Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson.

arkiv Sverigedemokraterna håller fast vid att de särbehandlas negativt av stora nyhetsmedier, men är samtidigt nöjda med att de allt mer ses som vilket parti som helst nu. Hur går det ihop? Dagens Arena träffar SD:s Mattias Karlsson för att prata mediekritik och mediepolitik.

»Det är klart att vi gynnas när vi får berätta om vår politik utan att vänsterliberala journalister får filtrera den åt oss. Det är ganska givet.«

Så svarade Jimmie Åkesson i en intervju i Dagens Industri tidigare i vår när han ombads kommentera partiets starka ställning i sociala medier.

Strax innan dess, i mars, var partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein inbjuden till Svt Agenda, tillsammans med Moderaterna och Socialdemokraterna, för att diskutera partiets kommunikationsstrategi inför valet, när det gäller sociala medier och användardata som kan samlas in från dem.

»Ja, för oss är det jätteviktigt för vi blir utestängda från att kommunicera med våra väljare genom traditionell media medan genom Facebook har vi alltid haft möjlighet att göra det« svarade Joakim Wallerstein på frågan om vilken roll sociala medier spelar för partiet.

Det här är ett par av en lång rad av exempel där Sverigedemokraterna framhåller sin roll som särbehandlade och något av en politisk underdog.

Men att partiet skulle ha som taktik att ofta upprepa att de särbehandlas negativt av medier är inget Mattias Karlsson vill medge. Om SD-företrädare pratar om sig själva som underdogs så har det en orsak.

– Jag tror att i och med att det under lång tid har varit så starkt negativt fokus och eftersom metoderna man använt har varit så exceptionella i granskningen av oss, och det har bidragit till att sätta en negativ bild av oss hos allmänheten, så har vi ett behov av att förklara att den negativa bild som präglas ut är delvis orättvis och vad den kan tänkas bero på, säger Mattias Karlsson när Dagens Arena träffar honom för en intervju på partiets riksdagskontor.

Bilden kan kopplas ihop med den nyligen publicerade SOM-undersökningen från Göteborgs universitet om förtroendet för medier, där Sverigedemokraternas sympatisörer har klart lägst förtroende för medier jämfört med andra partisympatisörer. Ett förtroende som dessutom sjunker.

Vi har ett behov av att förklara att den negativa bild som präglas ut är delvis orättvis och vad den kan tänkas bero på.

På frågan om hur Sverigedemokraterna ser på sin möjlighet att nå ut med sitt budskap i de stora nyhetsmedierna idag är dock svaret något av det omvända.

– Sedan valet 2014 tycker jag att vi har märkt en markant skillnad, där vi bevakas på ett mer seriöst sätt. Och vi får oftare uttala oss i vanliga politiska frågor, eller frågor där vi har en betydelse i riksdagen, vilket vi inte upplevde så mycket tidigare, säger Mattias Karlsson

Partiets uppfattning kvarstår dock att de särbehandlas negativt av nyhetsmedier och enligt Mattias Karlsson är också Granskningsnämnden för radio och tv partisk.

Varför skulle Granskningsnämnden vara partisk?

 – Därför att det helt enkelt är så att det finns en slagsida politiskt-ideologiskt i hela samhället åt socialistiskt-liberalt håll, säger Mattias Karlsson.

Hans huvudinvändning gäller den debatt i Aktuellt när Karlsson själv, 2016, anklagade den tidigare regeringen för att ha släppt in »tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister« utan giltiga id-handlingar i Sverige. Granskningsnämnden fällde Aktuellt för inslaget eftersom programledaren inte brutit in i tid för att påpeka att uttalandet stred mot den så kallade demokratibestämmelsen.*

Mattias Karlsson går inte med på att uttalandet skulle vara generaliserande och trycker på att han använde ordet »potentiella« och att det inte kan vara fel då personernas bakgrund inte är känd. Enligt honom har exempelvis Vänsterpartiet gjort liknande uttalanden.

– Vänsterpartiet gör ett hårt angrepp mot företagare och utmålar dem som fifflare och kallhjärtade typer som skor sig på arbetsklassens bekostnad.

Sverigedemokraterna vill ändra Granskningsnämndens uppdrag om de får makt över mediepolitiken.

– Ja, det är för enkelt att bryta mot de pressetiska reglerna, säger Mattias Karlsson.

Du tycker att man skulle få säga fler saker som man inte får säga idag. Är det så du menar?

– Jag menar snarare när medierna rapporterar om rena felaktigheter eller när man förvägrar någon att försvara sig efter ett angrepp. Det borde vara hårdare krav på att sådant inte ska förekomma liksom.

När det gäller negativ behandling från nyhetsmedier tar Mattias Karlsson också upp vad han menar är ett missförstånd om partiets inställning till religiösa och nationella minoriteter. Framförallt åsyftas en DN-intervju med partisekreteraren och vice talmannen i partiet, Björn Söder, från 2014 där Söder talade om en samisk och en judisk nation, och att det är skillnad på medborgarskap och nationell tillhörighet.

– Det han ville säga var att från Sverigedemokraternas sida ser vi den judiska minoriteten och den samiska minoriteten i Sverige som grupper som har full hemortsrätt, som har lika stor rätt som svenskarna att bevara sina traditioner, sina språk och som ska ha statens hjälp att göra det, säger Mattias Karlsson.

Samtidigt har Mattias Karlsson tidigare varit tydlig med att han till exempel inte tycker att samer ska ha särskilda rättigheter till land och vatten, eller till att bedriva rennäring. Istället för att se rennäringen som en del av ett kulturarv, ska den betraktas som vilken kommersiell näring som helst, enligt Karlsson (tidningen Nourat, 2014).

Om Sverigedemokraterna kom till makten skulle public service få fortsätta sända program om de nationella minoriteterna, och på deras språk, medan detsamma inte skulle gälla andra stora språkgrupper i Sverige.

– Vi vill ta bort kravet på att public service ska vara mångkulturellt. Vi är inte emot att man ska göra sändningar på nationella minoritetsspråk, men vi tycker inte att public service ska vara tvunget att, som de är idag, ha sändningar på olika invandrarspråk, säger Mattias Karlsson.

Partiet vill också att public service ska ta ett större ansvar för att visa det svenska, nationella kulturarvet.

– Det finns ju i sändningstillståndet idag att man ska värna det nordiska perspektivet. Vi tycker att det vore rimligt att man också då ska värna det svenska, i förhållande till högtider, traditioner och historia och sådär.

Mattias Karlsson tror att journalistisk objektivitet är omöjligt, eftersom alla påverkas av sina egna åsikter.

– Även om jag vet att många journalister strävar efter objektivitet så tror jag inte att människor är fullt ut kapabla att vara helt och hållet objektiva. Man kommer att färgas av kulturen på redaktionen, och av sina egna politiska värderingar. Man påverkas även när det gäller urvalet av nyheter.

Trots att han tror att även politiker och partier med andra åsiktsinriktningar än SD:s kan uppleva medierapporteringen som emellanåt snedvriden, pekar han på undersökningar av journalisters åsikter som ett bevis på att Sverigedemokraterna har lite mer rätt när de känner sig negativt särbehandlade.

– Det är ett faktum att den absoluta majoriteten av Sveriges journalister överhuvudtaget och det kulturella och mediala etablissemanget i Sverige under flera decenniers tid har varit socialister eller liberala. Och vi är konservativa.

 Mattias Karlsson drar själv parallellen till Ungern och menar att där råder det omvända förhållandet när det gäller åsiktsklimat.

Ungern har fått hård kritik från EU för att de kraftigt har inskränkt mediefriheten genom att sätta press på oberoende medier och genom att allt fler medier har köpts upp av personer och företag som står regeringen nära. Ungerns största dagstidning Népszabadság som bland annat granskat regeringen kritiskt stänges ned 2016. Dessutom har innehållet i public service blivit alltmer regeringsvänligt, enligt Freedom House.

Ungern har också blivit tillflyktsland för en rad Sverigedemokrater vars situation blivit obekväm i Sverige. Däribland Erik Almqvist, som var inblandad i den så kallade järnrörsskandalen och Kent Ekeroth, som inte fick plats på partiets riksdagslista inför höstens val, har sagt att han kommer att flytta dit.

För några veckor sedan försvarade Kent Ekeroth Ungern i en debatt i Svt:s Aktuellt med Miljöpartiets Maria Ferm. Han avfärdade då kritiken mot landets medielagar utan någon närmare förklaring.

När Dagens Arena frågar Mattias Karlsson om hur han ser på situationen för medier i Ungern duckar han.

Vi har ju också regleringar av media. Hur de ungerska skiljer sig från de svenska vet jag faktiskt inte.

– Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig om det faktiskt, om jag ska vara ärlig. Det är väldigt starka tongångar noterar jag. Jag kan inte bedöma om det ligger något i kritiken eller inte.

När det gäller Kent Ekeroths uttalanden slår han fast att Ekeroth inte är talesperson i mediefrågor och heller inte föreslagen till omval i riksdagen.

Men att staten har utökat sin kontroll över medier i Ungern det är inget du vill säga något kritiskt om?

 – Nej, vi har ju också regleringar av media. Hur de ungerska skiljer sig från de svenska vet jag faktiskt inte, säger Mattias Karlsson.

Enligt forskarens Mats Ekström i artikeln »Nyhetsjournalistiken som den radikala högerpopulismens fiende och vän« (publicerad i antologin »När makten står på spel«) är en grundläggande fråga för hur journalistiken ska behandla högerradikala partier om deras åsikter kan betraktas som legitima eller inte. Det som Ekström med hänvisning till andra forskare beskriver som illegitima åsikter är sådana som anses ligga utanför det allmänt godtagbara i ett samhälle.

Om ett parti anses representera illegitima åsikter blir frågan om partiskhet/opartiskhet ställd under andra villkor än när det gäller merparten av den politiska debatten och rapporteringen, skriver Mats Ekström:

»[Så] frågan för journalistiken tycks inte handla om i vilken mån man skall vara partisk eller opartisk, positiv eller negativ, utan snarare vad som i praktiken skall hanteras som (och diskursivt konstrueras som) legitimt respektive icke legitimt, inom eller utanför mer grundläggande normer och värderingar.«

Debatten har nu förskjutits så att de radikala nationalistiska partiernas politik som nyligen kunde betraktas som »främlingsfientlig, avvikande och illegitim, inte längre lika enkelt låter sig definieras som sådan«, skriver Mats Ekström.

Forskningen ger SD:s bild av att behandlas sämre av medier delvis rätt, säger Lars Nord, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet. Partiet har tidigare behandlats mer negativt av medier än andra partier inför val. Det visar de innehållsanalyser som genomförts 2002-2014 och som redovisas i boken »Svenska valrörelser«, författad av Lars Nord och Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation.

Samtidigt är den överhängande tendensen i studien att merparten av all rapportering i samband med valrörelser i svenska medier är neutral. Men bland den del av rapporteringen – omkring 10-15 procent – som kan beskrivas som övervägande negativ om olika partier, är SD något överrepresenterat jämfört med andra partier.

– 2006 var det oerhört negativ rapportering om Folkpartiet på grund av dataintrångsskandalen, men det var inte alls partiskt – det hade en bra förklaring och var nyhetsmässigt motiverat, säger Lars Nord för att ta ett jämförbart exempel.

– Om SD fick en mer negativ bevakning i valrörelsen 2014 berodde det på händelser som varit motiverade att bevaka; partiet har varit inblandade i fler skandaler än andra. Sen finns det något enstaka fall där de har blivit mer negativt behandlade utan en sådan förklaring, säger Lars Nord.

Ett sådant exempel är när Sveriges Radio inför valet 2014 avslöjade uppgifter om att Jimmie Åkessons spelat bort en halv miljon kronor på nätcasinon.

– Två dagar innan partiledardebatten berättade Sveriges Radio att Jimmie Åkesson har ett spelande för flera hundratusentals kronor. Den publiceringen tycker jag är ett exempel på något man sannolikt inte hade gjort det om det varit till exempel Jonas Sjöstedt det hade handlat om– i ett sådant fall kan SD ha fog för sin kritik, säger Lars Nord.

Om SD fick en mer negativ bevakning i valrörelsen 2014 berodde det på händelser som varit motiverade att bevaka; partiet har varit inblandade i fler skandaler än andra.

Han känner igen att SD framhåller bilden av att de särbehandlas.

– Jag har varit i några debatter med Sverigedemokrater där de säger att de blir särbehandlade, men jag skulle säga att det oftast inte längre finns fog för det. Man kan väl säga att jag tycker att bilden av SD i nyhetsmedier har förändrats, som en naturlig följd av att de har blivit större. De får en annan roll, en konsekvens av deras ökade politiska styrka.

Även uppfattningen att journalisters politiska åsikter skulle påverka dagordningen tillbakavisas av professorn Lars Nord.

– I deras ögon är journalister ofta för vänsterinriktade eller rödgröna och därför skulle SD skildras mer negativt. Även om det finns en sådan övervikt i partisympatier bland journalister, så är det väldigt naivt att hävda att det skulle spilla över på nyheterna och att det inte skulle finnas professionalitet, säger Lars Nord.

Om Sverigedemokraterna med sin ideologi skulle ha intresse av att framhäva att de är negativt särbehandlade tror Lars Nord att det har att göra med att de är ett populistiskt parti.

– Då är det nog mer i egenskap av att man vill framhäva att det finns en maktelit som är emot oss – då rimmar det ju inte med det att säga att vi blir behandlade ungefär som alla andra.

Vilken roll spelar bilden av SD som underdog, i egenskap av förfördelade av etablerade medier, som en del i deras politiska retorik? Kan det mobilisera stöd för partiet?

– Jag tror att det kan mobilisera i de egna leden. Det tycker jag man kan se i att förtroendet för SVT med flera medier har sjunkit något på senare år, vilket kan tolkas som att fler och fler i befolkningen är SD-sympatisörer. Jag tror inte att retoriken fungerar på den breda allmänheten, men jag tror den funkar på de som finns nära partiet; man får en fiende som man kan projicera problem på.

Är SD:s kritik mot etablerade medier farlig?

– Ja, det beror lite på om den har någon saklig grund. Det står alla fritt att kritisera medier, och att tvivla på det de rapporterar om. Men om man är kritisk och blåser upp hat som inte har någon grund så är det ju farligt.

 

* SVT gick istället ut med ett förtydligande i Aktuellt-sändningen dagen därpå och förklarade att uttalandet var en generalisering av gruppen flyktingar och asylsökande och att det strider mot principen om alla människors lika värde.