I dag skriver folkpartisten Lotta Edholm, gruppledare och skolborgarråd i Stockholms stad, tillsammans med Erik Scheller, nominerad till EU-parlamentet, en förvirrande debattartikel om att EU:s fattigaste måste bära bördan för sina medborgares socialtjänstkostnader i Sverige.

Det är framför allt romer från Rumänien som pin-pointas. Det debattörerna glömmer är att detta är ett symptom på Europas blödande diskriminering mot romer – något som Sverige är en del av. När ingen möter den utsattes blick, vems skuld är det ni bråkar om?

Edholm och Scheller skriver:

”Tiggeri har alltid varit en del av Stockholm men aldrig sedan 1920-talets depression har omfattningen varit så stor som i dag. Det är en gatubild ingen av oss vill ha. Det tär, om än oändligt mycket mindre, också i oss som bevittnar en medmänniskas måttlösa fattigdom.”

Argumentationen går vilse när blicken fastnar i rännstenen. ”Även som vänner av friare rörlighet förstår vi att man som medborgare vill agera för att slippa se fattigdom varje gång man passerar en tunnelbanenedgång.” Men fattigdomen försvinner inte för att ingen vill se den.

Enskilda samhällen kan inte vända bort blicken. Debattörerna lyfter inte frågan på EU-nivå, eftersmaken blir att det är synd om stadsbilden i Sverige. Vad tiggeriet gör med det offentliga rummet. För att rädda sig från missförstånd försöker debattörerna, svepande, ändå försvara den fria rörligheten. Åtminstone i en mening.

Hur ser egentligen ”bördan” för medborgares socialtjänstkostnader ut i Europa? Det ser inte ut på samma sätt för en rumän i Tyskland och i Storbritannien som för en rumän i Rumänien. Hemlösa EU-medborgare har inte rätt till försörjningsstöd i Sverige. Vad finns det för argument för att EU:s fattigaste ska betala notan för den fria rörligheten?

Rumänska myndigheter kommer förstås inte att betala räkningen för vad Stockholms stad beslutat, de kommer bara att säga att stan inte bör göra sådana utgifter, skriver Europarådets tidigare kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, i ett mejl till Dagens Arena.

Med andra ord – om Edholm börjar skicka räkningar så kommer det bara att leda till en bitter ordväxling – och som vanligt kommer romerna att utpekas i Rumänien som ‘trouble makers’, fortsätter Thomas Hammarberg.

Hur stor är den skrämmande notan som Edholm talar om? Eller är den postapokalyptiska skräckbilden av ett befläckat Stockholm som stör skolborgarrådet mest?

Debattörernas retorik påminner om Storbritanniens premiärminister David Camerons tonläge mot EU-migranter från unionens fattigaste länder. I ett utspel tidigare i veckan sa Cameron att utrikes födda som inte talar engelska kan fråntas sociala förmåner. Cameron vill med detta bland annat förhindra användningen av skattefinansierade översättare på socialkontor.

Detta trots att den så kallade massinvandringen är ett skrämselskott från fantasins bakgård. Rapporter visar att utrikes födda i Storbritannien är mindre bidragsberoende än britter. Enligt en studie får 16,6 procent av brittiska medborgare någon form av bidrag, 6,6 procent av dem som var födda i ett annat land får bidrag.

Edholm och Scheller har rätt i två saker: Den rumänska regeringen kan göra betydligt mer för att hjälpa sin romska befolkning. Precis som hela Europa måste göra. Inte bara för att lindra åsynen av lidande, utan för att det kräver strategier på en högre nivå. Trots allt markerar texten mot Moderaterna och Sverigedemokraterna.

Hur Stockholms stad borde hantera lidandet kräver akuta svar.

Kommunerna bör säkerställa att tiggarna kan övernatta på organiserade campingplatser med vatten och toa, samt ha tillgång till akut sjukvård i krislägen. Självklart finns de djupare problemen i Rumänien och de andra hemländerna. Utifrån detta saknas en strategi från både EU:s och svensk sida, skriver Thomas Hammarberg till Dagens Arena.

Varför ska EU:s fattigaste anklagas i svallvågorna av rasism och fattigdom? För att innerstadens medelklass ska slippa möta fattigdomens konsekvenser?

Thomas Hammarberg skrev detta i en debattartikel förra veckan:

”Det avgörande är själva politiken. Det behövs genomgripande reformer för att motverka den anti-romska rasismen, för att säkerställa att romernas mänskliga rättigheter tas på allvar och för att kompensera för begångna övergrepp och kränkningar. Företrädare för staten bör framföra en formell ursäkt och romernas historia och kultur göras känd, inte minst i den vanliga skolundervisningen.”

Vi kan väl börja med den där ursäkten.

När ingen möter den utsattes vardag, vems skuld är det ni blundar för?