Ett vakuum finns i bostadspolitiken och det faller på politikerna att ta ansvar. Men man kan knappast skylla frånvaron av bostadspolitik på nationalekonomerna, skriver Klas Eklund (ordförande Bokriskommittén) i en replik.

Nationalekonomer ska inte styra bostadspolitiken”, skriver Håkan A Bengtsson med anledning av den rapport som Bokriskommittén presenterade förra veckan. Nu bestod ju kommittén inte bara av nationalekonomer. Och oavsett kommitténs sammansättning dristar jag mig till att tro att ekonomer kanske ge något litet bidrag till en diskussion som i hög grad handlar om hur vi hushållar med en knapp resurs – bostäder – och om bostadspriser, bostadsköer och svarta marknader.

Men i sak har Håkan rätt. Politiker ska styra bostadspolitiken. Något annat har vi heller inte påstått. Rapporten är tydligt riktad till våra svenska politiker, såsom ett underlag just för politiska beslut.

Håkan Bengtsson har också rätt i att det finns ett politiskt vakuum i bostadspolitiken i Sverige. Detta vakuum har funnits sedan början av 1990-talet. Statsfinansiell nödvändighet och ett i grunden ohållbart system med mycket stora statliga subventioner avskaffades. Strategin att dra ner subventionerna har fullföljts av flera regeringar, oavsett politisk färg.

Samtidigt behölls en rad andra inslag från den tidigare bostadspolitiska regimen, bland annat hyresregleringen.

Utvecklingen skapade ett tomrum, vilket delvis förklarar det svaga svenska byggandet de senaste 20 åren. Men det blev faktiskt inte så att marknaden klev in där politiken klev ur. Detta beskriver vi också i rapporten.

Håkan Bengtsson har därutöver rätt i att ”I grunden måste vi kunna betala för vårt boende.” Frågan är hur vi gör det och hur vi på bästa – ekonomiska och sociala – sätt använder de resurser som vi (som hushåll och som samhälle) avsätter till boende.

Bokriskommitténs utgångspunkter och uppdraget från våra huvudmän (Fastighetsägarna Sverige och Handelskamrarna i de tre storstadsregionerna) var att försöka hitta lösningar som både leder till ökat byggande och som skapar bättre rörlighet i det befintliga beståndet.

Nybyggnation är livsviktig för varje bostadsmarknad och kommittén lägger en rad förslag för att göra det enklare och billigare att bygga. Men lösningen på bostadsproblematiken finns i hög grad i det befintliga bostadsbeståndet och den dåliga rörlighet som präglar den svenska bostadsmarknaden. Boverkets analyser pekar på att ineffektivt utnyttjande av det existerande bostadsbeståndet är det stora samhällsekonomiska problemet. Den något friare hyressättningen på nybyggen som Håkan nämner är alltför marginell (tre tusendelar per år av beståndet) och uppväger inte politisk och annan osäkerhet från en investerarhorisont.

Vi i kommittén är övertygade om att en friare hyressättning är nödvändig för att uppnå ökad rörlighet. Jag skulle våga påstå att den nationalekonomiska forskningen – för vad den är värd – i princip står enad bakom den uppfattningen. En lång rad instanser – från OECD, IMF och EU-kommissionen till den av Göran Persson ledda Nybyggarkommissionen och Socialdemokraternas egna forskarkommission under Mårten Palme (förvisso befolkad av många nationalekonomer) – har också pekat på hyresfrågan som en av de största svenska utmaningarna.

Men hyresregleringen måste reformeras på ett ansvarsfullt, gradvis sätt och med hänsyn till de sociala och ekonomiska konsekvenser det kan få. Vi har ingen illusion om att det är en smärtfri process eller att det är politiskt enkelt. Men vi har velat ge vårt bidrag till hur man kan gå från ord till handling. Hur vi slutar att diskutera OM det finns ett problem och istället funderar på HUR det kan lösas.

Det är därför vi väljer att presentera ett förslag som innehåller ett batteri av åtgärder – både för ökat byggande och för en bättre fungerande hyresmarknad. Och det är därför vi försöker hitta lösningar med övergångsregler, skatter, system för sociala förturer etc. som underlättar övergången. Vi föreslår till exempel ökade bostadsbidrag, finansierade av en extra förmögenhetsskatt. Samt en rad åtgärder som ska snabba upp kommunernas alltför tröga planprocess.

Jag har lite svårt att förstå på vilket sätt dessa förslag blir mindre värda för att några av medlemmarna i Bokriskommittén är ekonomer. Avsikten är att de ska diskuteras brett och i politiska sammanhang – som inte domineras av ekonomer.

Slutligen: Håkan Bengtsson har alldeles rätt i att det borde tillsättas en stor, politisk ”Bostadskommission” – oavsett vilken regering vi har efter nästa val. Frågan är avgörande för Sveriges framtid, och jag är övertygad om att det finns en vilja – i politiken och i samhällsdebatten i stort – att diskutera dessa frågor på ett lösningsinriktat sätt.

Det är i den processen vi har velat ge vårt bidrag.

Klas Eklund, ordförande Bokriskommittén