USA Den 4 juli 1776 undertecknades ett dokument som förändrade världen – den amerikanska självständighetsförklaringen som egentligen är en pamflett mot kung Georg III i moderlandet Storbritannien. I år på 250-årsjubileet av republiken Förenta staternas grundande anser många att presidenten uppträder som en kung, kalla honom kung Donald I. På lördag ordnas massdemonstrationer i hela USA under parollen No Kings.
Kung Donald I beordrar ut soldater på amerikanska gator. Kung Donald I döper om byggnader efter sig själv. Kung Donald I förgör sina fiender, inte med gift utan med fingrarna på mobilen.
Och, den 28 februari drog kung Donald I i krig mot Iran.
Men Donald – Trump i efternamn – är inte kung. Han är president och förr eller senare kan det bli bakslag, något många hett önskar.
Det sägs ju att den amerikanske presidenten är världens mäktigaste man. Alla som valts till det ämbetet har dock bittert fått erfara att makten är kringskuren, av kongressen, av folkopinionen, av domstolarna, ja, till och med av fakta som geografi.
Donald Trump har aldrig accepterat dessa jobbiga bromsklossar. Han säger och gör det han vill. Precis som kung Georg III som den amerikanska republiken frigjorde sig ifrån. Precis som franske solkonungen Ludvig XIV som betraktade sig själv som själva staten, L’état c’est moi.
Trump använder sig sällan av pluralis majestatis, alltså andra presidenters ”vi” för att antyda att partiet och väljarna håller med. Nej, för honom är subjektet helt enkelt ”jag” som i dessa exempel: “När jag känner det, när jag känner det inne i mig” (om när kriget ska upphöra). ”Jag tänker inte tillåta att bron öppnas förrän vi har fått kompensation för allt vi gett dem.” (efter hot om att stänga en gränsbro som Kanada betalat). ”Visst gav jag just bönderna 12 miljarder dollar? Och ni vet varifrån jag fick pengarna. Tullar, jag fick dem från tullarna.” (om kritik att höjda tullar försvårat jordbruksexporten).
Avgör själv
Under det dryga år som gått sedan maktskiftet i januari 2025 har Donald Trump tänjt presidentmakten som få av föregångarna. Han fattar besluten på egen hand – med ett ”min moral är det enda som stoppar mig” – omgiven av ja-sägare och uppbackad av lojalast tänkbara men mycket knappa kongressmajoritet. Bland det som ifrågasätts och kommer att ifrågasättas av framtida historiker återfinns allt från omfattande militära operationer i hittills åtta länder till rena petitesser, från skrotandet av miljöbestämmelser till att sätta sin prägel på huvudstaden Washington.
Han avgör själv vad som är en fara för nationella säkerheten, både hemma och i utlandet. Han fastslår att städer, styrda av demokrater, plågas av brottslighet trots att lokala politiker invänder att det inte stämmer, tvärtom, antalet brott har minskat. Han hävdar att snabbgående motorbåtar i Karibiska havet är fullastade med knark, fastän några misstankar mot de enskilda aldrig framförts – och han har sannerligen inte beklagat att över 150 människor dödats.
Bestämmanderätt
Åtskilliga förklaringar dras fram om Trumps beteende. Större självsäkerhet efter återvalet, talangen att domptera medierna med ständigt nya utspel, den narcissistiska personligheten, en hängiven väljarbas som ännu inte tycks svika det han sa en gång, att han skulle klara sig även om han sköt ihjäl någon på Fifth Avenue. Men lika viktigt, även på sikt, är att han blivit en trojansk häst för en ideologisk riktning som kallas the unitary executive theory. Den låg till grund för manifestet Project 2025 på nära 900 sidor som utarbetades inom tankesmedjan Heritage Foundation i god tid före valet 2024. Det handlar om författningens andra kapitel där presidentens befogenheter fastslås i the executive Power shall be vested in a President.
Uttolkarna i konservativa juridiska kretsar och på en del andra håll menar att ordalydelsen ”all verkställande makt” innebär att presidenten har bestämmanderätt över hela den federala förvaltningen. Vidare anser de att många kontrollfunktioner inom byråkratin i själva verket är grundlagsstridiga eftersom de upphäver presidentens rättigheter.
Det är möjligt att andra presidenter skulle hejdat sig och accepterat att de inte kan avskeda ledamöter i styrelserna för myndigheter som reglerar sådant som tillståndsgivning. Men Trump har inte gjort det, utan helt sonika sparkat personer som demokratiska föregångare tillsatt och andra som inte följt hans diktat. Och andra presidenter må ha ilsknat till efter motgångar i domstol men funnit sig. Inte Trump, som överklagat. Inte sällan direkt till Högsta domstolen. Det har blivit ett par bakslag, bland annat om tullarna, med förhoppningar om fler bland Trumps fiender.
Neorojalism
Hur Donald Trump lyckats förändra det amerikanska samhället så mycket på så kort tid är häpnadsväckande. Det republikanska partiet är oigenkännligt för tidigare generationer som trodde på frihandel och internationellt engagemang. Initiativ för att öka mångfalden har skrotats. Invandringspolitiken, inklusive asylrätten, är reformerad i grunden. Administrationen utfärdar order till privata företag. Justitiedepartementet används som Trumps privata advokatbyrå.
Ett par statsvetare tog till begreppet ”neorojalism” för att beskriva Trumps styre, som ju inbegriper svärsonen Jared Kushner utan traditionella diplomatiska kvalifikationer som medlare i världen. Kungar förevigades på ryttarstatyer men nu när sådana är otidsenliga (okänt om Trump rider) har det fattats beslut om att Trumps nuna ska pryda mynt som präglas inför 250-årsjubileet.
Donald Trump är inte känd för sina historiska insikter och känner kanske inte till hur det kan gå för en kung. Georg III:s liv urartade gradvis, med maniska attacker och tilltagande fysisk skröplighet. Hans son tog kontroll över tronen 1810.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
