T h Mandus Frykman, regeringens utredare.

sjukskrivning Bättre samverkan mellan myndigheter och en ökad kostnad för arbetsgivare som inte tar förebyggande arbetsmiljöansvar. Det är delar av förslagen i en ny utredning om en bättre process för sjukskrivning och rehabilitering.

 Utredaren Mandus Frykman överlämnade i dag utredningen om en förbättrad sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess till regeringen. Förslagen handlar bland annat om bättre samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, och förbättrat stöd till individen för att kunna förstå enskilda beslut, och kunna följa hela processen under sjukskrivning och rehabilitering.

Utredaren Mandus Frykman konstaterar att processen ofta tycks fungera bra för personer med lättare sjukdomsfall och ett arbete som man kan återgå till efter avslutad sjukskrivning. De personerna är ofta nöjda med sin sjukskrivning.

– Men processen omfattar också sjukskrivna med en allvarlig underliggande sjukdom, och de som behöver byta arbete till följd av sin sjukdom och kan vara borta ett helt år från arbete. Jag tror att det är i de här mer komplicerade fallen där individen behöver mer stöd som bristerna märks, säger Mandus Frykman.

Systemet tycks alltså fallera oftare när det gäller mer komplicerade sjukdomsfall, med en mer krävande och kanske långdragen rehabilitering. På regional och lokal nivå finns exempel på god samverkan mellan myndigheter, eller Försäkringskassan och hälso- och sjukvården, men de fallen är ofta beroende av individer som driver på för att förbättra processen.

Utredaren vill också skapa drivkrafter för att arbetsgivarna ska ta större ansvar för att förebygga sjukskrivningar. Till exempel vill utredningen återuppliva det förslag om »hälsoväxling« som regeringen lade fram 2016. Förslaget innebar att arbetsgivarna skulle stå för 25 procent av sjukpenningkostnaden för anställda som varit sjukskrivna i mer än 90 dagar. Som kompensation skulle arbetsgivaravgifterna sänkas.

Förslaget drogs 2016 tillbaka efter hård kritik från fackförbund och arbetsgivare, och efter att parterna istället presenterat ett gemensamt förslag för att förbättra arbetsmiljön och minska sjukskrivningstalen. Den avsiktsförklaringen från parterna har enligt Mandus Frykman inte fått någon effekt alls, varför det är motiverat att åter lägga förslaget om hälsoväxling på bordet och utreda det.

– Vi har utvärderat avsiktsförklaringen och kan å ena sidan säga att den innehåller intressanta förslag. Men det är svårt att se effekter av det här och den innehåller inga drivkrafter för arbetsgivarna att arbeta med de här frågorna Inget har förändrats, säger Mandus Frykman.

Kritiken från facken mot hälsoväxlingen var från början att det skulle göra arbetsgivare mindre benägna att anställa personer med sjukdomshistorik, och leda till fler otrygga anställningar. Men de riskerna minskade i regeringens senaste version av förslaget, menar Mandus Frykman.

– I det slutgiltiga förslaget från regeringen gjorde man flera undantag för att skydda från selektering av arbetstagare.

Det har under många år betonats från regeringen att Försäkringskassan och berörda aktörer måste samarbeta mer kring sjukskrivna och deras rehabilitering, vilket inte alltid gett resultat. Dagens Arena har till exempel rapporterat att antalet avstämningsmöten mellan Försäkringskassan och andra aktörer under flera år minskade, trots uppdrag om bättre samverkan. Vad gör det förslag som nu läggs fram annorlunda och mer sannolikt att få effekt?

– Skillnaden mot nu är att de samverkansuppdrag som regeringen har gett på senare år har varit riktade mot särskilda områden. Det vi föreslår är en bred samverkan som omfattar alla aktörer i processen. Uppdraget om samverkan som gäller alla aktörer ska skrivas in i myndigheternas instruktioner och vi tycker att regeringskansliet ska göra en gemensam uppföljning mellan alla departement. Men det handlar inte om att mäta siffror, säger Mandus Frykman.

En del som kanske borde vara grundläggande, men enligt utredningen inte är det, är syftet med rehabilitering från sjukskrivning. Därför vill utredningen att det tydliggörs att rehabiliteringen syftar till att individen ska återfå arbetsförmåga och kunna ta ett arbete. Det här är inte alls en självklarhet idag, enligt utredaren.

– Vissa individer kan uppfatta att det handlar om att man ska bli frisk, men det är inte det handlar inte om det. Det finns många som är sjuka som har ett arbete eller arbetsförmåga, säger han.

Utredningen vill också att arbetsgivare ska bli skyldiga att anlita en expertresurs för att förbättra sjukskrivnas återgång till arbete. I dag uppskattas mellan 16 och 35 procent av anställda få otillräckligt arbetsplatsinriktat stöd när de går tillbaka till sitt arbete. Dessutom föreslår Myndigheten för arbetsmiljökunskap få ett nationellt ansvar att samla in och sprida kunskap om arbetsplatsinriktat stöd.

En annan grupp som bedöms hamna mellan stolarna i rehabiliteringsprocessen är de som saknar rätt till sjukpenning, så de inte har haft någon inkomst, och därför får försörjningsstöd. Eftersom försörjningsstödet hanteras av kommunerna får de här personerna sällan den rehabilitering de har rätt till, enligt utredningen.

– De här individerna finns inte i Försäkringskassans system och de här individerna har faktiskt rätt till ett samordnande stöd från Försäkringskassan. För att få det måste individen ansöka om det här stödet, och idag är det bara 1–2 procent – 500 personer av 25 000 – som gör det. Kommuner har ingen expertis att bedöma deras behov och då förslår vi man ska inrätta en kommunal expertis för att ta det här ansvaret, säger Mandus Frykman.

Eftersom frågan inte är helt enkel föreslås även här en utredning.

Finns risk att det blir godtyckligt vilket stöd de här personerna får när det ska hanteras på kommunal nivå, där det är svårt att ha överblick?

– Snarast så skulle det bli mindre godtyckligt med vårt förslag, därför att idag har kommunerna inget ansvar, och om de skulle ha kunskap om de här frågorna är det rent slumpmässigt. Om kommuner får ansvar för det här finns bättre förutsättningar.