På måndagsförmiddagen utropade Krim sin självständighet från Ukriana och ansöker om att anslutas till Ryssland.

Sammanflätningen mellan Krim och Ryssland får mig osökt att tänka på filmen “Pipeline, som visades under Göteborgs filmfestival. Dokumentärfilmen skildrar vardagslivet och livsvillkoren ovanför marken längs den 3o år gamla ryska gasledningen Urengoj–Pomary–Uzjhorod, som transporterar gas från Sibirien till västra Europa.

Filmen berättar att 50 procent av Rysslands ekonomi kommer från oljeindustrin och gasindustrin. Den ryska naturgasen importeras i ledningar som bland annat går via Ukraina.

“Pipeline” skildrar kontrasterna mellan det dyrbara bränslet under jord och kölden i vardagslivet ovanför. Gasen forslas till andra delar av Europa. För rikare nationer att ta del av.

I väntan på att gasen ska värma även de som bor längs med gasledningen fortskrider livet. Folk gifter sig, går till kyrkan, några äldre män försöker hacka i tjälen i marken inför en begravning.

Att olja och gas utgör fundamentet för den ryska ekonomin är lika uppenbart som att inkomsterna från gasen inte kommer hela det ryska folket till del.

Gasberoendet väcker frågor om vilka andra alternativ som finns. Och inte minst – vilka som får betala priset för det blåa bränslet.