Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Bild Johan Ödmann / Regeringen. Till höger: hoyasmeg / Flickr
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Bild Johan Ödmann / Regeringen. Till höger: hoyasmeg / Flickr

Har arbetsmarknadsminister Hillevi Engström läst remissvaren till senaste förslaget om hur visstidsanställningar ska regleras?

Det tycks inte så utifrån den debattartikel hon undertecknat i gårdagens Aftonbladet med rubriken ”Bättre med visstid än arbetslöshet”.

Förra året lanserades ett förslag för att försvåra det välkända utnyttjandet av att stapla visstidsanställningar på varandra. Det sågades jämns med fotknölarna av remissinstanserna. Ett nytt förslag smögs ut lagom till att journalistkåren var upptagen med att packa resväskorna till Almedalen.

Remissvaren till det förslaget har nu anlänt hos arbetsmarknadsdepartementet. Engström svarar konsekvent att departementet ”håller på att analysera svaren” – ett smidigt sätt att komma runt den kritik som framkommer även denna gång.

Som tur är roade jag mig i förra veckan med att gå igenom just dessa svar. Här kommer därför ett axplock som arbetsmarknadsministern är mer än välkommen att ta del av:

LO konstaterar att förslaget är näst intill obegripligt formulerat. En krånglighet som också Svenskt Näringsliv kritiserar. Jusek menar att förslaget i motsats till vad det är tänkt öppnar möjligheten stapla olika visstidsanställningar på varandra.

Kommerskollegium påpekar att det är svårt att veta vilka situationer som omfattas av förslaget. Regelrådet avstyrker och menar att det råder brister i konsekvensutredningen. Diskrimineringsombudsmannen är också mycket tydlig i sin slutsats:

”Med den föreslagna bestämmelsen finns fortfarande viss risk för att arbetsgivare kombinerar tidsbegränsade anställningar på ett sätt som kringgår tidsgränserna.”

Fränast av dem alla i kritiken är TCO, som också anmält frågan till EU-kommissionen:

TCO avstyrker promemorians förslag. Den föreslagna lagregeln kommer inte att förhindra att arbetsgivare staplar tidsbegränsade anställningar på varandra på ett sätt som innebär att arbetstagare under mycket lång tid arbetar hos samma arbetsgivare utan att få en tillsvidare-anställning.

Listan av knastertorr byråkratkritik mot förslaget kan göras betydligt längre (för den nördiga har jag en fyrasidig sammanställning som alla är välkomna att ta del av). Det tycks alltså som att det bär tillbaka till ritbordet för Engström – i sig inte så lite pinsamt eftersom det var redan 2007 som TCO anmälde frågan till EU-kommissionen.

Samtidigt som regeringen förhalar frågan om hur visstidsanställningar ska hanteras fortsätter vardagen för de unga som går och väntar på sms om ett påhugg. Som inte kan skaffa en lägenhet, som inte får någon ersättning om man blir sjuk. Och som sannolikt är en del av den första generation som inte kommer att få det bättre ställt än föräldragenerationen.