Ett parti som saknar unga företrädare, eller människor med utländsk bakgrund, har inte de bästa förutsättningarna att ta sig an framtidens utmaningar, skriver Berit Högman (S).

I ditt öppna brev till framtid(s)partiet sätter du, Eric Sundström, fingret på allt det som nu är viktigt när vi utvecklar Socialdemokraterna till att bli ett bättre parti. Vi ska vara det parti som bäst tar oss an framtidsutmaningarna och skapar en framtid där alla kan leva bättre liv.

Det räcker inte att säga att vi är ett framtidsparti, vi måste också vara ett framtidsparti. Det är utifrån hur vi gör, inte vad vi säger, som vi blir bedömda. Både av våra medlemmar och av omvärlden.

Precis som du påpekar Eric, måste vi våga låta inriktningen verka. Vi måste förändra partiet i ett antal år framöver. Vi måste orka hålla i förändringsarbetet, även när det inte direkt ger resultat.

För att vi ska orka med detta krävs både självkänsla och självförtroende i Socialdemokraterna. Vi kan vara stolta och känna självförtroende för vad vi har åstadkommit i Sverige. Men vi behöver bli bättre på att också känna självförtroende för vad vi kommer att kunna åstadkomma i framtiden. För att våra värderingar och våra prioriteringar är de rätta. För att vi klarar av att förändra både oss själva och Sverige. Inte för att vi måste, utan för att vi vill.

Men samtidigt som vi ska ha självförtroende för vår förmåga att utvecklas, ska vi veta att vi gör det här arbetet för att det finns en stor förbättringspotential.

Ett parti som i långa stycken saknar företrädare som är unga, eller människor med utländsk bakgrund, har inte heller de bästa förutsättningarna att ta sig an framtidens utmaningar och möjligheter. Så enkelt är det.

Här känner jag ett stort ansvar som valberedningens ordförande. Jag har gjort ett sådant arbete i min egen arbetarekommun. Inte det roligaste jag gjort men kanske något av det viktigaste. Precis som jag sade efter att jag blivit vald på förra helgens förtroenderåd ser jag det som en valberednings uppgift att aktivt efterfråga de nomineringar som vi saknar för att helheten ska bli så bra som vi alla vill.

Det är en utmaning, en förändring av hur vi arbetar, och vi kommer sannolikt inte nå ända fram direkt. Men exemplet med hur varannan damernas infördes i partiet på 1990-talet visar att det går, om vi vill och anstränger oss.

Så Eric och alla ni andra; sätt igång att jobba med nomineringsförfarandet, vi har allt att vinna och lite att förlora!

Berit Högman (S), ordförande valberedningen