Bild: Tobias Björkgren

Miljöpartiets kongress gick på valberedningens linje och valde, i bred enighet, Gustav Fridolin och Åsa Romson till nya språkrör. Dagens Arena ställde ett par frågor till dem båda.

Vad är viktigast för Miljöpartiet under de kommande tre åren?
Gustav Fridolin: Det är att bjuda in människor att formulera ett alternativ. Vi har den mest välutbildade befolkningen någonsin. De accepterar inte politiska alternativ som har formulerats av någon annan, långt borta. Min ambition är att det på varje arbetsplats, i varje förening, i varje skola om tre år ska sitta någon som upplever att de har varit med och formulerat det gröna alternativet. Och det är inte så svårt som det låter, i samband med kongressen ordnade vi ett möte i Karlstad som jag upplever nästan var det roligaste under hela veckan.

Åsa Romson: Det viktigaste är att vi bygger vidare på samhällets förändringsvilja och att vi gör det utifrån en egen kompass.

Vad betyder ”egen kompass”?
ÅR: Det betyder att vi tänker fritt och modernt, och inte inordnar oss i de traditionella blocken. Vi har en valrörelse bakom oss som präglades av en vilja att presentera ett alternativ till den sittande regeringen. Det var en vilja jag stödde och tycker att vi hade allt fog för. Nu behöver vi utgå mer från oss själva och försöka påverka den politiska spelplanen så att den ser lite annorlunda ut 2014.

Vad är sakpolitiskt viktigast för er under de kommande tre åren?
GF: Vi bollar med två utmaningar. Dels att förverkliga den politik vi gick till val på. För oss kan det rent praktiskt handla om att nå en överenskommelse om järnvägsinvesteringar, men där har regeringen valt att inte svara mot vår inbjudan. Den andra delen handlar om att utveckla Miljöpartiets politik. Där har jag lyft fram frågan om makten över den egna tiden. Många upplever att de inte har makt över sin tid och därigenom sitt liv. I förlängningen leder det till ökade kostnader som vi bär gemensamt. Där behöver vi fler svar.

ÅR: Jag tror att det ekonomiska området behöver utvecklas. Att ta fighten med Anders Borg behövs. Det är oerhört frustrerande att han är så smal när det gäller vilken ekonomi som räknas. Anders Borg är väldigt kortsiktig. Moderaterna negligerar oförrätterna mot miljön som vi gör oss skyldiga till.

Hur ser ni på ekonomisk tillväxt?
GF: Jag tycker det är fascinerande att i andra länder kan man ha en diskussion om tillväxtbegreppet, utan att det uppfattas så radikalt som i Sverige. I Frankrike diskuteras frågan om hur man ska mäta tillväxt och vad som ska vägas in i och med att president Nicolas Sarkozy har tillsatt en utredning. EU-kommissionen arbetar gediget med frågan och diskuterar tillväxt bredare än bara utifrån BNP-begreppet.

ÅR: Tillväxt är inte något man måste vara för eller emot, men det är viktigt att inte sikta blint mot något som bara är ett medel. I Sverige är den ekonomiska tillväxten inget som i sig kan lösa samhällsfrågor, som den ökande ungdomsarbetslösheten. Dessutom bidrar den till miljöförstöring. Vi vill inte rasera tillväxten, den är en naturlig del av vår ekonomi, men det ekonomiska systemet måste utvecklas mot ett system som tar hänsyn till miljökostnader i kalkylerna. Vi är tydliga med att en fördelning mellan människor behövs. Grundläggande behov måste gå före ett överflöd för ekonomiskt rika. Vi måste fördela utrymmet rättvist.

Vad betyder det i inrikespolitiska termer?
ÅR: I våra budgetmotioner kräver vi att naturresursvärdena ska räknas in och att när man gör skattereformer ska man titta på fördelningseffekter. En ökad ekonomisk klyfta i Sverige är inte önskvärd. Ökade klyftor är inte hälsosamt och inte bra för samhällets omställning.

Vad är en grön arbetsmarknadspolitik?
GF: Konkret handlar det om att lösa problemet att så många aldrig kommer ut på arbetsmarknaden. Det handlar om utbildningspolitik, det handlar om att göra investeringar. Sverige ligger internationellt sett på en oerhört låg investeringskvotsnivå. I den senaste mätningen tror jag vi låg på plats 31 av de 34 bland de jämförbara OECD-länderna. När det gäller de allra viktigaste investeringarna, de för långsiktig hållbarhet, ligger vi ännu lägre, sämst i EU. Där behöver vi göra stora investeringar och det ger såklart jobb.

Ni vill bredda väljarbasen mot både LO-grupper och TCO-grupper. Görs det med olika strategier eller en samlad strategi?
ÅR: Vi satsar ju inte på att ”ta” väljare från någon annan. Vår politiska agenda är att nå ut med ett budskap och en vision om en samhällsförändring, och bjuda in människor som vi tror vill ha den förändringen. Sen är det så att olika grupper kräver olika kontaktformer.

GF: Strategin är en och samma. Det är klart att människor vill prata politik utifrån de saker som ligger dem närmast, och det är ju inte speciellt märkligt. Men strategin att öppna upp och bjuda in är densamma. Många grupper ser en gemensam utmaning i de stora omställningarna och gröna investeringar som måste göras. Svenskt näringsliv vill ha järnvägarna.