“Det finns inga papperslösa flyktingar. Flyktingar har papper (pass, id-handlingar) och får asyl i Sverige.” skriver i dag SvD:s kolumnist Merit Wager. Hon fortsätter att ondgöra sig över de rödgröna politikernas enligt henne oförblommerade stöd för att papperslösa ska ha rättigheter som möjlighet till vård och att barnen ska kunna gå i skola.

Det är förbluffande hur Merit Wager avhumaniserar papperslösa. Människor som drömmer om ett bättre liv kommer aldrig med förbud att kunna hållas borta från Sverige, men det är en insikt som verkar vara långt bort i de wagerska tankebanorna.

Ståndpunkten att det inte skulle finnas några flyktingar som står utan id-handlingar eller pass måste i sig vara en av de mer absurda åsikter som släppts fram på en dagstidnings ledarsida den senaste tiden. Men det i sig är inte det allvarligaste problemet med inlägget, utan själva den människosyn som Wager ger uttryck för.

Papperslösa återfinns längst ned på samhällsstegen. Arbetsvillkoren för papperslösa innebär många gånger att de måste ställa upp att arbeta för en mycket låg timlön, samtidigt som de helt är i händerna på arbetsgivarens nycker.

Vad som däremot tydliggörs med Wagers debattinlägg är den borgerliga bristen på solidaritet. En obehaglig tilltro finns till att långtgående lagstiftning och gränsövervakning ska hålla människor på avstånd. Runt om i Europa hörs dessa röster allt högre. Det må vara en otacksam uppgift för en europeisk vänster att ta strid mot dessa röster – men det finns minst sagt ett stort behov