Fackligt Den fackliga organisationsgraden bland arbetare ökade förra året, vilket inte har hänt sedan mitten av 90-talet. Enligt Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo är det är svårt att veta om trenden håller i sig.
Förra året var det första året sedan mitten av 90-talet som andelen arbetare som var fackligt organiserade ökade, när man definierar arbetare som någon som jobbar i ett LO-förbundsyrke. Det visar siffror som sociologiprofessor Anders Kjellberg på Lunds universitet sammanställt till Arena Idé och Medlingsinstitutet.
Den fackliga organisationsgraden ökade en procentenhet bland LO-arbetarna, från 60 till 61 procent. Sist något liknande skedde var mellan åren 1993 och 1994, då andelen fackligt organiserade arbetare ökade från 87 till 88 procent.
Förra årets trendbrott på LO-sidan bidrog till att den fackliga organisationsgraden steg totalt sett för första gången sedan mitten av 90-talet.
– Detta är något helt nytt, sa Anders Kjellberg när han presenterade siffrorna på ett seminarium för journalister.
Efter att ha bottnat på 68 procent 2019, ökade organisationsgraden för alla löntagare med 1 procentenhet till 69 procent förra året.
Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo säger att det svårt att säga om riktningen kommer att hålla i sig, eller om det är en tillfällig effekt av pandemin.
– Det är svårt att säga. Tjänstemännen har under lång tid haft en positiv utveckling och mycket tyder på att tjänstemännen kan fortsätta uppåt. På LO-sidan är det mer blandat. När det gäller Hotell och Restaurangfacket var det mycket av en pandemieffekt. De fick fler medlemmar under våren, men tappade under hösten. Å andra sidan gick Kommunal starkt under hela året, och där är det nog annat som har påverkat, säger hon och fortsätter:
– Sedan kan uppgången i sig tillföra positiva effekter. Det kan bli en positiv spiral där de resurser som tillkommer facken gör att de kan göra mer än bara det nödvändiga, säger Irene Wennemo.
Utvecklingen på LO-sidan kan till stor del förklaras av att fackanslutningen av utrikes födda arbetare fortsatte att öka under förra året, från 51 till 52 procent, en uppgång som inleddes 2018 då organisationsgraden i gruppen låg på 50 procent.
– I vissa sektorer som drabbades hårt, till exempel hotell- och restaurangsektorn, jobbar många utlandsfödda, det kan ha bidragit. Att det är en grupp med en låg organisationsgrad gör också att det finns många att aktivera, säger Irene Wennemo.
På tjänstemannasidan har organisationsgraden gått lite upp och ned sedan 2007, året då regeringen Reinfeldt gjorde det dyrare att vara med i a-kassan. Då sjönk tjänstemännens organisationsgrad från 77 till 73 procent. Detta är samma siffra som förra året, då tjänstemännens organisationsgrad ökade från 72 till 73 procent
Rapporten Den svenska modellen 2020: pandemi och nytt huvudavtal visar också att det var betydligt fler som gick med i enbart en a-kassa än både a-kassa och fack. I absoluta tal fick de fackliga a-kassorna 234 000 fler medlemmar, cirka tre gånger fler än antalet nya yrkesaktiva medlemmar i fackförbunden. Denna tendens var extra stark i LO-leden.
Vilken är förklaringen till att betydligt fler inom LO-yrkena endast gick med i a-kassan, jämfört med tjänstemännen?
– Trycket att gå med i a-kassan blev väldigt högt när coronakrisen bröt ut och då särskilt i LO-yrken eftersom arbetslösheten vid kriser brukar stiga snabbast i dessa yrken. Det är naturligt att man i första hand går med i a-kassan då man upplever en akut risk för arbetslöshet, säger Anders Kjellberg.
Till saken hör att regeringen också höjde ersättningen och gjorde det lättare att gå med i a-kassan.
– Många i LO-yrken är lågavlönade och överväger om de har råd att vara med i både i fack och a-kassa, fortsätter Anders Kjellberg.
Många kanske skulle vilja vara med facket men de tycker inte att de har råd?
– Ja, det stämmer. När det dessutom plötsligt utbryter en ekonomisk kris med konsekvenser som man inte kan överblicka kanske man vill hålla i pengarna man har, säger Anders Kjellberg.
Till skillnad från en stor del av tjänstemännen har många LO-medlemmar inte heller nytta av de inkomstförsäkringar som många av facken har skapat, och som kräver ett fackmedlemskap för att gälla. Många i LO-yrken tjänar nämligen inte tillräckligt för att de ska ha någon större nytta av en inkomstförsäkring, enligt Anders Kjellberg.
Medlingsinstitutets Irene Wennemo välkomnar att så många blev medlemmar i en a-kassa förra året.
– Det blev lättare och gick snabbare att gå med i a-kassan. Det var väldigt bra det som skedde, då andelen medlemmar i a-kassorna inte har hämtat sig sedan många gick ur 2007, då de nya avgifterna kom.
Tror du att den högre nivån i a-kassemedlemskapet håller i sig?
– Ja, många av dem som blev medlemmar hade aldrig tidigare upplevt att det inte finns jobb att söka, så det blev ett uppvaknande för många.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
