“Man måste kunna försörja sig själv och komma bort från beroendet av föräldrar. Man måste få bli vuxen.”
Antalet unga som står utanför arbetslöshetsförsäkringen ökar snabbt. Det är 76 procent färre av de arbetslösa unga, exklusive heltidsstuderande, som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen än det var innan alliansen tog över. 7 700 unga fick ersättning från a-kassan i oktober 2012. Motsvarande siffra för oktober 2006 är 31 500.
Det konstaterar LO i en ny rapport som publiceras på måndagen.
De stora förändringar som gjorts är att tiden för att kvalificera sig till a-kasseersättning i praktiken har fördubblats, då normalarbetstid numera beräknas på 12 månader (ramtid) i stället för 6 månader. Dessutom har arbetsvillkoret blivit hårdare och man måste numera förvärvsarbeta minst 6 månader med 80 timmar per månad. Tidigare räckte 70 timmar.
Detta gör att många deltidsarbetande får svårt att kvalificera sig. Studerandevillkoret som ger studerande rätt till ekonomisk ersättning från a-kassan när personen den studerande börjar söka arbete har också avskaffats, vilket slår extra hårt just mot unga.
En deltidsbegränsning som infördes 2008 innebär att den som tidigare var deltidsarbetslös och fick a-kasseersättning hade rätt till detta i högst 300 dagar numera bara har samma rätt i högst 75 dagar. Dessutom har en differentiering av arbetslöshetsavgiften införts, som gör det dyrare att vara försäkrad för stora grupper. LO menar att siffrorna är alarmerande.
– Jag är inte överraskad av att se att det har försämrats, för det är välkänt. Men det är klart man blir förfärad när man ser hur mycket, säger LO-ekonomen Thomas Carlén till Dagens Arena.
Vad innebär det när så många unga står utanför arbetslöshetsförsäkringen?
– Det försvårar etableringen ytterligare, både i vuxenlivet och på arbetsmarknaden. Man ska kunna försörja sig själv och komma bort från beroendet av föräldrar. Det gör det svårare att bli vuxen helt enkelt, säger Carlén och fortsätter:
– Det man får i stället är så ohyggligt dåligt att leva på, då vänder man sig inte i lika stor utsträckning till arbetsförmedlingen. Man nås därmed inte av den aktiva arbetsmarknadspolitiken, där man kan få praktik och utbildning. Man upptäcker då för sent vilka åtgärder som behövs.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sa i oktober 2011 att de som inte omfattas av a-kassa hittar ”andra grunder för sin försörjning” och pekade på att till exempel den arbetslöses föräldrar kan gå in och stödja den arbetslöse ekonomiskt. Då gjorde han dock gällande att de flesta som lämnat a-kassan är människor som är trygga på arbetsmarknaden.
– De stora grupper som har lämnat är de som har upplevt att de har mycket låg arbetslöshetsrisk, sa Reinfeldt då till SvD.
Men det gäller inte de unga, menar Thomas Carlén.
– Det stora problemet är att de här aldrig ens går med i a-kassan. De har ingen anledning att göra det sedan man tog bort studerandevillkoret och gjorde medlemsavgiften väldigt hög samtidigt som det blev svårare att kvalificera sig, säger han till Dagens Arena.
Ni formulerar ett antal krav och vill bland annat få till yrkesintroduktion för unga i stil med jobbpakten. Varför är just det så viktigt? Kan inte den skapa ett b-lag?
– Ungdomsarbetslösheten behöver ett antal olika åtgärder och det här är ett sätt som kan vara framgångsrikt. Framför allt de som gått yrkesprogrammet på gymnasiet får en lite kortare väg in för att etablera sig i yrket. Jobbar man 75 procent får man 75 procent av avtalad heltidslön, och sen utbildning 25 procent. Vi tror det är ett bra sätt att etablera sig, under något år. Men det är inte att pressa lönerna eftersom man fortfarande får full lön för den arbetstid man har.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
