Åke Sandberg. Bild: Privat
Åke Sandberg

Åke Sandberg, organisationsforskare och professor emeritus, pekar ut vinstmotivet som det stora problemet.

Åsa Moberg skriver ofta väl och insiktsfullt om till exempel kvinnor och litteratur och om psykiatrin, i böcker och i krönikor. Nu har hon engagerat sig som flitig skribent i frågan vinster i välfärden – och då blir det inte så bra. För fjärde gången angriper hon, i en krönika i DN den 2 nov., dem som är bekymrade över oreglerad vinst som drivkraft i välfärden. Nu ska Moberg verkligen förklara, och ger med det syftet två exempel:

1. Arbetarrörelsen förlorade sina tidningar för att man ’inte fattade vikten av att gå med vinst’.
Men: Brist på vinstmotiv var inte problemet, däremot att man inte förmådde skapa ett överskott att återinvestera så att tidningarna kunde utvecklas med syftena god journalistik och opinionsbildning

2. Aftonbladet räddades över från LO till Schibsted, som skapar vinster som gör att bl.a. AB:s ledarredaktion kan skriva.
Men: Aftonbladet såldes när den var vinstgivande. Det var framsynt av LO; i dag är tidningar i kris, men AB:s ledarredaktion kan fortfarande publicera. Karlstad är den enda ort med en självständig lokalt ägd arbetarrörelsetidning, Värmlands folkblad. VF överlever tack vare överskott/vinst i sitt välskötta tryckeri, överskott som återinvesteras i verksamheterna.

3. Tidigare har Åsa Moberg (DN 19 okt.) drivit tesen att vinstdriven välfärd skulle handla om en facklig strategi riktad mot kvinnors företagande.
Hon är inte ensam om att inte förstå att det är en grundskillnad vad gäller vinstdrifts lämplighet och konsekvenser i skola och vård jämfört med i byggande av en skola eller äldreboende.  Vinstdrivna byggen kan någorlunda styras och följas upp av politikerna. Med mjuka verksamheter är det svårare, där är professionellt ansvar och mänskliga värden lämpligare. Oförmågan att se att kritik mot vinstdrift i välfärden inte riktar sig mot kvinnor delar Åsa Moberg med sin chefredaktör Peter Wolodarski (DN 21 okt.), och med Stefan Stern, tidigare S-strateg, nu ensidig lobbyist för vinstdriftens förträfflighet.

Mera genomtänkta än dessa är socialliberaler som Henrik Berggren (i DN 17 okt.) och Anna Dahlberg (i Expressen 28 okt.) som argumenterar för att komplicerade verksamheter inte kan styras med enkla kvantitativa mått och vinst, som inte ger plats för professionellt ansvar; samhälle och politik behöver återta makt som lämnats till marknaden. ”Vinstintresset hör inte hemma i skolan över huvud taget” (Dahlberg 21 okt.) Det ger ett litet hopp om möjligt bredare stöd för omreglering av välfärden.

Åsa Moberg, liksom lobbyister och twittrare som snabbt sprider hennes funderingar, har inte förstått – eller vill inte förstå – en grundläggande tanke: Problemet i välfärden är inte att verksamheten gör överskott eller vinst om man vill, överskott är nödvändigt. Problemet är dels otyglade vinstmotiv som drivkraft, dels omfattande uttag av vinst ur verksamheten, direkt eller genom tricksande och transaktioner i koncernen eller vid försäljning (Nu senast Björn Savén på riskkapitalbolaget  IK Investment som äger Attendo som in sin tur drev bl.a.vanskötta  äldreboendet Vintertullen på Södermalm. Savén upptaxeras nu med 875 miljoner kronor)

Röda korset och kyrkan som hon nämner med gillande måste också göra vinst/överskott för att utveckla verksamheten. Men det är inte samma sak som att plocka ut stora överskott, eller att i grunden drivas av vinstmotiv. Vinsten måste inte plockas ut, och det finns människor och organisationer som drivs och bör drivas av annat än vinsten som överordnat motiv. Ska det vara så svårt förstå?

Åke Sandberg, organisationsforskare, professor em.