Jens Holm (V), ledamot i EU-nämnden, befinner sig på FN:s klimattoppmöte i Lima, Peru. Dagens Arena når honom för en direktkommentar från mötets formellt sista dag.
Rör det på sig i förhandlingarna eller är det exakt samma låsningar som pågått sedan inför det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn 2009?
– Det har pratats mycket om att det skett ett genombrott på finansieringssidan. Under mötet har lite drygt 10 miljarder dollar samlats in till FN:s nya klimatfond (Sverige har utlovat fyra miljarder kronor under mandatperioden, reds anm). Det är förstås långt ifrån vad som behövs, men det sprider ändå lite optimism.
Finns det några ljuspunkter eller har de låsta positionerna snarast förvärrats?
– Det är precis som tidigare Nord mot Syd. Utvecklingsländerna tycker att i-länderna måste ta ett mycket större ansvar, medan EU och USA pekar på de snabbt växande utsläppen i länder som Kina och Indien.
– Personligen tycker jag att det är kul att det är i Sydamerika, en region som drabbas hårt av klimatförändringen, men där engagemanget inte direkt har varit jättestort. Vid en stor demonstration i onsdags, då omkring 10 000 var ute på Limas gator, fanns en härlig blandning av miljöaktivister, feminister, gruvarbetare och religiösa organisationer och alla krävde en rättvis klimatpolitik. Det var inspirerande.
Hur borde regeringen gå tillväga för att bryta dödläget mellan nord och syd?
– Åsa Romson borde mycket tydligare föra de fattiga ländernas talan, internt inom EU men främst utåt på själva toppmötet. Hon skulle också kunna arrangera utåtriktade möten om klimatfinansiering, rika länders ansvar för minskade utsläpp, tekniköverföring och komma med konkreta förslag kring hur mekanismen om så kallade förluster och skador (loss and damages) ska fungera i praktiken.
– Rätt utfört skulle hon kunna agera brobryggare och dyrka upp den låsning mellan Nord och Syd som nu finns.
Vilka frågor borde man konkret ta tag i nu?
– Det finns så mycket som man skulle kunna göra i utvecklingsländerna för att förhindra att de gör samma misstag som vi. Här i Lima är trafiken fullkomligt kaotisk. Tänk om i-länderna kunde gå in med storskaliga program för att bygga ut en fungerande kollektivtrafik i utvecklingsländernas storstäder?
– I Lima har taxibilarna har gått över till att köra på gas, det finns en välfungerande snabbusslinje och ett pendeltåg som drivs med elektricitet. Politikerna i Lima vill bygga ut allt detta, men de behöver hjälp. Det här är bara ett exempel på att det finns konkreta saker att göra om viljan finns.
Upplever du att den rödgröna regeringen har förmått att flytta EU:s positioner?
– Det främsta exemplet är nog vårt löfte om fyra miljarder i bidrag till gröna klimatfonden. Det är en stor summa från ett förhållandevis litet land. Annars tycker jag Sverige skulle kunna vara mer pådrivande i rättvisefrågorna, alltså det som rör Nord och Syd. Vi skulle också kunna driva på för att genusfrågan ska få mer genomslag i klimatpolitiken.
Vad, mer konkret, skulle Åsa Romson kunna göra för att få fart på bromsklossarna i EU?
– Det effektivaste vore nog att chocka dem genom att göra gemensam sak i vissa frågor med till exempel de små östaterna, Bangladesh eller Bolivia. Det tror jag skulle stressa konservativa krafter inom EU på ett positivt sätt.
– Men det är verkligen ett problem att EU ska tala med en röst i sådana här sammanhang. Det lägger en begränsning på vad enskilda medlemsländer upplever att de kan göra. Därför borde den principen utmanas.
Hur ser du på möjligheterna att komma fram till ett avtal i Paris nästa år?
– Någon form av avtal blir det nog. Men den stora frågan är om det blir bindande åtaganden och i så fall för vilka? I dagsläget ser det ut som att det bara kommer att bli någon form av frivilliga målsättningar. Det är illavarslande.
Vilka är de stora knäckfrågor som återstår?
– Klimatfinansieringen, hur de fattiga länderna ska få hjälp med de förluster och skador som de här och nu åsamkas av klimatförändringen, tekniköverföring till utvecklingsländerna och huruvida avtalet i Paris ska vara bindande eller ej. Ja, i stort sett återstår det mesta.
Hur tänker du gå tillväga för att få mer fokus på klimatfrågan i den kommande valrörelsen?
– Det är bland annat därför jag är här i Lima, för att inspireras och lära mig mer om hur vi snabbt kan ställa om vårt land till hållbarhet. Jag kommer att tala om behovet av klimaträttvisa så ofta jag kan. Jag kommer också att trycka på internt i Vänsterpartiet för att vi ska lägga mer fokus på klimatfrågan.
Är det något du vill tillägga?
– Det är extremt frustrerande att allt går så sakta. Å andra sidan, när det väl börjar hända saker kan det gå fort. Och det är inte på dessa toppmöten vi räddar klimatet. Till syvende och sist är det vad vi gör på hemmaplan som verkligen räknas. Och där är det bara att köra på.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
