Bostadsbristen tvingar unga att bo kvar hemma

BOSTAD Allt fler unga vuxna bor kvar hemma och många gör det ofrivilligt, enligt en ny rapport. Att unga inte kan utbilda sig eller ta jobb var de vill eftersom de inte kan hitta något boende är ett problem, menar Sveriges Förenade Studentkårer.

Ungefär 280 000 av Sveriges unga vuxna bor hemma hos vårdnadshavare , och 85 procent av dem vill flytta. Det visar en undersökning bland 20 till 27-åringar som Hyresgästföreningen gör varannat år sedan 1997. Resultaten av den senaste undersökningen publicerades i en rapport idag. Andelen hemmaboende, 27 procent, är högre än tidigare år.

– Vi ser att bostadsproblemen för unga eskalerar och att man inte gjort något på väldigt länge. Vi borde vara glada att vi har unga som vill vara självständiga och flytta hemifrån och fokusera på att ge dem den möjligheten, säger Emma Ringqvist, ordförande för jagvillhabostad.nu.

Undersökningen visar att ungas genomsnittliga boendekostnad är 4380 kronor i månaden, och att de i snitt får 9452 kronor över när boendet betalt. Snittet för boendekostnad dras ned något av att många hemmaboende angett noll kronor som boendekostnad. Det visas också att 53 000 unga vuxna med eget boende lever under Socialstyrelsens gräns för försörjningsstöd, som är 4080 kr i månaden när boende är betalt.  

Hyresgästföreningen lyfter fram att de hemmaboende är en mer utsatt grupp på bostadsmarknaden, bland annat eftersom gruppen till stor del består av studenter och personer som står utanför arbetsmarknaden. Och på ett seminarium som Hyresföreningen höll under torsdagen för att presentera rapporten kom samtalet att handla mycket om studenter och studentbostäder.

– Det påverkar studenter att inte kunna bo som de vill eller där de vill studera. Det kan visa sig i att de väljer bort orter där det är svårt att få boende eller tvingas hoppa av sin drömutbildning när de inte längre orkar jaga studentlägenhet eller bo i tredje hand, sa Matilda Strömberg, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer, under seminariet.

Larry Söder (KD), som är bostadspolitisk talesperson och vice ordförande för riksdagens civilutskott menar att den svenska ekonomin är beroende av att ungdomarna läser vidare.

– Det största problemet är att vi har för få bostäder, och att studenter inte prioriteras när bostäderna ska fördelas.

Den största andelen hemmaboende finns i Stockholm, 34 procent. I Göteborg är det flest av de som bor hemma uppger att de skulle vilja flytta: hela 92 procent.

– Bostadsmarknaden i Stockholm är extra svår, och vi skulle bland annat behöva se över det orättvisa i att CSN-medlen är desamma oavsett var i landet du pluggar, sa Linda Jonsson, som är analytiker för Veidekke.

Matilda Strömberg önskar en översyn av bostadsbidraget, så att fler kan ta nytta av det.

– Just nu är det bara fem procent av studenterna som tar bostadsbidrag, just på grund av för höga krav. Bland annat måste man uppge helårsinkomst, vilket är extremt svårt för studenter.

Att bostadssituationen för landets unga måste få en lösning rådde det ingen oenighet om. Hyresgästföreningen undersökning visar att mer än var tredje ung vuxen oroar sig för att inte kunna hitta boende i framtiden, och var femte säger att de tvekar att bilda familj på grund av läget på bostadsmarknaden.

– Hyresgästföreningens förslag till lösning är dels en reform av bostadsköerna där kommunerna prioriterar unga, dels att reformera bostadsbidraget så att fler kan söka det, och dels att bygga fler subventionerade hyresrätter med rimlig hyra, sa Ola Palmgren, förbundsordförande i Hyresgästföreningen.

Rapporten visar att 74 procent av de tillfrågade helst skulle vilja bo i en egenägd bostadsrätt, radhus eller villa, och 28 procent helst vill bo i en hyresrätt. Ändå menar Hyresgästföreningen att ”hyresrätten är och förblir det populäraste och viktigare verktyget för unga att ta sig hemifrån och påbörja sitt verkliga vuxenliv.” Men Linda Jansson menar att man istället ska fokusera på att bygga de bostadsrätter som efterfrågas.

– En stor del av svenskarna och de unga vill bo i ägt boende, och då är det inte lönt att investera massor i subventionerade hyresrätter. Dessutom är det billigare att äga än att hyra, och om vi betalar mer i skatt för subventionerande byggen skulle vi får mindre över att till exempel spara till kontantinsats. 

Ola Palmgren menar att viljan att äga kan bero på verkligheten på hyresmarknaden.

– Det är många som vill äga sin egen bostad, ja. Men faktum är att hyresrätten för många är starten på vuxenlivet, men tyvärr är det extremt svårt att få tag på en hyreslägenhet idag. Kanske vill unga äga sitt boende eftersom de inte ser någon reell möjlighet att någonsin få hyra.

Emma Ringqvist menar att hyresrätter måste finnas och fungera som komplement till bostadsrätter eftersom alla inte kan ta stora lån eller har trygga anställningar. 

– För det ägda boendet är tröskeln hög och därför är hyresrätten ett bra komplement. Men något som man kan göra för att hyresmarknaden ska fungera bättre är att ta bort vinstmarginalerna, och istället investera pengarna tillbaka in i föreningen så att de som bor där får det så bra som möjligt.

Enligt Linda Jonsson krävs det att man ser över kraven för att få låna pengar.

– De kraven som ställs för bostadslån just nu gör att banken har både hängslen och livrem. Om det vore lättare att låna skulle fler unga vuxna med en fast inkomst kunna ta sig ut på ägandemarknaden.

Och det kan vara svårt att ta sig ut på bostadsmarknaden utan sina föräldrars hjälp. I undersökningen uppger hälften av de som bor i bostadsrätt att de fått ekonomisk hjälp från föräldrar eller vänner med bostadsköp. Det är ett problem som bland annat har uppmärksammats i brittiska Financial Times, som då skrev att “mamma och pappa-banken” borde klassas som Storbritanniens största lånegivare.

– Det är inte acceptabelt att storleken på föräldrarnas plånbok avgör möjligheten till bostad. Det påverkar rekryteringen till utbildningarna och påverkar vilka som kan läsa den utbildning de vill, sa Matilda Strömberg.

– Mamma och pappa-banken är en lösning för den rika delen av samhället, men det sliter isär vårt land ännu mer, sa Johan Löfstrand (S), bostadspolitisk talesperson och ledamot i riksdagens civilutskott.

För att förändring ska ske finns två aktörer som är särskilt viktiga, enligt Johan Löfstrand. Det är företagen som bygger och kommunerna som upplåter marken. Men han menar också att det finns kommuner som inte vill bygga, och alla kommuner måste börja ta sitt ansvar. Han påpekar att det måste finnas en lönsamhet i att bygga bostäder och att investeringsstödet för hyresbostäder inte räcker.

– Det krävs stora insatser och vi måste bland annat se till att våra kommunala företrädare fokuserar på ungdomsbostäder.

Cecilie Tenfjord Toftby (M), ledamot i riksdagens civilutskott, instämde.

– Kommunerna har stort ansvar men också ett egenintresse: de utvecklas när unga flyttar dit. Det behövs byggas fler studentbostäder men vi måste lyssna på vad studenterna efterfrågar. De vill inte längre ha korridorsrum, utan små ettor med kök.

Emma Hult (MP), som är bostadspolitisk talesperson och ordförande för riksdagens civilutskott menar att samhället måste göra det attraktiv att bygga bostäder för studenter.

– Vi behöver titta upp och ta inspiration från till exempel våra grannländer. Det kanske behövs nya upplåtelseformer eller nya former av subventioner.

Larry Söder menar att lösningen finns på flera olika ställen. 

– Men en sak går att konstatera, och det är att vi är skyldiga byggföretagen långsiktiga spelregler som får igång den extremt konjunkturkänsliga byggbranschen.