Förintelsens minnesdag ställer krav på oss att se spåren av förintelsen i dagens politik. Det menar författaren Elisabeth Åsbrink.

I dag är det Förintelsens minnesdag, vilket uppmärksammas på flera ställen runt om i landet. Dagens Arena ringde upp författaren Elisabeth Åsbrink för att prata om behovet av en minnesdag och om behovet av att fortsätta bearbeta det som skedde.

– Det finns ett enormt behov att gemensamt bearbeta Europas trauma. Det är bara 70 år sedan det hände och det finns massor av människor som bär spåren, Europas politik bär spåren, säger hon.

På vilket sätt då?

– Det här är inte passerad tid, det är bara bortre delen av vårt nu. Förintelsens efterverkningar pågår fortfarande och det berör oss. Hur städer ser ut och hur politiska beslut fattas har en botten i det som hände. Jag tror att vi måste lyfta upp och se hur förintelsen hänger ihop med vårt nu i politiken. Det är ingen slump att högerextrema partier vill förringa och förminska det som hände.

– Just nu är vi inne i en process där det är en kamp om minnen. Folk vill att vi ska sluta minnas, man strävar efter att stärka olika nationella krafter. Då ställer förintelsen och det som hände under andra världskriget till problem. Förintelsen krockar med de nationalistiska högerrörelserna i Europa och de resonemang de bygger sin retorik på.

Hon menar att det är viktigt att belysa följderna av att högerrörelsernas framväxt, vilka konsekvenser det får för människor.

– I dag är det romerna som lever under liknande omständigheter som judarna gjorde direkt efter Hitlers maktövertagande. Vi måste se dem, det är vår plikt som människor att se att det finns alltför många likheter och att det inte är en slump att människor sökt sig hit.

Hur bör svenska politiker förhålla sig till detta?

– Det finns en debatt i Sverige om ifall vi ska förbjuda tiggeri. Men det finns ett skäl att tiggeri syns på gatorna. I flera östeuropeiska länder har romerna blivit utträngda av statliga åtgärder, i Ungern till exempel finns en opinion att få ut dem ur landet.

– Svenska politiker måste inse att vi är en del av Europa. För ungefär 25 år sedan verkade vi i vår egen lilla värld men nu är vi medlemmar i EU, Europa har kommit närmare och då måste vi också inse att Europas historia är vår historia, vi är en del av det som hänt, avslutar Elisabeth Åsbrink.