Veronica Magnusson. Vision

fem frågor Biståndshandläggare inom LSS och äldreomsorg har höga sjukskrivningstal och pressas att anpassa sig sina beslut till snäva budgetar. I samband med att  en konferens om personlig assistans i dag vill fackförbundet Vision synliggöra den här yrkesgruppens arbetsvillkor.

I en rapport beskriver fackförbundet Vision hur biståndshandläggare inom äldreomsorg och LSS, som hanterar 30 procent av kommunernas verksamhetsbudget, har höga ohälsotal och låga löner i förhållande till sin utbildningsnivå. Enligt en rapport som Försäkringskassan publicerade igår tillhör biståndsbedömare de yrken som har högst risk att drabbas av utmattningssyndrom.

Dagens Arena ställde fem frågor till Visions ordförande Veronica Magnusson om rapporten:

Varför skriver ni den här rapporten, och varför nu?

– Biståndshandläggare är en grupp som kanske inte synts så jättemycket i den offentliga debatten, men de har en oerhört viktig roll i välfärden. De fattar beslut om väldigt stora summor för välfärden – 208 miljarder kr förra året – och har en central roll inom socialtjänsten. Nu när väldigt många pratar om äldreomsorg och hur välfärden ska se ut framöver spelar biståndsläggare en viktig roll.

Vilka är de viktigaste förklaringarna till den stress och de höga sjukskrivningstal ni beskriver råder inom yrket?

– Det handlar om en obalans mellan krav och resurser, och en hög arbetsbelastning i kombination med pålagor om att hålla budget. Biståndshandläggare hanterar väldigt många olika typer av kontakter; dels med den som söker stöd, men man har också mycket kontakter med anhöriga, och ska ha dialog med de yrkesgrupper som ska se till att beslut verkställs. Man upplever sig trängd mellan olika behov.

Är stramare riktlinjer för bistånd i sin tur kopplat till försämrad ekonomi för kommunerna?

– Ja, när vi har ställt frågan till landets socialchefer uttrycker de att arbetet blivit mer att bevaka att det inte går åt för mycket pengar, än att göra en bedömning av den enskildes behov. När det gäller riktlinjer har IVO granskat frågan, och visat att enskilda handläggare får ett indirekt ansvar för ekonomin och att det tas fram riktlinjer som begränsar handläggares handlingsutrymme. Den här situationen blir särskilt svår när det finns motsättningar mellan riktlinjerna och lagstiftningens ambitioner. Det vi kanske främst vill peka på är kanske risken att vi går ifrån en jämlik välfärd om kommunala riktlinjer styr mer än lagstiftningen.

Vad behöver göras för att förbättra arbetsmiljön för biståndshandläggare?

– Det kommunerna och staten kan göra är att säkerställa att biståndshandläggare kan följa lagstiftningen, och att kommunala riktlinjer inte begränsar den möjligheten. De måste också leva upp till em god arbetsmiljö och en lönenivå som gäller i jämbördiga yrken. Det handlar om en relativt stor yrkesgrupp (5 600 personer), som till 91 procent består av kvinnor och som kanske inte värdesätts som den borde sett till lönen (32 700 kronor i genomsnitt). I höstbudgeten aviserar regeringen höjda statsbidrag och att vi ska ha världens bästa äldreomsorg, och för att värna de äldre är biståndshandläggares villkor en nyckelfråga.

Är det inte ett misslyckande för er som fack att lönerna ligger så pass lågt och att biståndshandläggare inte syns mer i debatten?

– Det är jätteviktigt att den här gruppen får möjlighet att driva sina frågor och att vi är många som hjälps åt att driva frågor om arbetsmiljö och arbetsvillkor. Men det är uppenbart att det finns ett jobb att göra.