Inlägget Sveket på bloggen Klamydiabrevet har sedan det lades upp i går genererat, i skrivande stund, 654 kommentarer. Det är inte så konstigt, då det är valrörelsens i särklass viktigaste enskilda text. Det är inte heller så konstigt att kommentarerna består av redogörelser av egna livsöden liknande den som inlägget beskriver, uttryck för sympati, samt en stor frustration över att den samlade borgerligheten låtsas som om det här inte händer. Den samlade borgerligheten verkar inte heller ha hittat till kommentarsfältet.
På den politiska högerkanten har spridda kommentarer från opinionsbildare och debattörer kommit om att vid ett systemskifte (det vill säga de nya, “bättre”, sjukförsäkringsreglerna) faller alltid någon mellan stolarna. Det är ett bekvämt perspektiv, eftersom ministrar varken kan eller ska kommentera eller agera i enskilda fall. Att trycka fram systemskiften när transfereringssystemen fungerar så uselt som Försäkringskassan gång på gång visar sig göra när det gäller att bedöma om en person är sjuk eller inte, är däremot ministrars ansvar.
Sjukförsäkringsfrågan är så viktig att den har en egen ministerportfölj. På sjukförsäkringsministerns webbplats kan man läsa följande målsättning: “Våra socialförsäkringssystem ska handla om att rätt ersättning ska gå till rätt person… ..Målet är att bevara tryggheten för den som drabbas av arbetsskada och sjukdom.”
Det är ett mål som inte har uppnåtts, eftersom det systemskifte som Moderaterna skickade fram Cristina Husmark Pehrsson att trycka in i transfereringssystemens snåriga värld skedde alldeles för fort och mot allas rekommendationer. Regeringen förtjänar inte att sitta kvar. Det gör man inte när man först inte lyssnar på de som kan frågorna, men sen inte heller tar ansvar för konsekvenserna. Det är inte något som ens med mycket god vilja skulle kunna kallas “regeringsduglighet”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
