Gaza Utrikesministern kan inte ens kräva vapenvila, trots enorma dödstal i Gaza. Men exakt hur ”utrotar” Israel Hamas genom att nu bomba, döda och svälta ut civila palestinier?
Kanske borde jag skriva om ekonomin; den senaste månadens inflationssiffror, konjunkturläget eller bostadsbyggandet. Men kriget i Gaza har nått en punkt där alla som har en plattform har en skyldighet att använda den. Om alla tänker ”det där är inte min fråga”, då kommer den nödvändiga pressen på politiken att utebli. Dödandet av barn i Gaza har varit utan motstycke i modern krigföring.
En fredlig samexistens mellan palestinier och israeler skulle underminera extremisternas existensberättigande
Gaza är en smal kustremsa längs med Medelhavet, till ytan lika stor som en fjärdedel av Öland och på vissa ställen mer tätbefolkad än Manhattan. Nästan hälften av Gazas befolkning är barn under 15 år. Sedan Hamas fruktansvärda terrorattack mot Israel den 7 oktober, har det regnat bomber över Gazaremsan som krävt över tiotusen civila palestiniers liv. Först uppmanade Israel Gazaborna att evakuera till södra Gaza. Nu bombas även de södra delarna. Det som återstår är att be för att det inte är ditt hus bomberna faller över härnäst. För vart ska du ta vägen?
Det finns inga säkra vägar ut ur Gaza. Gränsövergången till Egypten är i princip bara öppen för personer med utländskt medborgarskap. Det finns heller inga vägar in. Sjukvården är överbelastad och på många platser helt utslagen på grund av brist på el, vatten och medicin. Barn opereras utan bedövning. Hjälporganisationer beskriver hur hjälpen inte når fram bland annat eftersom att det är för farligt för hjälparbetare att ta sig fram till de nödställda. Samtidigt kan Hamasledarna, måltavlorna själva, undkomma bomberna genom att gömma sig i tunnlarna.
Politik från sin bästa sida är att filtrera känslor – som ilska, rädsla, hämndlystnad, sorg – och vända dem till något konstruktivt. Lugna, samla och leda mot en bättre framtid. Politik från sin sämsta sida är att förstärka dessa känslor för att vinna politiska poäng. Högerextrema politiker som Israels premiärminister Netanyahu rider på den ilska och hat som rätteligen infann sig efter Hamas terrorangrepp den 7 oktober för att motivera bombningar av oskyldiga barn och fördrivning av över en miljon människor från sina hem. Och för varje barn som dör, kan Hamas ledarskap vara säkra på att även om de förr eller senare tillfångatas eller dödas, kommer kön ringla lång av knutna nävar för att ta deras plats. Detta var förstås Hamas syfte när de inledde sin attack den 7 oktober, den dödligaste dagen för judar sedan Förintelsen. De vill inte ha fred. En fredlig samexistens mellan palestinier och israeler skulle ju underminera extremisternas existensberättigande.
Sedan Hamas tog makten i Gaza har de lovat att utrota Israel, och Netanyahu har lovat att utrota Hamas. Ett delat palestinskt ledarskap har gjort det lättare för Israel att skylla strandade fredsförhandlingar på att ”det inte finns någon på andra sidan bordet”. I verkligheten tycks Netanyahu snarare ha gjort motsatsen till att bekämpa Hamas det senaste decenniet, vilket är ett av skälen till att hans ledarskap nu är kraftigt ifrågasatt.
Hade den här konflikten utspelat sig i någon annan del av världen hade omvärldens press på Israel nu varit enorm. Men det är något med de många lagren i konflikten mellan Israel och Palestina som gör att många värjer sig för att ta ställning. Inte ens ”sluta döda oskyldiga barn” förmår utrikesminister Billström att säga. Att Netanyahu kan göra utspel om att det är antisemitism att utreda Israel för folkrättsbrott visar hur långt han är villig att gå för att använda de historiska övergreppen mot judar och judars utsatthet i världen för kortsiktig politisk vinning. Men kritik av staten Israel är inte alltid antisemitism. Att Israel är en judisk stat gör inte Israel och judar till synonymer. Judar är inte kollektivt ansvariga för det staten Israel gör. Vid sidan av en ökande antisemitism är det denna sammanblandning som förvärrar judars redan utsatta situation i andra länder.
Hur ser planen ut för fred i regionen? Exakt hur ”utrotar” Israel Hamas genom att nu bomba, döda och svälta ut civila palestinier i Gaza? Hur gör det den israeliska civilbefolkningen tryggare och säkrare? När det som nu utspelar sig beskrivs i historieböckerna kommer barnen ställa frågor som ”Varför gjorde Sverige ingenting?”Det tog månader för regeringen att skriva under en FN-resolution som fördömer bombningarna, kräver att gisslan ska släppas och uppmanar till eldupphör. Framtill så sent som i onsdags kväll var detta ställningstagande fortfarande inte självklart.
Det finns ingen enkel väg ut ur konflikten. Det enda som är säkert är att om man ser det lidandet som nu drabbar Gaza, och tiger, då visar det politikens sämsta sida även här i Sverige.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
