Annika Strandhäll, Socialdemokraterna.

Politik Det går en spricka genom svensk arbetsmarknad, enligt Socialdemokraternas senaste analys av tillståndet i Sverige. Invånarnas inkomster, hälsa och frihet blir allt mer ojämlik.
– Vi har drivit en politik som har medverkat till att hålen i samhällsgemenskapen har blivit större, säger rapportförfattaren Annika Strandhäll (S).

Elva arbetsgrupper inom Socialdemokraterna avrapporterar nu analys efter analys av en rad ämnesområden som ska ligga till grund för ny politik.

Annika Strandhäll har ansvarat för analysen av problemen i arbetslivet. Hon ser framförallt ökade klyftor. De som står utanför arbetsmarknaden halkar efter och har svårare att få samhällets stöd. Allt färre av dem som är inskrivna som arbetslösa får ersättning från a-kassan. Nivåerna för bidrag och försäkringar har inte utvecklats i takt med löner och priser på varor och tjänster. De som har rätt till bidrag får alltså förhållandevis mindre pengar än förut i plånboken.
– Man kan inte skylla allt på en enskild regering. Man måste titta på utvecklingen och konstatera att även vi drivit en politik som har medverkat till att hålen i samhällsgemenskapen har blivit större, säger Annika Strandhäll.

Utanförskap på biltvätten

Partiet borde ha lagt om arbetsmarknadspolitiken och bland annat indexerat socialförsäkringssystemen, menar Strandhäll. Resurser till subventionerade anställningar borde ha prioriterats om till utbildning för att rusta arbetslösa mot arbetsmarknadens behov.

– I stället för att stimulera fram nystartsjobb där arbetstagare står och tvättar bilar på Hisingen i flera år, borde vi ha satsat mer på att till exempel ge arbetslösa en tre månaders utbildning för att få en tillsvidareanställning som solcellsmontör.

Rapporten tar upp Försäkringskassans skärpning av kraven för att bevilja sjukpenning under åren 2016-2018. Det ledde till att fler utförsäkrades och hamnade i ekonomisk otrygghet. Annika Strandhäll var socialförsäkringsminister och ansvarigt statsråd samma period. Hon valde att avskeda Försäkringskassans generaldirektör och fick hård kritik. Hon står fast vid att det var rätt beslut.

“Det blev inte bra”

– Däremot känner jag när jag tittar tillbaka att det inte fanns tillräcklig balans mellan krav och stöd i socialförsäkringens regelverk. Där måste man idka självkritik, det blev inte bra, säger hon.

Ojämlikheten handlar också om anställningstrygghet. Tjänstemän är oftast fast anställda. Bland arbetare, främst kvinnor, är tidsbegränsade deltidsanställningar vanligare. Tjänstemän är fria att påverka sin tid, arbetare är mer låsta och drabbas hårdare av stress och fysisk ohälsa kopplat till arbetet. Personer som har otrygga anställningar är mer sällan med i facket.

Precisionsjobb eller gig-jobb, att en person utför och får betalt för en enskild avgränsad tjänst, har ökat i takt med teknisk möjlighet att enkelt koppla ihop säljare och köpare. Jobben innebär stor otrygghet, enligt Socialdemokraternas rapport och den fackliga anslutningen i branschen är låg. 2030 beräknas andelen arbetstagare som är medlemmar i facket ha sjunkit till 50 procent.

Fackavgift inte prioriterat

Har det blivit så att man är med i facket om man har det bra på jobbet, men inte om man har det dåligt?

– Så kan man säga. Om man inte vet om man har ett jobb i morgon eller i kväll eller kan betala sin bostad så kanske man inte prioriterar en fackföreningsavgift, säger Annika Strandhäll.

Förklaringen är inte att facken är irrelevanta, menar hon. Utan att politiska beslut skapat de otrygga förutsättningarna på arbetsmarknaden, till exempel att alliansregeringen införde anställningsformen allmän visstid.

Ska det finnas precisionsarbete på svensk arbetsmarknad?

– Nej, inte i den form som vi har i dag.

Gig-jobben här för att stanna

Rapporten tar också upp att grupper med låg utbildning som inte kan svenska språket har särskilt svårt att få jobb. I debatten menar vissa att gig-jobben med låga trösklar och krav på utbildning kan ge grupper långt ifrån arbetsmarknaden chans till försörjning.

– Jag är övertygad om att de här jobben är här för att stanna. Det styrs av efterfrågan. Men som land måste man fundera på vad man vill stimulera. Jag anser att vi inte ska styra mot jobb som folk inte kan leva på.