Kan Bolsonaro komma tillbaka i Brasilien?

Hur kan man förstå framväxten av Bolsonaro, och är han verkligen ute ur politiken nu?

När Martin Gelin presenterar sin nya bok, som också är ett avsked från USA, tar han sin utgångspunkt i ett begrepp fån ekonomen Heather McGhee: ”den tömda poolens politik”.

Det bygger på en händelse i Oak Park. Montgomery, Alabama. Stan var berömd för en mycket fin pool för allmänheten. Men när en domstol 1959 förklarade det olagliga i att inte låta svarta barn bada där bestämde staden att poolen skulle läggas igen och asfalteras över. Det skulle vara så förskräckligt om de skulle bada med vita barn, hellre tog man bort denna fina allmänning. Samtidigt stängdes alla allmänna parker liksom stadens zoo, djuren såldes. Liknande saker hände över hela Södern.

Denna ovilja att dela med sig, grundad i rasism, är något som djupt påverkat utvecklingen i det amerikanska samhället. Den förklarar hur svårt det är att bygga ett offentligt sjukvårdssystem istället för det dyra ineffektiva som nu finns men där ändå många lämnas utanför. När det sker framsteg mot ett mindre rasistiskt samhälle kontrar de reaktionära krafterna med att bli ännu mer radikala och samtidigt försöka ta bort de progressiva landvinningarna. Det vi ser med Trump just nu är ett tydligt exempel på detta och är en delförklaring till hans vinst.

En parodisk blåkopia

Det är svårt att inte se likheterna med Brasilien, som under Jair Bolsonaro blev en närmast parodisk blåkopia. Stormningen av kongressen, klimatskepsis samt lögner om covid och valfusk är det mest uppenbara, men likheterna går ännu mer på djupet. När jag förra året skrev en bok om Brasilien, Vad var det som hände?, försökte jag förklara hur en uppenbart olämplig person som Bolsonaro kunde väljas till president 2018. Som i USA finns det en rad förklaringar, men den viktigaste jag hittade var medelklassens revolt, de ville inte dela med sig.

Det som hände under Lula da Silvas första år var att tiotals miljoner, oftast svarta, genom sociala reformer lyftes ur fattigdom till en slags medelklass. De orättvisor som till stor del handlade om kvardröjande strukturer från slaveriet började naggas i kanten. Detta kom att kännas som ett hot mot en medelklass som vant sig vid en gynnad position i samhället. Ett illustrativt exempel var att de som vant sig vid att ha ett hembiträde som levt som närmast livegen plötsligt fick betala riktiga löner samtidigt som normala arbetstider måste respekteras.

På många andra områden blev tjänster som frisörer och annan service dyrare. På universiteten, som varit ett privilegium för de högre samhällsklasserna, fick nya elever, ofta svarta, plötsligt tillträde och visade sig vara nog så begåvade och kunde konkurrera. På ett närmast parodiskt sätt beklagade man sig över att flygplatserna började se ut som busstationer, att inte bara de bemedlade hade råd att flyga.

Det var i grunden dessa förändringar som kändes som hot som skapade en radikalisering av högern och lyfte fram den gravt reaktionäre Bolsonaro till makten. Det fanns andra förklaringar, som de framväxande evangelikala kyrkorna, men det finns ett fenomen som liknar utvecklingen i USA och för den delen också bland andra högernationalister – manosfären.

Tolerera våld

Den brasilianske forskaren Vinícius Machado Miguel har speciellt utforskat det som kallas manosfären, attityder i grupper av främst unga män. Han har utgått från självhjälpsböcker som säger sig hjälpa till med självkänslan. Han ser att i denna litteratur och i chatgrupper på nätet frodas ett kvinnoförakt och hat mot feminister. I relationer med kvinnor råds man att använda sina ekonomiska tillgångar för att imponera, om det inte finns får man ta till andra metoder som att skrämmas, låtsas vara likgiltig eller bestraffa. En del råd är rent parodiska, som att man inte ska titta på och uppmuntra kvinnliga idrottare.

Miguel ser detta mot bakgrunden av hur samhället förändrats, hur individer atomiseras och sociala band har försvagats. Förklaringen är att marknaden invaderat alla aspekter av mänskligt liv, privatiseringar, konkurrens om offentliga tjänster, varufiering av utbildning och hälsovård. Allt detta gör att det blir naturligt att tolerera våld mot Den Andre, baserat på fruktan, hot och rädsla.

Det är i dessa grupper som stödet för Bolsonaro varit stort och där många av de starkaste anhängarna finns, de som deltagit i stormningarna och sprider sitt gift på nätet.

På senare år har kvinnorörelsen gjort vissa framsteg i Brasilien, det finns en lag ”Maria da Penha” som väsentligt har förbättrat för våldsutsatta kvinnor. Är detta som händer nu bara en backlash på kvinnors stärkta roll i samhället?  Det kan vara en del, medger Miguel, men han ser det mest som ett utslag av de förändringar som beror på nyliberalismen. Denna utveckling ser vi globalt och den gynnar framväxten av auktoritära högernationalistiska ledare.

Offensiv ekonomisk politik

Det finns en speciell omständighet i Brasilien som enligt Miguel har bidragit till att skapa dessa stämningar. Under Lulas första åtta år under början av 2000-talet skedde en ganska bred uppgång av välståndet. Den uppnåddes genom en offensiv ekonomisk politik, de sociala programmen ledde till en ökad efterfrågan som gynnade ekonomin. Detta gav stora förhoppningar. Nu är läget svårare ekonomiskt, de vinster man kunde få med denna offensiva politik är kanske redan inhämtade.

När Lula vann presidentvalet 2022, var det genom en bred allians med center-höger-partier som ställde sig mot Bolsonaros extrema högernationalism. I den brasilianska kongressen finns det inte två utan 20 partier. Det är oerhört komplicerat att få till stånd ett hållbart regeringsunderlag. Till detta kommer att enskilda politiker har kostnadskrävande miljonkrav för sin egen valkrets för att stödja regeringens politik. Lula är en erkänt skicklig förhandlare, men han har svårt att helt genomföra den politik han önskar.

Ekonomin har förbättrats något, men inte efter de behov som finns. Det rena hatet från vissa delar av högern under valrörelsen mot Lula och hans PT har visserligen klingat av lite. Men opinionssiffrorna för Lula är delade, en tredjedel vardera är positiva, negativa, respektive utan stark åsikt.

Vem tar över efter Lula?

Kommunalvalen i oktober, mitt mellan de nationella valen, brukar ses som en indikator på regeringens popularitet. Årets val blev ingen större succé för PT eller för vänstern som helhet, man fick bara borgmästarposten i en provinshuvudstad. I São Paulo, där PT föddes, stödde Lula en kandidat från vänsterpartiet PSOL, Guilherme Boulos, ledare inom de bostadslösas rörelse. Han har av flera setts som en ny möjlig ledare inom vänstern, med sin starka folkliga förankring i sociala rörelser. Men han misslyckades och förlorade klart till sittande borgmästare som stöddes av Bolsonaro.

PL, det parti Bolsonaro kandiderade för i presidentvalet, gick visserligen fram något i valet nu, men inte alls så mycket som man hoppades. Istället var det kandidater från de center-höger-partier som har en allians med Lula i kongressen som fick störst framgångar. Inför nästa presidentval 2026 förväntas fortfarande den då 81-årige Lula vara vänsterns kandidat. Vem som ställs mot honom är fortfarande oklart, blir det någon av Bolsonaros arvtagare? Eller blir det någon från den något mer civiliserade högern? För vänstern är det ett svaghetstecken att det inte finns någon ny ledare som stigit fram, liksom det inte heller anas några nya visioner för ett framtida Brasilien.

I dagarna har det förts fram ett nytt förslag i kongressen, övergång till fem dagars arbetsvecka från sex som nu gäller. Det känns som ett försök från vänstern att gå till offensiven, att ha något att erbjuda.

Mordkomplott

Kommer Bolsonaro tillbaka? Valdomstolen bestämde att han efter sina lögner om valprocessen inte får kandidera förrän 2030. Hans anhängare i kongressen har lagt fram ett förslag om amnesti för dem som deltog i stormningen av kongressen 8 januari 2023. Det skulle i förlängningen leda till att även Bolsonaro kan komma tillbaka tidigare.

Men först sprängde en lokal politiker från hans parti sig själv utanför kongressen, redan då framfördes starka invändningar mot amnestin. Sedan greps fyra militärer och en polis mitt under G20-mötet i Rio. De anklagades för en komplott för att direkt efter valsegern 2022 mörda både Lula hans vicepresident Geraldo Alckmin och valdomstolens ordförande Alexandre de Moraes. Den senare har varit ett rött skynke för Bolsonaro och hans anhängare eftersom han mycket tydligt agerat mot dennes manipulationer och ligger bakom att han inte kan ställa upp i val.

Dagen efter kungjorde federala polisen att Bolsonaro och ytterligare 36 personer nu utreds för inblandning i kuppförsöket den 8 januari. Döms han skulle det kunna leda till 28 år i fängelse och han skulle inte kunna delta i val på 30 år. Det verkar nu finnas en stark opinion i kongressen för att arkivera förslaget om amnesti.

Lennart Kjörling