besöka en sida som går omöjligt långsamt att ladda upp. Ja tekniskt är det en viss skillnad på att blockera trafik och sakta ner uppkopplingen till vissa sidor, men etiskt och moraliskt är det ingen jättestor skillnad. Det handlar om hur vi vill att internet ska fungera i framtiden, om det ska vara öppet, tillgängligt och fritt, eller om det ska vara slutet, säger Måns Jonasson.