Senast i går skulle Sverige åtgärdat missbruket av visstidsanställningar. Men i stället för att täppa till kryphål i lagen valde regeringen att svara EU-kommissionen att lagstiftningen på området är tillräcklig. I sitt svar till EU-kommissionen hänvisar regeringen genomgående till LAS och till arbetsmarknadens parters förmåga att göra upp sinsemellan.

Man skriver bland annat att ”den Svenska arbetsmarknadsmodellen, med möjlighet för de fackliga organisationerna att ingripa mot missbruk /…/ bidrar effektivt till att förhindra missbruk av visstidsanställningar.

I svaret till EU-kommissionen hävdar regeringen också att den höga organisationsgrad Sverige har är en orsak till att lagstiftning inte behövs. Vilket är ironiskt, då det är just den höga organisationsgraden alliansregeringen försökt underminera.

Dessutom är själva förfarandet ytterst pinsamt för regeringen: Under 2011 lanserades ett förslag för att försvåra det välkända utnyttjandet av att stapla visstidsanställningar på varandra. Det sågades  av remissinstanserna. Ett nytt förslag lades då fram under 2012. Kritiken då? Inte nådig.

SR Ekot rapporterade i vintras att en fjärdedel av de anställda inom detaljhandeln har en tidsbegränsad anställning och att otrygga former av visstidsanställningar ökat de senaste åren.

I sitt svar skriver regeringen att 56 % av dem som är under 25 år går på tidsbegränsade anställningar. Man framhåller att det är ett sätt att öka ungas möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Vad man genomgående missar i sitt svar är den mänskliga aspekten. Man skriver att utgångspunkten för regeringen är att det borde vara ”lätt att anställa tidsbegränsat och tidsbegränsade anställningar bör vara tillåtna under en förhållandevis lång tidsperiod”.

Men frågan är hur länge det är rimligt att vänta på att få komma in på arbetsmarknaden. Är det,  som SVT skriver, 5 år? Eller är det som Expressen skriver, att man skall tvingas ha fyra olika anställningar varav sex timmar schemalagda bara för att man är under 25? Och hur tidsbegränsad blir en tidsbegränsad anställning om dessa anställningar är tillåtna under en längre period?

Handelsanställdas förbund pekade i höstas på att tidsbegränsade anställningar skapar en sämre arbetsmiljö. Men det handlar inte bara om det.

Precis som Fastighetsanställdas förbunds ordförande Hans Öhlund påpekar handlar det om livskvalité. Dels handlar det om människors möjlighet att planera sin framtid, att få möjlighet att låna till en bostad, att kunna skaffa barn. Men det handlar också om möjligheten att kunna påverka den direkta vardagen, att slippa gå och vänta på sms för ett påhugg och att få ersättning om man blir sjuk.