Det andra offret
Betyg: 4/5
Film ”Det andra offret” är en film som inte backar för de stora frågorna i livet. Jon Andersson ger ett högt betyg till det danska sjukhusdramat.
Hur är det egentligen att ansvara för någon annans liv? De flesta av oss har ingen aning om det. Men som läkare på en akutavdelning är det en verklighet man möter varje dag. Hur allvarligt är läget för en viss patient? Är det bara vanlig huvudvärk eller något allvarligare? Kan man lita på när en halvt omtöcknad strokepatient säger att hon inte äter medicin, när det inte går att kolla eftersom journalsystemet ligger nere?
Konfronterar skuldkänslor
För Alexandra, läkare på neurologavdelningen på ett stort sjukhus i Danmark, är det här vardag. I ”Det andra offret” får vi följa henne under en hektisk dag. En dag som ska komma att ändra henne i grunden.
Filmens inledning är imponerande både ur ett dramatiskt och filmtekniskt perspektiv. I den långa öppningssekvensen (som är filmad i en tagning) får vi följa Alexandra från omklädningsrummet, till morgonmötet och mellan de olika mottagningsrummen. Stressen är hög och vi får snabbt en känsla av att katastrofen lurar runt hörnet. När Alexandra gör en felbedömning om en patient går allt utför. Hon måste konfrontera sig själv och sina skuldkänslor, samtidigt som verksamheten på sjukhuset löper på.
“Det andra offret” är ett gripande drama om skuld och livets bräcklighet. Kunde Alexandra ha agerat annorlunda eller gjorde hon bara en helt relevant bedömning? Och hur ska man som läkare förhålla sig till de anhörigas förtvivlan och ilska? Går det att vara helt professionell i en sådan situation eller är det acceptabelt att känslorna tar över? Frågorna är många. Men filmskaparna skriver oss inte på näsan. Det är upp till oss i biopubliken att dra våra egna slutsatser.
Filmen innehåller många känslosamma ögonblick och det är svårt att hålla tårarna borta. Även om de flesta av oss inte varit i närheten av den situation som Alexandra befinner sig i är det inte svårt att känna sympati och identifiera sig med henne. Detsamma gäller för de anhöriga.
Samhällskritik
Özlem Saglanmak är mycket bra i huvudrollen som Alexandra. Hon är med i stort sett varenda bildruta och man kan nästan ta på hennes skuld och ångest. Trine Dyrholm och Olaf Johannessen gör också stabila insatser i bärande biroller.
Skildringen av sjukhusmiljön känns trovärdig. Kameran är som en fluga på väggen och ger oss tillträde till såväl operationssalar som när läkarna ger smärtsamma besked till de anhöriga.
Filmen innehåller även en hel del samhällskritik. Är det Alexandras fel att felbedömningen görs eller är orsaken snarare ett underbemannat sjukhus där Alexandra tvingas ta hand om jourtelefonen, samtidigt som hon ska sköta sitt andra jobb på neurologavdelningen?
”Det andra offret” är en film som inte backar för de stora frågorna i livet. Det är utan tvekan en av biovårens viktigaste och mest gripande dramafilmer.
Jon Andersson
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
