Lisa Gemmel. Foto: Linus Hallgren

När alliansen lämnar bostadssamtalen, står fortfarande 250 kommuner med bostadsbrist. 

Beskedet om att alliansen lämnar bostadssamtalen kom inte som någon större överraskning. Samtalen har gått trögt, och blocken har stått långt ifrån varandra gällande lösningar på bostadskrisen.

Regeringen går nu framåt på egen hand med egen politik för att höja byggtakten i Sverige. Bostadsminister Peter Eriksson och finansminister Magdalena Andersson presenterade 22 förslag för ett snabbare bostadsbyggande som de menar har stöd i riksdagen. Men alliansens avhopp gör att de stora reformerna skjuts på framtiden.

Både regering och opposition intygar att de velat komma överens, men att det helt enkelt inte har gått. Och lösningarna på bostadskrisen ser verkligen olika ut från de båda sidorna. Där regeringen har satt in investeringsstöd, vill alliansen ha marknadshyror.

Men problemen kvarstår på den svenska bostadsmarknaden. 250 kommuner har bostadsbrist. Unga kan inte flytta hemifrån. Storstadsområdena riskerar brain drain, eftersom det är så dyrt att bo. Företagen kan inte hitta rätt kompetens. Resurssvaga personer är chanslösa om de inte redan är inne på bostadsmarknaden.

Samtidigt är det enkelt att tycka att i pragmatismens Sverige är de flesta överenskommelser är värda att ingå. Men det måste också finnas en gräns. En röd-grön regering kan inte gå med på en bostadsöverenskommelse som innebär marknadshyror. Om det var det krav alliansen ställde för att få till en uppgörelse, är det inte märkligt att samtalen föll. Om det endast är de skäl som alliansens anger i sin artikel på DN Debatt som har gjort att samtalen fallit samman, är det svårare att se att de båda sidorna verkligen inte hade kunnat komma överens. Kanske laddar alliansen inför valet.

Regeringens 22 förslag för ett snabbare bostadsbyggande är en bit på vägen, men Sverige hade verkligen behövt en bostadsöverenskommelse.