Ingvar Carlsson. Bild: Anders Löwdin.

ANALYS. Under Tillväxtdagarna i Malmö levererade Ingvar Carlsson ett passionerat och insiktsfullt brandtal om forskningens betydelse för ett gott samhälle. Det är en syn på forskning som kan hjälpa ett parti i starkt behov av en mer modern framtoning.

Tillväxtdagarna genomförs i år i Malmös vackra Slagthus och diskussionen speglar de viktigaste frågorna i den politiska debatten. Jobb och tillväxt. De mörka ekonomiska molnen i Europa. Nödvändigheten av en ekologisk omställning. Visst, välfärden har möjligen spelat en något mer undanskymd roll. Men i övrigt diskuteras de frågor som blir blytunga i valrörelsen 2014.

En rad ministrar och politiker, myndighetschefer, samhällsdebattörer samt tungviktare inom fack och näringsliv skymtar under dessa dagar. Fast den person som lämnade starkast avtryck var en pigg pensionär som fyller 78 år i höst.

I ett av seminarierummen tog Ingvar Carlsson ett vigt kliv upp på scenen och berättade om ett råd han fick av chefen Tage Erlander. Carlsson var 23 år och hade precis börjat arbeta som sekreterare i Statsrådsberedningen efter avslutade studier i Lund.

”Du får aldrig tappa kontakten med forskningen”, manade Erlander. Häng med i utvecklingen. Sök upp ny forskning. Umgås med forskare.

Carlsson följde Erlanders råd – och följer det än i dag.

Från scenen levererade Carlsson ett passionerat och insiktsfullt brandtal om forskningens betydelse för ett gott samhälle, som sällan eller aldrig hörs från aktiva svenska politiker.

Carlsson diskuterade det politiska ansvaret för att forskningen ska ges möjlighet att utvecklas. Hur viktig forskningen är för ett litet, öppet land som ständigt måste utvecklas och konkurrera med kunskap. Samt inte minst en tro på att politiken – och det tunga ansvar som ligger på regeringen – har en avgörande roll för samhällsutvecklingen.

På en direkt fråga om Carlsson ångrade något under hans tid som statsminister kom ett oväntat svar.

Barndiabetes.

Carlsson var övertygad om att genombrott i forskningen är nära. Om han bara hade prioriterat frågan hårdare kanske livet hade varit enklare för de barn som nu måste leva sina liv med ständiga injektioner.

Leukemi är ett annat exempel. Tidigare dog nio barn av tio som föddes med blodcancer, i dag överlever nio av tio. Tack var svensk forskning. En fjäder i hatten för oss. I förlängningen ett forskningsgenombrott som gör Sverige rikare som nation.

Riksdagsvalet 2014 kommer att avgöras av jobbfrågan, utvecklingen av svensk ekonomi och vilket alternativ som framstår som mest regeringsdugligt.

Men forskning som en spjutspets mot framtiden tillförde en inte oviktig dimension till bilden av politikerna Erlander, Palme och Carlsson. En framåtrörelse, en närhet till akademi men även näringsliv, en tilltro till innovation, framsteg och utveckling. En bild av politiker som vill något eftersom Sverige ännu inte är färdigbyggt.

En annan politiker som har ett omvittnat intresse för just dessa frågor är, naturligtvis, Socialdemokraternas nya ledare Stefan Löfven.

Kan det intresset bidra till att skapa en mer modern bild av ett parti som i vintras hade en partiledare som slog fast att ”Domus ska heta Domus”?

När tillsätts en socialdemokratisk forskningskommission med Carlsson som hedersordförande?