Saltstigen

Filmen är sevärd  utan att nå de där riktiga höjderna. Det tycker Jon Andersson som sett den brittiska filmen “Saltstigen”, med premiär i helgen.  

Raynor (Gillian Anderson) och hennes make Moth (Jason Isaacs) blir vräkta från farmen de bor på och förlorar alla sina tillgångar efter att ha blivit lurade att spendera pengar i ett misslyckat affärsprojekt. Deras enda inkomst är 40 pund i veckan i socialbidrag. Men paret har inte bara pengaproblem. Moth har också blivit diagnostiserad med den obotliga sjukdomen CBD, som påverkar såväl rörelser som minnet. 

Ger sig ut på vandring

Trots dessa svårigheter bestämmer sig paret för att ge sig ut på en hundra mil lång vandring längs den engelska kusten. Det blir ett sätt för dem att leva billigt och ger dem tid att tänka ut vad de ska göra härnäst. 

“Saltstigen” är baserad på Raynor Winns bok med samma namn och utgår från Raynor och Moths riktiga historia. En del av sanningshalten i historien har dock blivit ifrågasatt. Enligt en granskning som tidningen The Observer gjorde så ska paret ha förlorat sitt hem efter att Raynor stulit pengar från sin arbetsgivare. I granskningen ifrågasätts också om Moth verkligen lider av den obotliga sjukdomen. 

Ovanlig kombination

Oavsett sanningshalten i historien är “Saltstigen” en i mångt och mycket engagerande film. Det är klart att man störs lite av det faktum att historien kanske inte stämmer till fullo, men det finns ändå mycket att gilla med filmen. Det är vackert filmat och den engelska naturen visas upp från sin bästa sida. Dessutom är det en fröjd att se Gillian Anderson och Jason Isaacs samspel som de äkta makarna Raynor och Moth. En annan förtjänst med filmen är hur den på ett öppet och osminkat sätt beskriver fattigdom. 

“Saltstigen” är på det hela taget ett finstämt drama om vandring och fattigdom. En ovanlig kombination som fungerar förvånansvärt bra. Filmen når dock aldrig de där riktiga höjderna som skulle krävas för ett högre betyg.  

Jon Andersson