I måndags inleddes en ny klimatförhandlingsrunda i Bonn. Nu ska förhandlingarna på allvar skjuta fart igen. Men knappast någon tror längre att ett bindande avtal kan bli klart under det här året.

Politiskt ledarskap saknas och luften har gått ur förhandlingarna. EU fokuserar på finanskrisen och Obama-administrationens stora strid om sjukförsäkringarna tycks ha satt stopp för nödvändiga beslut på miljöområdet.

Förvisso är det tjänstemän som sitter på Hotell Maritim i Bonn för att fortsätta diskussionerna om ett globalt klimatavtal. Men fortfarande, tystnaden är för stor och konflikten för djup. Det stora tryck som fanns inför klimattoppmötet i Köpenhamn finns inte längre kvar.

Förhandlingarnas stora problem är det bristande förtroendet mellan industri- och utvecklingsländerna. Redan när förhandlingarna inleddes i måndags stod det klart att bråket från Köpenhamn skulle fortsätta. Länder från Latinamerika blockerade den förhandlingstext som skulle läggas fram eftersom de anser att texten tar för stor hänsyn till rika länder.

EU fortsätter samtidigt att slarva bort möjligheterna att sätta press på klimatförhandlingarna. Trots att EU-kommissionen faktiskt räknat fram att det inte skulle bli särskilt mycket dyrare att minska utsläppen med 30 procent istället för 20 procent tyder allt på att det blir tvärstopp för en sådan höjning. EU-länder som Frankrike och Tyskland höjer rösten för att andra länder måste göra mer innan EU kan gå längre. På så sätt fastnar klimatförhandlingarna i sin egen rundgång, inget land vågar ta steget före.

I Bonn är det dags att visa att klimatförhandlingarna faktiskt kan gå framåt. Men risken är överhängande att resultatet från mötet blir magert, detta samtidigt som klimatförändringarna inte tar någon paus. En efterlysning borde utfärdas i Bonn: Sökes – politiskt ledarskap och en skärpning från världens ledare.