Jon Ossoff och Raphael Warnock, nyvalda ledamöter i senaren i USA. I mitten Capitol Hill: Bilder: Wikimedia commons och Sam Bowman/Flickr.

USA-VAL Demokraterna vann en knapp majoritet över senaten i USA. Nu är det bråttom att få på plats reformer som gör det lättare för en majoritet att driva sin politik, samtidigt som skevheterna i valsystemet, som gynnar Republikanerna, måste bort, skriver Henrik Thorén.

I skuggan av de sannerligen häpnadsväckande scener vi fick betrakta från Washington igår avgjordes slutligen det amerikanska valet. Båda de demokratiska senatorkandidaterna, Raphael Warnock och Jon Ossoff vann sina respektive val och med detta tar de det demokratiska partiet till minsta tänkbara majoritet i senaten.

Det är sannerligen en historisk vinst, av många skäl, och ger demokraterna en möjlighet att driva sin politik givet att processen i övrigt nu fortsätter som lag och norm föreskriver. Det omedelbara är att Joe Biden kan tillsätta sitt kabinett efter behag. På något längre sikt innebär det att demokraterna kan tillsätta domare till Högsta domstolen och andra lägre domstolar samt får möjlighet att stifta lagar genom kongressen. Hade republikanerna behållit kontrollen över senaten hade de med stor sannolikhet fortsatt den obstruktionspolitik som så effektivt användes mot Barack Obama.

När det kommer till det faktiska politiska programmet borde reformer för att stärka demokratin stå högst på listan. En tydligare illustration än gårdagens våldsamheter i Washington kunde man knappast få. Men att förvalta denna chans är ingen smal sak.

Med både Warnock och Ossoff på plats i senaten fördelas de hundra stolarna jämt mellan partierna. När detta inträffar får vice-presidenten utslagsrösten vilket är den mekanism som skänker demokraterna kontroll över kammaren. Konventionellt är den huvudsakliga utmaningen under dylika förhållanden att hålla ordning i leden. Med en förmodat obstruktionistisk republikansk opposition tål demokraterna inga avfällingar inom de egna leden. Konservativa demokratiska senatorer, som exempelvis Joe Manchin från West Virginia, får mycket stort inflytande och står i vägen för mer progressiva prioriteringar. Inte minst vad gäller just precis demokratiseringsreformer.

Ett annat hinder för Biden som består trots vinsterna i Georgia är den överväldigande konservativa majoriteten i Högsta domstolen. HD har i det amerikanska systemet stora befogenheter och det har funnits en påtaglig och välgrundad oro i de demokratiska leden att domstolen helt sonika kan olagligförklara demokratisk lagstiftning.

Med gårdagens händelser i åtanke kan givetvis balansen komma att ändras. Mer försiktiga demokrater kan ha blivit mindre försiktiga. Möjligheterna till samarbete med mer moderata republikaner kan nu finnas. När det kommer till HD kan det även där ske attitydförändringar hos individuella domare. Vad som händer de närmaste två veckorna lär bli avgörande. Men det är svårt att spekulera i då så många olika möjligheter till synes står på menyn och situationen inte ännu har stelnat så pass att någon tydlig riktning kan skönjas.

Med vissa undantag kräver senaten att en kvalificerad majoritet tillåter en fråga att gå till omröstning vilket under rådande polariserade situation ofta gör det hart när omöjligt att driva politik genom de lagstiftande kamrarna.

Oavsett det politiska utrymme som Biden slutligen kommer att ha är det helt tydligt att det republikanska partiet inte kan bestå inom ett demokratiskt system i sin nuvarande form. Ett viktigt problem är att valsystemet konsekvent ger republikanerna betydande fördelar, ofta på flera procentenheter. Detta, tillsammans med en styrmodell som i allmänhet gör det svårt att driva politik, har skapat en situation där partiet mer eller mindre gett upp idén om att vinna val genom sina idéer. Istället söker republikanerna valframgångar genom att begränsa möjligheterna för typiskt demokratiska väljare att rösta. Detta har jag själv skrivit om åtskilliga gånger på dessa sidor.

Det som behövs är alltså en kombination av reformer som gör det möjligt för en majoritet att driva sin politik och i största möjliga mån åtgärdar partipolitiska asymmetrier i själva valsystemet. Här ingår exempelvis avskaffandet av filibuster-förfarandet i senaten. Med vissa undantag kräver senaten att en kvalificerad majoritet tillåter en fråga att gå till omröstning vilket under rådande polariserade situation ofta gör det hart när omöjligt att driva politik genom de lagstiftande kamrarna.

På listan över ytterligare reformer som nog får betraktas som nödvändiga är bland annat starkare försvar av den allmänna rösträtten, att göra någonting åt den praxis där valdistrikt kan ritas specifikt för att ge stora fördelar för ett enskilt parti (det som kallas för gerrymandering), samt eventuellt också skapa fler delstater (District of Columbia och Puerto Rico exempelvis). Det sistnämnda hade gjort senaten mer representativ gentemot befolkningen. Vidare kan Biden också behöva utöka Högsta domstolen med fler domare. Regelverk för kampanjfinansiering bör ses över och förmodligen även medielagar. Det senare är dock ett nebulöst problem som har element som är specifika för USA men också mer allmänna.

Under förutsättningen att den nuvarande situationen inte påverkar mer fundamentala förhållanden är en central komplicerande faktor att det är så bråttom. Det typiska är att mellanårsvalen ger fördel åt oppositionen och om den tendensen fortsätter kan Biden mycket väl tappa kontrollen över kongressen redan 2022. Det blir dessutom mer sannolikt om systemet fortsatt tillåts ge republikaner så stora fördelar som det nu gör. Vissa prognoser gör gällande att i exempelvis senaten gör den ökande differensen i befolkningstäthet mellan kuster och inland att det på något årtiondes sikt blir i princip omöjligt för demokrater att nå en majoritet i den kammaren.

Att Biden prioriterar dessa frågor och når framgångar angår inte bara amerikaner. Vi har under de senaste åren fått en mycket tydlig demonstration av vad en autokrat i Vita Huset betyder internationellt. Trump har helt tydligt varit en viktig inspiration för högerextrema rörelser världen över och delar mycket med dem. Inte minst här hemma i Sverige.