Bild: Johan Ödmann

40-talisten är en bortskämd typ som tar på sig offerrollen och använder upp framtida generationers välfärd redan i dag, enligt socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) som kallar den äldre generationen för “Homo bidragus”.

På måndagen berättade Dagens Arena om socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons bok ”Non working generation”, där han jämför den svenska modellen med det sydafrikanska förtryckets Apartheidpolitik. Men det är inte den enda bok socialförsäkringsministern har skrivit.

I boken Generationskriget larmar Kristersson om en kommande dramatisk generationskonflikt. ”Generationskriget är inte ett något vi önskar oss – tvärtom. Men det kan bli verklighet.” varnar han i boken ”Generationskriget” från 1993. En bok han skrev för Timbro tillsammans med Jonas Hellman och Thomas Idergard.

Kristersson, som i dag är ytterst ansvarig för de socialförsäkringar som är aktuella för just 40-talisterna, går i sin bok gång på gång till angrepp mot den generation han pekar ut som det största hotet mot hans egen. Ett hot och en generation han kallar för ”homo bidragus”.

”Varför ska vi lita på dem?”
”Varför ska vi lita på dem när de bara skor sig själva och lämnar notan och resterna av systemet till oss? Det är inte en oberättigad fråga.” skriver han i ”Generationskriget” och målar upp en bild av ett samhälle som har spårat ur, där den äldre generationen orättfärdigt tillskansar sig de kommande generationernas välstånd genom generell välfärd och breda reformer.

Curt Persson är ordförande för PRO och säger att han känner av den just den inställningen från Kristersson än i dag.
– Man får en känsla av att hans inställning till pensionärer inte är vad jag uppfattar som så särdeles positiv, säger Curt Persson till Dagens Arena och fortsätter:
– Han har vid några tillfällen velat beskriva hur bra en ny pensionär har det och påvisa att man har nästan lika bra inkomst som man hade när man jobbade. Jag vet inte hur han har fått till det. Där har han gjort en vinkling som inte varit sanningsenlig.

En av de förmåner socialförsäkringsministern stördes mest av när han 30 år gammal skrev boken var förskolan. ”Den dyraste tänkbara formen av barnomsorg”, skriver han och konstaterar att skattepengar som satsas på dagis inte kan vara framtidens melodi och att det därför är orättvist att det finns under en period. ”Vad som blir framtidens lösning vet vi inte än. Vi vet bara att det som var enkelt var dyrt, och att systemet bara tillät en generation att njuta av subventionerna.”

Enligt Svend Dahl, statsvetare vid Stockholms universitet och engagerad i Moderata ungdomsförbundet under tidigt 1990-tal, är just den förändrade synen på barnomsorg ett av de områden där Moderaterna förändrats mest ”på riktigt”. Därför hade Kristersson aldrig kunnat skriva samma sak i dag.
– Det är nog den största verkliga förändringen av Moderaterna, förutom den retoriska, att man förflyttat sig från något som ligger nära det vi förknippar med Kristdemokraterna till att verkligen tycka att dagis är jättebra. Det är både av väljarskäl och för att alla de här moderaterna är produkten av ett samhälle där de inte kan föreställa sig att ha det på något annat sätt, säger han till Dagens Arena.

Socialförsäkringarnas utformning beskriver Kristersson som ett “kalas” hans egen och kommande generationer kommit för sent till. Försäkringarna är dåliga på alla sätt:
”Reglerna om arbetsskador, förtidspensionering, men också alla förmåner som gör att man inte behöver arbeta men ändå kan få lön, har gjort att människorna anpassat sig efter möjligheterna.”

Fyrtiotalister i offerkofta
Kristersson målar upp bilden av 40-talisterna som en generation som ständigt iklär sig en offerroll för att kunna berättiga att de tar del av välfärdssamhället. ”Homo bidragus”, 40-talisten, hänvisar alltid till att de haft det tufft under sin uppväxt för att förklara varför de nu ska ha rätt till skattefinansierad välfärd.

“I sin iver att ge svar på tal i generationsdebatten har fyrtiotalisterna på VA (Veckans Affärer) letat fram alla gamla små oförrätter de kan minnas från sin barndom för att sedan kontrastera detta mot den luxuösa tillvaron sextiotalisterna fick: ’På den tiden fanns nämligen inget sådant som ett eget, mysigt tonårsrum’, klagar journalisterna och beskriver det unika i att behöva ärva kläder av sina syskon eller att man helt enkelt – på den tiden fick finna sig i att bada på sommaren och åka skridskor på vintern. Inte tvärtom. Stackare.”

Curt Persson menar att hans erfarenheter av Kristersson tyder på att socialförsäkringsministern fortfarande tycker som han uttrycker sig i boken Generationskriget.
– Uppenbarligen har han en hel del kvar av den inställningen även i dag. Det är trist, säger Persson och fortsätter:
– Han är den viktigaste företrädaren för pensionssystemet i dag, och ordförande i pensionsgruppen, min känsla är att han varit väldigt svår att komma till tals med.

Ulf Kristersson har avböjt att kommentera boken Generationskriget och Curt Perssons kritik.