Efter att ha läst Mona Sahlins bok Möjligheternas land funderar man framför allt vad den är till för. Undertiteln “Min vision för Sverige” antyder att läsaren ska få ta del av vad personen som kanske är landets nästa statsminister vill. I korthet är svaret som ges att Sverige ska vara ett land för alla, inte bara för de rika och de med mest gynnsamma förutsättningar, underförstått att så inte är fallet. So far so good, klassisk och vettig socialdemokrati. Sen blir det mindre bra.

Möjligheternas land är nämligen inte så mycket en vision som ett 300 sidor lång redogörelse för vad Mona Sahlin tycker exakt precis just nu. Texten är mer en väldigt lång debattartikel än en bok, en debattartikel som är så dagsaktuell att epitetet “vision” blir lite fånigt.

Visst, det finns en hel del moderata reformer som måste skrotas och Sahlin argumenterar väl för varför och hur, men det är sakpolitik. Att ge sin version av hur samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet täljdes fram är intressant, men hade passat bättre i memoarerna (och hade gärna fått vara en gnutta självkritiskt). Det kan ju visserligen vara så att Mona Sahlin själv anser att det rödgröna samarbetet är så revolutionärt inom Socialdemokraterna att det ska räknas som vision, men det håller inte.

Möjligheternas land är antagligen menad som peppig sommarläsning för de socialdemokrater som snart ger sig ut på gator och torg för att valarbeta. Gissningsvis fyller den det syftet rätt så bra. Den som är ute efter politisk idédiskussion och filosofi bör läsa något annat.