Hanteringen av odöda har premiär på fredag. Foto: Agnete Brun/Einar Film

Film Hanteringen av odöda vill både vara zombiefilm och seriöst drama. Resultatet är inte lyckat. Det skriver Jon Andersson om filmatiseringen av John Ajvide Lindqvis bok, som har premiär på fredag.

Hanteringen av odöda kretsar kring tre familjer i Oslo som alla förlorat anhöriga. Mahler och dottern Anna är utom sig över förlusten av ett barn/barnbarn, Tora har förlorat sin hustru och i en annan familj dör en hustru/mamma. I samband med att elnätet slås ut händer något. De döda vaknar till liv. Plötsligt får de anhöriga en chans att återförenas med sin nära och kära. Men det är inte bara frid och fröjd när de döda vaknar till liv.  

Blir mest pannkaka

2008 gjorde Tomas Alfredson en mycket lyckad filmversion av Ajvide Lindqvists debutroman Låt den rätta komma in. Tyvärr kan jag inte säga samma sak om den här filmen. Vackert foto och skickligt skådespeleri kan inte rädda filmen.  

Karaktärerna är inte mer än ytligt beskrivna samtidigt som zombietemat bara hastas förbi i slutet. Det är som att filmskaparna inte kan bestämma sig för vilken typ av film man vill göra. Förmodligen är det ett medvetet beslut att blanda genrer på det här sättet. Tyvärr blir det mest pannkaka av allting.

Hanteringen av odöda vill vara både ett drama om sorg och förlust och en zombiefilm på samma gång. Den lyckas inte med någondera.