En vårproposition presenteras, politiska journalister och finansminister Anders Borg skämtar om vädret. Det hände igen, men det var troligtvis sista gången. 

”Vårt viktigaste vallöfte är starka offentliga finanser”, sa Borg. Finansministern målade upp bilden av en hotfull omvärld där Sverige genom ett magiskt ”omslag” kan se fram emot något ljusare tider – aprilvädret till trots.

Därefter hade Borg 433 000 skäl att prata om arbetslösheten. Just det ordet, arbetslöshet, saknades i den artikel som Borg enligt politisk ritual hade skrivit på DN-debatt samma morgon. En artikel som DN borde ha refuserat på grund av brist på kvalitet och nyheter.

Men på presskonferensen var Borgs budskap att ”skyddsvallar” måste byggas. Valtaktiken är känd: I en tävling om att erbjuda den tajtaste ekonomiska tvångströjan ska väljarna föredra den tvångströja som de redan känner till. Det kallas ”asymmetrisk demobilisering”: Valrörelsen ska bli så tråkig och konfliktnivån så låg att all politik försvinner. Då avgör förtroendet – det enda Reinfeldt och Borg möjligen har kvar.

Men till slut fick Borg frågor om arbetslösheten. Beskedet var häpnadsväckande: Arbetslösheten får inte sjunka för snabbt! Reformer som skyndsamt minskar arbetslösheten verkade inte vara önskvärda. ”Vi får fråga oss hur snabb nedgång vi tål”, sa Borg.

Alltså: Arbetslösheten är 8,5 procent, inflationen är -0,2 procent. Då försöker Borg bygga vidare på sitt sandslott till förtroendekapital genom att varna för en snabb nedgång av arbetslösheten – trots att inflationssiffran har ett minustecken framför sig och deflation råder. Det är inget annat än en spark i magen på 433 000 arbetslösa.

Det finns även en betydande ironi i att Borg talar om ”skyddsvallar” samtidigt som TCO tvingas påpeka att nästan hälften av landets arbetslösa saknar a-kassa och knappt tio procent har ett inkomstskydd. Även andra fackförbund är kritiska, av förklarliga skäl.

Arbetslösheten har sällskap av andra frågor som inte heller anses vara viktiga. Supermiljöbloggen har en ironisk lista över satsningarna på klimat och miljö (inlägget är tomt). Borg sa inget om den ojämlikhet som växer rekordsnabbt i Sverige eller den bestående klyftan mellan män och kvinnor. Biståndspengar går till flyktingmottagande.

Det vi vet är att skatten har sänkts med nästan 134 miljarder, vilket enligt ett gammalt M-löfte skulle ge en halv miljon nya jobb. Men i stället så fick vi ett underskott på 87 miljarder i de offentliga finanserna och en arbetslöshet som är högre än de sex procent som fick Borg att prata om massarbetslöshet i samband med regeringsskiftet 2006.

Åtta år senare presenterar Borg ännu en vårproposition. Han erbjuder ett gäng skolförslag som har kopierats av S. Det skämtas om aprilväder. Under den timme som går lånar staten som vanligt 10 miljoner kronor för att täcka finansministerns synder. Borg undviker de 433 000 skäl han har att prata om arbetslösheten.

Vårproposition, Borg och skämt om vädret. Det hände igen men var troligtvis – och förhoppningsvis – sista gången.