debatt Riksdagsvalet framställs ofta som demokratins höjdpunkt. Men när klimatkrisen accelererar och utsläppen knappt påverkas av politiska maktskiften, väcks frågan om röstsedeln verkligen är vårt mest effektiva verktyg. Den verkliga förändringskraften finns någon annanstans – närmare medborgarna själva, skriver Pontus Bergendahl från Återställ Våtmarker.
Om man studerar svenska utsläpp av växthusgaser från 1990 till 2024 så är det mycket svårt att gissa när olika partier styrt. Utsläppen har minskat med ungefär en procent per år oavsett regering – en takt som är förödande långsam. Samtidigt undanhålls stora utsläppsposter i statistiken som konsumtionsbaserade utsläpp, utrikesflyg, biogena utsläpp och försvarsindustrin. Både rödgröna och högerkonservativa regeringar har dessutom kritiserats lika hårt av Klimatpolitiska rådet.
WWF och klimatforskaren Kevin Anderson uppskattade 2022 att svenska utsläpp måste minska 21% varje år för att vi ska nå målen i det globalt bindande Parisavtalet. Idag vet vi att 1,5-gradersmålet är utom räckhåll. Anderson bedömer nu att vi med 95% sannolikhet istället når 3-4 graders uppvärmning. En katastrof för mänskligheten som får digerdöden och andra världskriget att blekna i jämförelse.
Röstsedeln uselt verktyg
Om man vill påverka Sveriges utsläpp av växthusgaser så är röstsedeln ett synnerligen uselt verktyg. En skifte av regering har aldrig givit mer än en osynlig krusning i grafen. Samtidigt ökar vilseledningar och rena lögner i politiken och värst är det i klimatpolitiken. Forskare avfärdas, politiker och media politiserar vetenskapliga fakta. Politik blir i media en fråga om känslor och tyckande istället för sakpolitik. Detta sammantaget avspeglar sig nu i svenskarnas förtroende. Trots att 86% vill ha en kraftfullare klimatpolitik så rasar förtroendet för politikernas klimatpolitik och att vi kan nå våra klimatmål.
Vi står därmed inför både en klimatkollaps och ett demokratiskt haveri. Lösningen kräver mer demokrati, inte mindre. Större medborgarinflytande, med det goda samtalet som grund, i livsavgörande frågor. Medborgarråd, där slumpmässigt utvalda medborgare ges mandat att diskutera och fatta beslut utifrån kunskap, erbjuder en sådan möjlighet.
I Återställ Våtmarker har vi från början haft medborgarråd med mandat som vår vision. Dock är vägen dit lång och inget parti i riksdagen driver aktivt frågan. Därför har vi beslutat att ta ett första steg för att fördjupa demokratin. Idag, med 22 kampanjkontor över hela Sverige, pågår en Olydig Folkomröstning runt en av de mest infekterade klimatfrågorna i Sverige – torvbrytningen.
Torvbrytning släpper ut mer än inrikesflyget
Torvbrytning släpper ut mer växthusgaser än hela inrikesflyget. Torv är en onödig produkt på en konstruerad marknad. Att förbjuda torvbrytning är det enklaste, billigaste och snabbaste sättet att få ner utsläpp av växthusgaser i Sverige, vilket flera konsumenter också har börjat inse. Sveaskog kommer inte köpa ett gram torv under 2026 till sina skogsplantor. Samma trend ser vi nu i livsmedelsproduktionen och hos trädgårdsföreningarna.
Trots detta är regeringen passiv. Samtidigt som bevarandet av våtmarker lyfts till ett prioriterat klimatmål tillåts multinationella bolag gräva upp våra torvmossar. Folkomröstningen är ett sätt att visa att förändring inte måste vänta på politiska beslut. Medborgare kan själva agera.
Situationen är nu så allvarlig – både klimatmässigt och demokratiskt – att det inte räcker att rösta vart fjärde år. Vi måste engagera oss och gå till handling. Så vill du göra något konkret för demokratin och klimatet idag, rösta i Olydig folkomröstning. Vill du sen lägga en symbolisk röst i september så gör det. Men rösta först i årets viktigaste val. En konkret, direkt demokratisk handling för vår överlevnad.
Pontus Bergendahl, talesperson Återställ Våtmarker
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
