USA Amerikanska presidenthustrur är ett exklusivt släkte för sig. Mest inflytelserik var utan tvekan Eleanor Roosevelt som drev på sin man Franklin D. Roosevelt i progressiv riktning. I Karin Henrikssons nya bok USA:s alla första damer – från Martha Washington till Jill Biden, skildras ett 50-tal spännande, intressanta, tragiska kvinnoöden.
En skämtteckning i tidningen The New Yorker fångade Eleanor Roosevelts outtröttliga energi perfekt. Två arbetare som skyfflar kol nere i en gruva tittar upp och får syn på en bekant figur i skenet av pannlamporna:”Men, vad i herrans namn! Här kommer fru Roosevelt!” Under den förlamade Franklin D. Roosevelts hela politiska karriär var hustrun hans ögon, öron och ben, med resor runt om i landet och sedan till krigsskådeplatser på andra sidan jordklotet under andra världskriget.
Två händelser blev avgörande för den då blyga kuvade hustrun, med barn och en dominant svärmor. Först när hon hittade kärleksbrev till maken 1918 men svärmodern sa bestämt nej till skilsmässa, sedan när Franklin drabbades av polio 1921. En tredje händelse, mer i det fördolda, hade också stor betydelse – mötet, kanske det lesbiska förhållandet, med stjärnreportern Lorena Hicock.
En svår och utdragen omställning började för Franklin Roosevelt som hade haft det lätt i livet och viftat bort eventuellt obehag. Förhoppningar om att rörligheten skulle komma tillbaka grusades tämligen omgående och frågor om framtidsutsikterna fick dystra svar. En politisk kandidat i rullstol tedde sig otänkbar. Hans mor tyckte att han borde dra sig tillbaka, underförstått under hennes omvårdnad. Eleanor och Louis Howe, Roosevelts högra hand, visste att det skulle förgöra honom. Det blev ”den mest prövande vintern i mitt liv”, enligt Eleanor, som också skulle finnas till för de oroliga barnen.Målmedvetna ansträngningar för att dölja handikappet vidtog. Franklin kunde stå och ”gå” med tunga stålskenor på benen och han förvandlade själv en vanlig stol till en rullstol. Han flydde undan allt i flera veckor till en husbåt i Florida. Howe drev på för en comeback och värvade Eleanor som han visste skulle bli biten av det politiska spelet. Suffragetternas senkomna seger, rösträtten, hade trätt i kraft 1920. Eleanor Roosevelt som varit ointresserad av frågan hittills tillhörde de första politiskt aktiva kvinnorna med ordförandeskap i en lokalavdelning av det demokratiska partiet, Women’s Division. Men feminist kunde man inte kalla henne, inte än i alla fall. Hon ansåg att författningstillägget om kvinnors lika rättigheter, ERA, aldrig skulle radera ut sexismen i samhället. Men hon skaffade sig helt nya vänner, frigjorda och radikala kvinnor med korta kjolar och kortklippt hår. Hon fick allt mer tid över för sig själv. Barnen började bli vuxna, Franklin vistades ofta i kurorten Warm Springs i Georgia. Han köpte anläggningen som sedan öppnades för människor med polio från hela landet.
Från första dagen blev Eleanor Roosevelt en första dam som skiljde sig från alla tidigare, och, egentligen, alla senare.
Republikanska kandidater valdes till presidenter 1920 och 1924. 1928 nominerade Demokraterna den progressive katoliken Al Smith till sin kandidat mot Herbert Hoover. Men kravet ställdes att Smith först måste lämna guvernörsposten i New York. Eleanor ansåg att Franklin var redo att fylla vakansen, medan Howe och Franklin själv ville vänta till 1932.
Roosevelt ställde upp och han vann valet. Rubrikerna handlade även om första damen i New York som bestämde sig för att halvtid fick räcka. Resten av veckan tänkte Eleanor fortsätta att bland annat undervisa på en flickskola i New York. Hon var tvungen att lämna redaktörsstolen på Women’s Democratic News men tröstade sig med att frun till guvernören befinner sig i händelsernas mitt. Det glada 1920-talet föreföll allt mindre livat. Börskraschen i oktober 1929 markerade början till en avgrundsdjup konjunktursvacka. Arbetslöshet, hemlöshet, hunger och sandstormar som ödelade jordbruksmark. Den republikanske presidenten Herbert Hoover ansågs ha gjort för lite och för sent. FDR:s ögonblick var inne. Han segrade överväldigande i valet 1932 mot Hoover.
Till saken hör att den tidigare president Roosevelt var Eleanors farbror och att han hade vigt henne och Franklin:”Jag hade iakttagit fru Theodore Roosevelt och sett vad det innebar att vara hustru till presidenten på nära håll. Jag kan inte påstå att jag var särskild glad över utsikterna”.
Från första dagen blev Eleanor Roosevelt en första dam som skiljde sig från alla tidigare, och, egentligen, alla senare. Hon kallade till presskonferenser, hon skrev dagliga krönikan My Day, hon hade egna radioprogram, till exempel Talks by Mrs. Roosevelt och Over Our Coffee Cups, och hon reste outtröttligt över hela landet. På det viset förde hon en dialog med allmänheten och blev ofta budbärare när FDR ville testa nya idéer. Eleanor Roosevelt förde också en dialog med Franklin Roosevelt i vad som skulle kunna kallas maktkampen mellan ER- och FDR-falangerna. Hon var mycket ihärdig, både i direkta samtal och i små lappar hon lade i en låda till honom. Listan över sådant hon ville att han skulle ta tag i växte. De utstående tänderna blev ett prominent inslag i karikatyrerna över första damen som alltid lade sin näsa i blöt. I den konservativa pressen såg man ner på henne, hennes åsikter och hennes vana att bjuda in för dem misshagliga personer. Men i partiet ansågs fru Roosevelt bli allt skickligare på att vänligt och uppriktigt tala med vanligt folk, både ute på sina resor i landet och så småningom i Röda Korset-uniform vid besök på krigshärdar. Hon var helt orädd, tyckte att det var roligt att flyga och gick med på att beväpna sig med en pistol (låg dock oftast i handskfacket).
Det har ofta påpekats att Eleanor Roosevelt hade något av ett empatiunderskott gentemot sina närmaste, till skillnad mot den djupa medkänslan för utsatta.
Eleanor Roosevelt stöttade alla makens initiativ som klumpades ihop i slogan The New Deal. Hon var aldrig sysslolös och syntes alltid med något i händerna, en penna, ett papper eller en stickning. Det mest anmärkningsvärda är hennes framsynta inställning till minoriteter. Hon var upprörd över ojämlikheten mellan svarta och vita som hon iakttog på studieresor och faktiskt samlade in data om. Men FDR ville inte riskera att förlora väljarstöd i Södern. En öppen konflikt uppstod mellan dem över FDR:s beslut att tvinga människor med japanskt påbrå att bege sig till interneringsläger efter attacken mot Pearl Harbor. Även om han ofta följde hennes råd, med ett ”min Missus säger att….”, hade han som president sista ordet och hon fann sig i det trots sin egen otålighet. Det har ofta påpekats att Eleanor Roosevelt hade något av ett empatiunderskott gentemot sina närmaste, till skillnad mot den djupa medkänslan för utsatta. Hon stod inte särskilt nära sina barn och hade inte kraften eller viljan att minska svärmoderns inflytande över dem.
Eleanor som varit gift med Franklin i 40 år tycks ha blundat för den dramatiska försämringen av hans hälsa. Våren 1945 reste han till Warm Springs strax efter hemkomsten från fredskonferensen i Jalta. Han läste papper, skrev brev och åt en lätt lunch för att sedan posera en stund för ett porträtt. Han klagade plötsligt över blixtrande huvudvärk. Två timmar senare dödförklarades han. Eleanor underrättades och begav sig till Warm Springs för att hämta sin man. Chocken över Franklins död förvärrades av att hon fick höra att hans gamla flamma funnits på plats och att dottern Anna dessutom agerat mellanhand mellan fadern och henne. Efter makens död tänkte sig Eleanor Roosevelt en ”privat och tillbakadragen” tillvaro med skriverier och memoarer. Men i december 1945 utnämnde president Harry Truman henne till USA:s representant i nybildade FN, en organisation som idealisten och fredsivraren Eleanor hyste stor tilltro till. Hon omtalades, i alla fall i USA, som ”Hela världens första dam”.
Eleanors egna erfarenheter av två världskrig vägledde henne i arbetet med deklarationstexten som speglar hennes tankegångar om demokrati, fred och frihet. Blygsam som alltid skrev hon, som ändå var ordförande, att hon inte var lika skickad som ”de lärda gentlemännen” i Kommissionen för mänskliga rättigheter, men att hon kanske kunde ”hjälpa dem” att formulera principerna så att vanligt folk förstår.
Den sista sista politiska kampanjen för Eleanor Roosevelts del blev presidentvalet 1960. Inledningsvis tyckte hon att kandidaten, John F. Kennedy, tedde sig väl ung och grön men föll för honom som så många andra. Eleanor Roosevelt avled i New York i november 1962, 78 år gammal.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
